Något jag har märkt i feministisk debatt och i debatten om mäns våld är att många inte bara skuldbelägger offret genom att ursäkta varför ett övergrepp ägt rum (”hon sa något vissa män inte gillade”, ”hon förkroppsligade något som gjorde att vissa män, vilket är illa men förståligt, helt tappade respekten för henne”), de vill även påstå att upplevelsen av mäns våld beror på ”missförstånd” och ”överdrifter”.
Det finns de som tycker att denna är ”harmlös” och ”rolig” och om någon påpekar att detta är ett symtom på rent kvinnoförakt så får den personen inte helt osannolikt höra att den ”överdriver” eller ”överreagerar”.
Exempel: ”Det du uppfattade som våld är egentligen en man som ville uttrycka missnöje/kärlek/uppmuntran/whatever, och när du beskriver beteendet som skadligt så får det männen ifråga att framstå som farliga bestar. När du tar upp problemet med detta beteende och hur det påverkar dig och andra utmålar du män som farliga och det skadar män!”.
Detta är samma sak som att säga: ”Sluta överreagera och missförstå och problemet är löst”.
Ett annat exempel: ”Visst är det våld som du har blivit utsatt för och det är väl trist, men det är för att du gjorde något som många män blir provocerade av. Nu måste du analysera dig själv för att förstå varför det hände. Det du uppfattade som våld kanske bara är ett tecken på att du ska ändra ditt egna beteende till ett som dessa män kan acceptera samt att du måste sluta tolka in saker som inte är där.”
Detta är samma sak som att säga: ”Sluta överreagera och missförstå och problemet är löst”.
Det bästa du kan göra när du stöter på människor som utgår från att saker måste vara ”missförstånd” och ”överdrifter” är att helt enkelt avsluta samtalet. Gör detta när du märker hur mycket krut personen lägger på att män är ofarliga eller ”inte farligare än någon annan”. Är personen en man som lägger fokus på sig själv genom att bedyra att just han ”är snäll” vilket medför att han ignorerar bekymmer med övergrepp och andra obehagliga beteenden, undvik denna person för din psykiska hälsas skull. Börjar han babbla om att kvinnorollen alstrar beteenden som är ”lika illa” eller ”värre”? Blockera. Ansök om besöksförbud.
(bild från bloggen flickvänsmaterialet) http://flickvansmaterialet.blogg.se/)
Kommentarer som kan hjälpa dig att känna igen dessa personer är:
- ”du missförstår och överdriver eftersom ingen vettig man tycker att det är okej att antasta en kvinna”
- ”du missförstår och överdriver eftersom jag aldrig har mött en normal man som hatar kvinnor”
- ”våld är förbjudet enligt Sveriges lagstiftning så våld är uppenbart aldrig ursäktat i vårt samhälle” eller den här godingen
- ”visst gör de här männen fel men du måste förstå att du kan locka fram det värsta ur andra människor bara genom att visa dig i ett rum, JAG kan ju sköta mig, men många andra kan inte det, tänk på det!”.
Dessa människor (för de är människor, vi är alla människor) kunde lika gärna ha fisit på fingrarna och bett dig lukta på dem. De är inte intresserade av att veta varför du är upprörd över vissa saker när det kommer till män och mansrollen. De vill bara höra att män, att DE SJÄLVA, är så fantastiska att det ursäktar alla obehagliga beteenden (även deras egna överslätande) som gör vardagen otrygg. De vill bara att du ska fokusera på ”de goda männen” och om du nödvändigtvis ska problemisera något, så ska det vara kvinnors ”provocerande” och ”överkänsliga” beteende. Sen ska du helst även kyssa deras mansegon, stryka dem medhårs och säga att du är glad att de kom in i ditt liv så att de kunde förklara för dig hur saker egentligen ligger till.
För i deras ögon har du inte någon rimlig tolkningsförmåga och alla dina livsfarenheter, dina vänners berättelser, statistik, historia och hur världen ser ut, är bara en överdrifter och missförstånd i deras ögon.
Ett tips är att när du stöter på dessa personer är att säga ”tyvärr, men att diskutera med dig stimulerar inte mig intellektuellt. Nu ska jag gå göra något annat. Ha en bra dag.”
Och så använder du din tid och energi till något som stimulerar dig i stället. Gå på bio spela squash när du får lust.
Vet inte men tyckte den här bilden passade.
