Just nu är det många bloggare som avsäger sig rollen som förebild till sina läsare. Underbara Clara var först tror jag, sen följde en lång rad bloggare, alla med henne som förebild. Och jag som så gärna följer med strömmen när den börjar rulla ville inte vara sämre, så jag ville också säga upp mig.
Men då slog det mig: är jag ens förebild till någon?
Svaret kom till mig snabbt. Det tror jag faktiskt inte att jag är. Och det är lite svårt att säga upp sig från något man inte ens har blivit anställd till. ( jag räknar inte in mina barn bland mina bloggläsare)
Fast en sak i detta är, trots den lite till synes nedslående insikten, otroligt bra – och det är att Underbara Clara har sagt upp sig som förebild. Hon har varit så jävla jobbig att leva upp till, att följa, att härma, att eftersträva. Hennes hår, hennes klänningar, maten hon gör, alla projekt hon har för sig. För att inte tala om alla gånger hon har fått mig att känna mig utanför eftersom jag ibland inte har kunnat härma henne. Som till exempel den där gången hon sa upp sig som förebild.
Ett tag misslyckades jag med allt också och då höll hon på att göra mig galen. Det är den här videon ett spår av.
2011 när videon gjordes hade jag inte högkostnadskort hos sjukvården till exempel men det har jag idag 2014. Det säger en hel del.
På nåt sätt kanske vi alla är förebilder åt någon eller några och vi har också olika förebilder för olika områden. Kan det vara så? Men för den sakens skull måste man ju inte vara det via sin blogg. Bara för att man har en blogg måste man inte bygga upp någon slags förebildsprofil. Inte ens om man har en blogg som läses av fler än 15 personer per dag.
Underbar video för övrigt… Det är härligt att du flippar lite i slutet… Men jag förstår vad du menar. Det blir så mycket prestation och perfektion i det hela. Det var faktiskt därför jag fastnade för din blogg, för att den inte var sån. För att du visade bilder på hur det såg ut i din vask. Så skönt! Så befriande! Tack!
HAHA! Fantastiskt.
Äeh men fan, nu var jag tvungen att gå in på Claras blogg och kolla runt lite pga längesen och MEGAFASTNADE. Klockan är skitmycke och jag kan inte sluta. DITT fel Sonja, DITT fel!
Ja visst är hennes blogg bra!
Tack <3 Så befriande att höra någon form av kritik mot det där inlägget som alla bara älskar gränslöst.
men vafan du är ju MIN förebild. din jävel. jag lämnar härmed ordförslag till ditt bildskapande – maskopi, kapitalist, satan
Fast jag tycker inte att inlägget var dåligt. Tvärt om – det var kvickt, smart och kändes ärligt. Det jag menade var bara att hon knappast kan säga upp sig som förebild eftersom folk uppenbarligen tar efter henne ändå, till och med efter ett sådant inlägg. Hon ÄR inspirerande. Det betyder dock inte att hon har fel i det hon säger. Men en inspiratör kan hon knappast sluta vara. Och det kan jag tänka mig kan kännas tungt ibland. Hon är ju trots allt bara en människa.