Jag läste den här krönikan, ”Vänd inte ryggen mot rasisterna” (aftonbladet), skriven av den blivande prästen Christoffer Abrahamsson (nope, vi är ej släkt).
Till att börja med är det väldigt tydligt vilka han riktar sig till. Han riktar sig till ”etablerade” människor ”som du och jag” (ja, han skriver så, ”som du och jag”). Han utgår alltså från att det är någon slags homogen grupp av vita medelklassmän som läser, så det han menar är alltså ”etablerade” människor som ”jag” (för inte är det då jag). Människor utanför denna grupp typ läser inte tidningar enligt honom, ja jag fattar inte riktigt. Men det är i alla fall värt att notera att det är ”etablerade” människor som ”jag” som han addresserar med sin text, eftersom det förklarar en del av krönikans innehåll.
Abrahamsson skriver att han tycker att antirasismen som han ser i samhället är dålig. Han beklagar sig även över att antirasismen kanske blir än värre nu efter EP-valet (ve och fasa). Han tycker synd om rasister. De är inte lätt att vara rasist. Att protestera, säga emot och höja rösten eller för all del spela saxofon mot rasistisk ideologi och världsbild är att göra våld på rasisters självaste existens som människor, ja förmodligen rent utav gynnar det rasism, enligt honom. Ungefär som att det är människors rasism som definierar människan bakom och gör personen mänsklig. Ungefär som att det är ett tydligt ställningstagande mot rasism som får rasismen att blomstra.
Såhär skriver han: ”Våra gator är symbolen för det gemensamma mötet. Mötet mellan människor som sällan eller aldrig möts. Om vi inte låter rasisterna vara på våra gator kommer de inte att sluta att existera. Däremot kommer de förbli i hemmen.”
Ja. Men det är kanske i hemmen man ska vara om man inte kan gå ut utan att praktisera rasism. Faktiskt. Jag ser inte riktigt problemet med det. Varför ska en människa som till exempel hatar fattigdom i andra länder så till den grad att den hatar på tiggare, få vistas i en miljö där det finns tiggare? Tiggarna, som jag tar som exempel här, har inte gjort något för att förtjäna det.
De Abrahamsson inte riktigt tycks tänka på är de som rasistisk retorik vänder sig mot, han verkar helt ha glömt bort dem i sin text, jag menar, han addresserar dem ju inte ens. Faktum är att han talar över huvudet på alla utom honom själv och människor som är typ likadana som honom, dvs ”etablerade” män. Vilka gator ska rasismens syndabockar vistas på för att slippa känna sig osäkra, tänker han? Han behandlar detta som om det vore en sekundär fråga.
Dessutom insinuerar han att antirasism är dåligt eftersom det är ”populistiskt”, ungefär som att allt ”populistiskt” per definition måste vara av ondo. Vad är han? En HIPSTER?
Alltså…
Jag är osäker på varför jag ens gett mig på att skriva något om den här krönikan. Det är så uppenbart att den är riktad i favör mot de som utsätter snarare än de som är utsatta. Och det är så uppenbart att Abrahamsson själv känner sig trygg när han går på ”symbolen för det gemensamma mötet”, det vill säga på gatan. För honom finns det utrymme att gå där och bemöta varje praktiserad och uttalad rasism han ser med tålamod, kärlek och förstående tystnad och begrundande. Detta eftersom han faktiskt inte är direkt hotad av rasistisk ideologi och värderingar.
”Jag vill möta dem i min övertygelse om att den sanna kärleken fördriver all rädsla” skriver han. Jaha. Ja det är jag med övertygad om. Men jag förstår inte det kärleksfulla i ett låta någon hota någon annans existens ostört. För när man kritiserar rasism så hotar man faktiskt inte ”rasisten”, det vill säga en hel människas existens, man ifrågasätter rasismens existens. Ska det vara så svårt?
Dessutom har inte människor som blivit förgiftade av rasistisk ideologi ensamrätt på att ”ha det svårt”. Alla människor man möter kan man vara rätt säker på att de har sina egna strider i livet. Frågan är varför det så ofta är antirasism som ska ifrågasättas. Det är klart att rasismen är symtom på något och att människor som bär på rasism inte är onda och skulle må bra av lite hat. Men de är knappast några som offer för rasism ska tvingas stå till svars inför eller hotas av. Never ever.
Nä det är bäst att jag slutar skriva på det här inlägget nu. Avslutar med några inspirerande tweets.
(Märkligt att du pratar om ”män” – såvitt jag ser exkluderar inte skribenten kvinnor i sitt ”sådana som du och jag”.)