Nu vet vi vad du inte vill höra. Frågan är vad du vill höra istället, vad som är ”intellektuellt stimulerande”? Jag förstår att jag inte får resonera eller delge min uppfattning om en situation med en inblandad kvinna om jag inte kan vara rätt säker på att bekräfta eller eventuellt förstärka kvinnans egen upplevelse. Skulle jag avdramatisera på något sätt så är det inte okej. Är det rätt tänkt? Fair enough, jag kan göra det! Men hur ska jag uttrycka mig? Jag antar att jag inte får bli förbannad över situationen, eftersom det borde vara en del av mansrollen? (Jag vet nog inte riktigt vad mansrollen är, tyvärr.) Antar att det är okej att bara uttrycka förståelse, men hur blir detta intellektuellt stimulerande?
Hjälper det om jag brister ut i bekännelser om att jag är en del av problemet och att jag hör till en hemsk grupp människor som genom sin existens gör kvinnor ofria och otrygga i vardagen? Lite som katoliker som ska säga ”jag är en syndare” eller AAA-deltagare som ska säga ”jag är en alkoholist”? Det kan man ju alltid göra, men det känns också lite ytligt och något som du rimligen hört förut. Knappast stimulerande? Kanske någon tyngre genusteori är av nöden?
Men visst borde det ha praktiska konsekvenser när man inser att man är en del av problemet? Kan jag göra något för att rena mig, för att du inte ska behöva bli upprörd över mig som man? Jag bör förstås alltid reagera häftigt om någon uttrycker något som kan tolkas misogynt (att fnissa åt humoristiska skildringar av kvinnliga stereotyper är ju ”rent kvinnoförakt” exempelvis)? Borde jag stanna inomhus så jag inte skapar otrygghet genom att vara en man på offentlig plats? Men det kommer inte räcka, eller hur? Jag förblir en del av problemet, precis som katoliken förblir syndare och alkoholisten förblir alkoholist. Ingen väg ut, inget sätt att göra rätt, ingen möjlighet att uppväga sin negativa existens. :-(
Och nu fokuserade jag på mig själv dessutom, vilket man absolut inte fick göra. Då söker man bara en klapp på ryggen för att man inte är våldtäktsman. Nä, jag är inte kompetent att orientera mig i din värld, helt enkelt. Jag ger mig själv det där besöksförbudet genom att plocka bort RSS-prenumerationen. Önskar dig, helt uppriktigt, en ökande trygghet i livet. Hejdå Sonja!
Jag förstår inte riktigt vad det är som är så svårt och vad det är som gör detta så komplicerat att du inte kan ”orientera dig i min värld”. Lägg inte skulden på offret i en våldssituation och beskyll inte den för att missförstå och överdriva när den berättar att den tar illa vid sig av något. Du behöver inte ”stärka” eller ”bekräfta” dessa känslor bara lyssna och ta till dig. Kanske till o med be om ursäkt. Inte allt det du sa. Shit.
Hoppas du lyckas med detta i livet. Lycka till.
Ok, antar att min upplevelse bygger på missförstånd och överdrifter.
Du menar alltså på allvar att jag har utsatt dig för våld nu? För det är väl det du insinuerar? Du insinuerar helt klart något. Du menar att bli beskylld för att missförstå ett övergrepp och att du missförstått mitt inlägg, är samma sak? Ser du inte skillnaden så bör du nog genast avlägsna dig från all civilisation. Om inte , förklara vad du insinuerar.
(Du missförstår och överdriver.)
Mitt förra svar var mycket kort men min första impuls var en helt annan – att skriva en ny lång utläggning för att försvara min upplevelse av dina rants. Din replik skippade nämligen det mesta jag reagerade på och trivialiserade resten. Men sen tänkte jag att eftersom dina inlägg tyder på att du inte vill lyssna på sånt, så nöjer jag mig med att konstatera just det att du avfärdade min upplevelse. Den ironiska formuleringen var givetvis avsedd att etablera den parallellen, men inga jämförelser i övrigt. Så nej, du har inte begått något våld mot mig.
Hursom, eftersom du ändå verkar lite intresserad av en förklaring kan jag väl återgå till min ursprungliga impuls och dra detta vidare ett varv, med risk att slösa bort vår tid. Så detta blir nog långt igen, fast lite mer rakt på:
Det jag sett av din blogg, under den korta tid jag följt den, innefattar ett mönster av generaliserande, exkluderande och intolerans som jag reagerat på. Jag gräver lite bakåt för att kunna vara mer konkret.
