Ikväll for jag till biblioteksbyggnaden för att jag ville testa meditation guidad av en buddhistisk nunna. Jag hade läst Kungälvsposten att det skulle vara gratis och skönt slappigt liksom, så jag tänkte varför inte.

Jag gillar att slappa. 

När jag kom dit möttes jag av en fullsatt miniaula. Ca 40 ansikten stirrade mot mig när jag blickade in genom dörren. Jag blev helt skärrad av synen, jag tycker inte om fullsatta aulor, hur små de än nu må vara. Men ändå så fick jag plats. En dam kom undsättande med en extra stol när hon såg hur blek jag blev när jag vände för att egentligen springa därifrån. 

Snart kom nunnan, som hade gått vilse, och hon sa goddag. Meditationen började nästan genast. Den bestod av guidad andning och avslappning varvad med tystnad och en symfoni av 40 kurrande magar. Folk måste ha gått dit hungriga eller nåt. Jag vet inte hur länge det pågick, i 30 minuter kanske. Luften var ganska kvav och det luktade av olika dofter. Ventilationen var av.

Efteråt pratade nunnan lite allmänt om meditation, sen blev det mingel. Jag tog några foldrar och gick hem.

Det låter kanske inte som nån succéavslappning och det var det nog inte heller för mig personligen. Men det var ändå, med tanke på förutsättningarna, rätt soft. Jag menar, lampan var tänd på rätt ljus nivå, det var trångt, dålig luft och så gick det förbi massa folk utanför. 

Ändå lyckades jag fokusera på andningen nån minut. Rätt bra.