Att just ”antirasismen” ifrågasätts är väl för att den, precis som skribenten säger, ger bränsle till brasan. Polariseringen befäster och förstärker SDs väljarbas. Jag bloggade om det häromdagen:
http://nejdetkanviinte.se/2014/05/27/antirasist/
Det går inflation i ordet rasism. Vad sägs om att istället för att tvinga arbetskamrater mfl att mörka genom att skrika om rasism bara lugnt ge svar på tal med ”jomen jag tycker invandringen tillför mycket”, ”jaha, men vi har råd att hjälpa de som flyr för sina liv”, ”blir vi fler blir det fler jobb” etc, och sen lugnt ta diskussionen därifrån? Att man inte är hätsk och omedelbart fördömande betyder inte att man är tyst eller otydlig.
”Never ever” att någon ska känna sig hotad? Nä, det är väl det vi har lagstiftningen till. Det är lätt att bli ”kränkt, ledsen och osäker” över lite vadsomhelst om man lägger ribban tillräckligt lågt, och ännu lättare för vita riddare att säga att någon annan blir det. Men krävs det inte lite mer av ”clear and present danger”, som det heter på utrikiska, för att förvägra folk demokratiska möten och skrämma bort dem från gatorna?
Men han skriver ju om något jätteviktigt?! 10% av Sveriges befolkning är inte blodtörstiga nazister nu helt plötsligt, de är människor med någon typ av problem (tex arbetslöshet) som tycker det är viktigt med frågor som tyvärr SD är det enda partiet som tar seriöst på. Om Sverige röstar in ett parti i riksdagen och de andra politikerna bekämpar dem, håller för öronen och skriker rakt ut när de försöker framföra sina åsikter och står och blinkar oskyldigt framför TV-kameran och säger att SD förespråkar ett ”vi och dom”-tänk, istället för att åtminstone lyssna på de punkter där SD faktiskt har rätt och göra det bästa av situationen, så kommer ännu fler människor att rösta på SD.
Visst att SD har en del unkna åsikter, men till och med när de tar upp riktiga problem ska man bara avbryta och skrika att de är rasister hit och rasister dit, fattar ni inte hur oseriöst intryck det ger? Jag håller själv på KD, men jag håller inte sällan med Jimmie Åkesson i debatter för ibland verkar han som den enda som kan framföra vettig information och argument (med undantag från när han envisas om att alla våldtäktsmän är muslimer utan att kunna bevisa det då), medan de andra bara kontrar med hat och avsky, avbrytande och överröstning. De skämmer ut sig själva och får skylla sig själva för att de förlorar röster till SD.
Om svenskarna vill diskutera integrationspolitik, gör det då! Politikerna verkar livrädda för att bli rasiststämplade om de pratar om det. Men att tysta ner, eller värre, göra våldsamma upplopp mot SD (ung vänster), väcker känslor och får folk att sympatisera med SD, även om de inte ens gjorde det från början. Det är var Abrahamsson försöker komma fram till i sin artikel.
En annan sak han säger är att man ska se bortom ”rasisten” (nej, man behöver inte vara ”rasist” för att man röstar på SD), på människan under, och ska bekämpa hat med kärlek. Bekämpar man hat med hat, vilket anti-SD:arna definitivt gör, är man inte bättre själv.
Fattar inte varför man skulle klaga på den artikeln, det är en av de vettigaste inom ämnet jag läst på länge.
Jeppen
Tycker du att det är konstigt att människor känner sig hotade av exempelvis SD? Av svp? Att nazister får släppa loss på skolor? Är det att lägga ribban lågt? Jag tycker inte att det är lågt.
och klart man ska lyssna på människor som ser SD som nån slags lösning. Kollar man på hur folk har röstat så är det typ dom i störst behov av en syndabock som har röstat på just det partiet som presenterar en syndabock.
Det är hur som helst rasistisk retorik på gator och torg jag menar att vi inte ska behöva lyssna på. Typ reklamplanscher och politiska tal etc.
Eline
Nej självklart är inte 10% blodtörstiga nazister.
Och nej Åkesson bemöter det inte direkt seriöst, då det enda han gör i princip är att presentera en syndabock och att lösningen på problemen blir att göra sig av med syndabocken.
