Surfade in till bloggkollegan HannaPee som tydligen har införskaffat en ny ”cykellivsstil”. 

Och det verkar så lätt för henne att se cykeln som en ”kul hobby” och nåt ”förtjusande”, och inte som det absolut nödvändiga fortskaffningsmedel som den faktiskt är för så många.

För henne verkar en cykel vara likt en ”associar” köpt på NKs under en spontan köpyra. Och det är ju kul för henne, jag gläds med henne oerhört. Ni får inte tro annat. Jag är ingen missunsam person.

Men för andra är cykeln faktiskt på allvar. Det är ett oumbärligt redskap för att klara livet. 

Hon cyklar omkring i en scarf vilken får mycket fokus i bild medan själva cykeln knappt får komma med på bilderna alls.

Medan det finns andra som cyklar genom väder och vind, storm och stekande sol, med rufsigt hår och flåsande mun. Här finns inga fina krusiduller utöver vardagens kamp, inga sköna scarfar. Bara svett, skrikande barn och nödvändiga turer, dag ut och dag in. Det finns människor som typ inte ens äger några scarfar, men som har med cykeln på familjefotot, framför själva familjen. 

HannaPee, jag skulle faktiskt vilja be dig att lägga upp en ordentlig bild på själva cykeln. Det är väl ändå det minsta man kan begära av ett inlägg som helt och hållet utgår från en cykel. 

Mmm här börjar det likna nåt. 

PS. Jag ser nu att hon har lagt upp en lite bättre bild. Men det här duger inte. Jag vill att hon ska lägga ut bild när hon cyklar genom en storm. Skrikandes! FÖR ATT HON MÅSTE!! 

För det finns faktiskt folk som har gjort det. För att de måste. DS.