Naturen som inspiration och bro till odödligheten

9:57 24 Maj 2014

Kolla vilka fina bilder jag tog på växtriket häromdan (jag sa ju att jag skulle ut och fotografera).

image-8.jpeg

Ingenting är så inspirerande som naturen. Dessa bilder tog jag vid en parkering vid ICA Maxi. Det är fantastiskt. Vi människor plöjer på med våra asfaltsmaskiner men hur mycket vi än älskar asfalt så vill vi alltid lämna plats för lite grönt. Det är för att naturen har läkande egenskaper. I kvistar och rötter finns särskilda koder, ”livkoder” om man så vill, som kan skriva om vårt DNA och ta oss till en gränslös nivå av existens. Tittar man till exempel på ett löv tillräckligt länge så kan man snart få insikter om att universum är ett och att vi alla hör ihop. Det är bara inte så ofta som man orkar stirra på löv så länge, och då är det lätt hänt att den upplevelsen går förlorad.

Om människor hade mer tid till att stirra på löv kanske det inte skulle existera några krig här i världen. Mörker i ljuset skulle över huvud taget inte intressera oss. Om alla fick möjlighet att sitta i en trädgård tio timmar per dag utan något annat att göra, skulle världen hamna i balans för ont och gott skulle smäta ihop och bli ett. 

Och som tur är behöver man inte ens stirra på löv för att sådant ska vara möjligt För det skulle i så fall betyda att människor som inte har trädgård/bor i öknen/på Nordpolen inte skulle kunna ådstakomma frid och det vore oerhört konstigt. Nej insikter serveras till oss på många olika sätt, varje dag, varje sekund. Även luft är liv, och luft är vi alla omgivna av hela tiden, oavsett om vi lever i kapitalism eller tilllhör en religion som är i maskopi med satan osv. Så koncentrerar man sig och är medveten om varje andetag man tar så kan man snart komma till insikt på andra sätt än genom att stirra på växter.

Jag har själv försökt stirra på växter i förhoppning om att till exempel lämna kroppen eller få resa till jordens inre astralt. Tyvärr har det inte fungerat. Jag tycker att det är jättetråkigt att sitta stilla på det sättet. Jag blir ryckig och det börjar alltid att klia nånstans och så ger jag upp. Men jag gillar att möjligheten att sitta stilla och titta på växter finns. Det är som att veta att man har en hiss och även om man har klaustrofobi så kan det ändå kännas bra att veta att man har en hiss.

Nu ska jag gå ut och gå lite. Sommaren har redan klivit in genom dörren och jag har inga sommarskor, så jag måste gå till en butik och försöka hitta några. 

(Läsare fick lämna in förslag på ord som jag skulle ha i denna text, förslagen var: maskopi, kapitalist, satan, Gränslös, mörker i ljuset, liv. Som tur var var det bara synonymer till ord som jag skulle ha använt ändå)

 

En kommentar | “Naturen som inspiration och bro till odödligheten”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. tove skriver:

    Det låter som om du mår lite bättre nu!
    Nu ska jag gå ut och titta på maskrosor och läsa Sara Granérs bok All I want for christmas is Planekonomi. Rekommenderas!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp