Häromdan fick jag IOGT-NTO’s medlemstidning accent i brevlådan och möttes av detta:
Den första bilden visar utdrag från ett blogginlägg där hon säger upp sig som förebild (jag har bloggat om det här). Den andra är på accents omslag.
Så okej, hon har alltså sagt upp sig som förebild, då hon aldrig bett om detta otacksamma och vidriga uppdrag, samtidigt som hon ber om att få vara förebild på ett helt tidningsomslag (typ det tydligaste sättet man kan säga saker utöver att kapa flygplan och köra in i the twin towers). Hur har hon tänkt sig detta. Är det bara på vissa områden (typ nykterism) som hon vill fungera som förebild eller vad?
Jag tycker att det skulle underlätta om hon skrev en förtydligande lista på områden där hon absolut kan tänka sig att axla rollen som förebild och så en lista på områden där hon avsagt sig rollen som dito. Bara då går det att följa henne på ett sätt som är schysst mot henne känner jag, plus att det skulle lindra eventuell förvirring.
Såhär skulle dessa listor kunna se ut (obs endast exempel):
”HÄR ÄR JAG FÖREBILD, VARSEGOD OCH TA FÖR ER”
- Matlagning
- Bakning
- Trädgårdsdekorationer
- Sunda reflektioner
- Nykterism
- Vintageklänningar
”HÄR ÄR JAG INTE FÖREBILD, PLEASE FUCKING LEAVE ME BE”
- Vikt och kropp
- För kvinnor
- Som lobbyist för bygge av Botniabanan
”TIPS TILL ER NÄR NI KÄNNER BRIST PÅ EN GOD FÖREBILD”
- Se dig själv i spegeln!
Tycker listan blev ganska bra. Funderade ett tag på att radera själva inlägget och spara listan och påstå att det är min lista som jag skrivit helt själv utan inspiration av Underbara Clara. Men jag blev rädd att ni bara skulle genomskåda mig då jag har de smartaste läsarna i hela Sverige (räknar även er som läser från utomlands).
Vad har hon egentligen emot Botniabanan. Sjukt rak bana ju.
Ja, man blir ju lite snurrig… Jag har lite motstridiga känslor kring Underbara Clara, men det verkar ju vara en logisk känsla då hon själv bevisligen är motstridig!!
Hahaha!!!! – dig har jag aldrig hittat till förut men nu får jag läsa fler ggr tror jag. För det här var hysteriskt roligt. Jag läste faktiskt Claras blogg en gång i tiden men la av när hon började blogga på Amelia. Hur man kan trumpeta ut de åsikter hon gjorde ena stunden för att sedan i nästa sälja sig till en tidning med de värderingar Amelia företräder är inte bara en gåta utan också något som borde ge en guldmedalj i medial selfieakrobatik. Och defintivt en mycket god anledning att sluta följa hennes blogg – eftersom det aldrig skulle gå att veta om över huvud taget något var ärligt menat.
Och ja, jag heter ju Sonja jag med. :)