Jag tycker att detta är en jättesvår balansgång. För det är naturligvis så att om någon uttrycker rasistiska åsikter så måste vi andra vara där och protestera. Åsiktsfrihet innebär inte att man skall stå oemotsagd! Samtidigt verkar ju demonstrationerna vid SD-möten fruktlösa, de ökar i popularitet ändå! Så på något sätt måste vi hitta en väg fram till de människors som väljer att rösta på SD…kanske är det inte så dumt att ha båda typer, både de som demonstrerar och de som samtalar? Det ena kanske inte utesluter det andra?
För övrigt blev jag också lite brydd över att du så starkt betonade män…förstår inte vad saken skulle tjäna på att göra den tolkningen. Det är väl lika möjligt att Abrahamsson med vi menar alla som har ett jobb eller en utbildning, till exempel?
Den där tweeten, av Pontus Lundkvist, what the fuck?
”Jag ogillar också SD och allt de står för, men att gå så långt som att inte rösta på dem tror jag är fel metod. Det skapar bara sympatier.”
Va? Eh, va?! Jag fattar absolut ingenting av det där. Att säga jag gillar inte detta samtidigt som en säger att ”att inte rösta på dem är fel metod”. Va? Det är precis rätt metod, om en inte gillar ett parti i riksdagen så borde vi absolut låta bli att rösta på dem. De får mindre mandat och får mindre stöd i sina frågor som jag inte gillar. Hur kan det vara ”fel metod”?
Va? Jättekonstigt skrivet.
Sonja, om jag tycker det är konstigt att folk känner sig hotade av SD? Ja och nej. För en tillräckligt mild definition på hot så är jag ”hotad” av såväl V som Mp och Fi, så det är inte konstigt alls. Men vad jag har sett är SDs (och V/Mp/Fis) uttryck tillräckligt hyfsat för att det absolut inte ska föreligga någon ”clear present danger”. Klart någon med invandrarbakgrund kan vara rädd att bli utsparkad näst-nästa mandatperiod om SD plötsligt skulle få majoritet och kasta av sig eventuella fårakläder och återansluta alla utsparkade rasister, men vad är risken för det?
SvP och nazister? Visst, är det ohöljd nazism med uniformer och allt så är det såklart hotfullt på riktigt. Därför vi har lagar mot sånt.
Syndabockar, tja, kanske. Men också en annan syn på var slaget står. Du är vänster och argumenterar hela tiden utifrån förtryckt-förtryckare-axeln, för det är den som är viktigast för dig. Jag är liberal eftersom jag anser att tvång-frihet-axeln är viktigast. SD-are, KD-are och andra konservativa mäter samhällsfenomen på civilisation-barbari-axeln. Se:
http://nejdetkanviinte.se/2014/03/09/en-politisk-modell-i-3d/
har har du en bra forklaring
http://www.telegraph.co.uk/news/uknews/immigration/10860492/Are-we-all-racist-now.html
Annika
Tweeten är en blinkning mot allt prat om vad som gynnar SD.
Jeppen
Kollar man på de mer opolerade uttalanden många SD-toppar gjort både kommunalt och de som sitter i rikstan så syns det kanske snart att de är något annat än Fi och MP.
Om vi bara tar M tex så kan jag tänka att många känner sig hotade av dem med. Men ändå är det så få som ställer sig och överröstar dem på torgmöten och är så rädda för deras medlemmar att de gråter.
Sonja, kanske, eller så syns det INTE att Fi/Mp/V är något annat. Kanske är det bara så att andra grupper demoniseras av dem, och att det passerar obemärkt förbi eftersom vi är mer vana vid sånt, samt att journalisterna och du är vänster och håller med eller tolkar snällt när det inte är alldeles särskilt grovt och konkret.
Cirkelresonemang: ”Vi måste överrösta dem, för de är så hemska att folk försöker överrösta dem.”. Nej, det duger inte.
Och snälla nån, om någon är så rädd för SD-folk som pratar/lyssnar på ett torg att denne står och gråter så kanske det är läge att säga något lugnande till den personen istället och hjälpa till att söka rätt på en KBT-behandling eller nåt. Det kommer alltid finnas traumatiserade människor efter rasistiskt våld, manligt våld, vänstervåld, fotbollshuliganvåld, etniskt gängvåld, mc-våld etc, men det betyder inte att det blir rimligt att skrämma bort allt man kan associera till någons trauma från gatorna och från det demokratiska samtalet. Fotbolls-fans ska få samlas, mc-grupper ska få åka i kortege, vänstern ska få ha sina första maj-tåg, män ska få vistas på stan på kvällen och ja, SD ska få ha torgmöten. Allt annat vore helt orimligt.
Sonja: Allt SD’s motståndare behöver göra är att presentera realistiska lösningar på de problem som finns, inget mer.