Exempelvis i Lady Dahmer-inlägget, så börjar du med att peka på de helt sjuka hoten mot henne, varefter du gör två snabba generaliseringar: ”Och jag undrar hur det går att missa att maskulinitetsnormen är vår tids största samhällsproblem.” samt ”Män är ett hot, både mot sig själva och mot resten av världen.” När det sker någon enstaka gång så kan jag tänka att ”tja, hon uttrycker sig väl lite inexakt och tänker på svinen och inte på män i allmänhet”. Men så blir den typen av uttalanden ett mönster vilket tillsammans med de sarkastiska teckningarna på gråtande män som inte vill bli ihopklumpade med svinen bevisar att mitt överslätande var inkorrekt.
När jag tänker ”men jag är ju snäll och min (och de flesta andras, skulle jag vilja påstå) lite gammeldags maskulinitetsnorm innefattar inte ens oartigheter mot kvinnor, än mindre dödshot”, så får jag veta att det där med ”men jag är ju snäll” bara är skitsnack – jag är en del av problemet, basta! Och de sarkastiska bilderna är därmed riktade mot mig. Jovisst, buhu, buhu, det är SÅ synd om lilla mig som tror att allt handlar om mig. Nej, självklart är det inte synd om mig, men jag blir de facto hopbuntad med grobianer jag inte känner någon samhörighet med och jag känner helt enkelt inget behov av att bli det. Du har predikat för kören, och jag hör inte dit.
Det finns förstås mycket mer. Ta exempelvis din rekommendation ”Män som vill ‘nyansera bilden’ av andra mäns våld är precis lika mycket en del av våldskulturen” – Fanny Åström. Säkert behöver jag inte känna mig träffad, men jag gör det. Jag tänker exempelvis på en av de första kommentarerna när jag påpekade att en tjomme du haft utbyte med verkade lite bakom flötet, helt enkelt. (Det är ofta svårt att skilja på dumhet och ondska, men ibland går det lättare.) Det var en sorts nyansering och överslätning – sånt som är underlag för ”ansökan om besöksförbud”. Dessutom, på min egen siffer-nisse-blogg skulle jag mycket väl kunna få för mig att plocka fram någon statistisk nyansering som jag finner intressant.
Och som sagt, jag upplever en viss intolerans. Visst, det hör till – kvinnor ska sluta ta skit etc, helt rätt på det abstrakta planet. Men iallafall, dina inlägg går väldigt mycket ut på avståndstagande och inte bara mot män som är våldsamma och hotfulla utan mot män som inte förmår säga rätt saker. Jag vet att det finns många som är ”snälla” men som inte har den sociala träning och de begåvningsresurser som krävs. Visst, exemplen som ges är ofta grova och absurda, och då är ett kraftigt avståndstagande helt rätt, men sen dyker det ändå upp någon generalisering eller glidning som täcker in andra stora grupper.
En sån glidning sker i det inlägg vi kommenterar nu. Huvudsyftet verkar vara att förklara att man ska ta våld och hot på allvar och inte släta över (och slätar man över är man en dålig människa). Fair enough. Men sen fortsätter du med ”kommentarer som kan hjälpa dig att känna igen dessa personer” och tar som exempel ”du missförstår och överdriver eftersom ingen vettig man tycker att det är okej att antasta en kvinna”. Då funderar jag på hur kvinnan uttalat sig för att få en sån replik tillbaka. Det verkar helt ologiskt om kvinnan bara säger ”en kille tog mig på brösten igår på bussen”. Då antar jag svaret blir upprört och medkännande. Det finns liksom inget skäl att gå i försvarspositon eller invända på något sätt. Men säger kvinnan ”fan, män är såna svin, en av dem tog mig på …”, så kanske hon dessutom får ett ”ingen vettig man”-svar. Likaså är de två följande exemplen inte någon logisk reaktion på en ren skildring av ett övergrepp, utan är bara logiska i kontexten av en svepande feministisk analys som talar om ”mäns kvinnohat” eller fördömer mansamhället etc.
Jaha, det här blev ännu längre än jag tänkt, så det är bäst att jag lägger ner. Men vad väntar jag mig för reaktion från dig? Någon om att jag lägger väldigt mycket kraft på att, egocentrerat dessutom, gnälla på dig och jag istället borde vara därute och fördöma grobianer, kanske. Vad önskar jag mig för reaktion? Kanske att du funderar på om det finns onödiga exkluderande element i dina framställningar. Under förutsättning att du vill få med dig så många som möjligt på tåget, förstås, och inte bara socialisera med redan invigda eller ventilera ilska.
Men vadå, män är ju ett hot, både mot sig själva och resten av världen. Vilka står för de flesta brott? I sverige? I världen? Vem mördar? Vem våldtar? Vem slåss? Vem pissar överallt på avenyn?
Mäns svinerier är, tyvärr, ett enormt samhällsproblem.
Och detta är ej medfött. Detta är något män uppfostras till iom den osunda mansrollen. Detta är föränderligt. Vi måste alla vara med och förändra synen på mansrollen och kön över huvud taget.
Kvinnor är också ett del av denna problematik. Alla är med och upprätthåller patriarkatet. Utan xx-kroppars hjälp skulle det nämligen inte kunna finnas något patriarkat, kvinnor är majoritet.
Men kvinnor kämpar som fan med det här, och det hela skulle vara betydligt lättare om män kunde sluta ta sig tolkningsföreträdande i dessa frågor, och tynga kvinnor för att vara ”för arga” för att kunna ”attrahera” så många som möjligt i ”båten”.
Jag är arg. Jag är frustrerad. Jag är jävligt less. Jag, mina vänner och systrar våldtas, misshandlas och kränks, och det är inte ens ovanligt. Det är inte ens ”bara grobianer” som gör det. Övergreppen är inte rubriker i en tidning för mig, det är vardag, det är verklighet, det är världen jag är uppväxt i, som jag lever i nu. Jag har erfarenheter av våldsamma män, från när jag var liten till vuxen ålder.
Att du sedan sitter och säger att jag borde uttrycka mig mindre argt och lite mer ”inkluderande” för att till exempel du själv skulle vilja fortsätta följa min blogg är bara frustrerande. Jag skriver inte min blogg för att gulla med män och försöka krusa dom upp ”på tåget”.
Om jag går till en restaurang som serverar något jag inte tycker håller måttet och de frågar ”var det gott” så svarar jag ”javisst” och sen går jag inte dit mer. Enklast och smärtfriast för mig. Bara om jag bryr mig om restaurangen, ser en bra grund eller potential, ger jag lite feedback.
Din reaktion blev ungefär den jag väntade mig. Första impulsen var återigen att svara i detalj, eftersom jag tycker att du hamnar snett i ett antal avseenden. Men å andra sidan tog du inte minsta intryck av detaljerna nyss, utan konstaterar bara att du är arg, vilket tycks göra att övrigt inte spelar roll. Det blir någon sorts absurd relativism: ”Vilket är värst, att alla män uppfostras till mördar- och våldtäktsmaskiner eller att jag skriver blogginlägg med fel som stöter bort folk?”.
Dessutom, som jag skrev i slutet på förra kommentaren så är ingen åtgärd nödvändig om du inte har det syfte jag talade om. Du är nöjd med hur du skriver och då är allt som det ska vara. Fridens.
Jag förstår inte ditt behov av att vilja förflytta fokus och tycka synd om killar som inte ”kan uttrycka sig på rätt sätt” trots att denna inkompitens UPPENBARLIGEN skadar, sårar och upprätthåller förtryck. Herregud de lär sig väl om man säger ifrån och de är kapabla till att lyssna!? Eller är de utvecklingsstörda?
Men nä. Här verkar det som sagt åter igen handla om att smeka mansegon, stryka medhårs, uppmuntra och ge komplimanger för självklarheter och även tacka för att man får höra hur man egentligen ska försöka motverka mäns övergrepp.
Sen det där med ”felaktigheter” och påpeka att du tycker att det är felaktigt att manlighet är världens största samhällsproblem och att jag måste ändra detta uttryckssätt osv. Nej.
Det är ju fint att du bryr dig om min ”restaurang” men uppenbarligen tänker jag inte ”tillaga maten” på det sätt du tycker är det rätta, även fast jag, motsatt mot vad du tycks tro, lyssnat på dina klagomål. Så tack för ditt tillfälliga stopp till mitt crib, sköt om dig och ha det bra.
Du säger att du har lyssnat och du tror säkert att du har det, men i själva verket har du bara hört ett eko av dina förutfattade meningar. Men det får vara som det är. Tack för pratstunden, ha det bra!
”Och detta är ej medfött. Detta är något män uppfostras till iom den osunda mansrollen. Detta är föränderligt. Vi måste alla vara med och förändra synen på mansrollen och kön över huvud taget.”
Källa på det? De (biologiska) könen har olika gener, olika fysik, olika hormonsammansättning och olika utseende på hjärnan (googla på amygdala sex differences till exempel.) Det finns beteende skillnader mellan könen hos alla djur vi känner till. Varför skulle det INTE finnas medfödda beteendeskillnader mellan könen hos människan? Man kan förskjuta skillnaderna en bit, men knappast få bort dem helt och hållet.