Jag vill att samhället ska ha så små klasskillnader som möjligt men nu när det ändå finns rätt stora skillnader så skulle jag vilja göra en klassresa. 

Jag är född och uppväxt i ett sk ”white trash-hem” (jag ogillar det där uttrycket men jag vet att jag går under den definitionen) och jag bor just nu i ”förorten” – dvs jag hyr lägenhet i ett mindre välansett område. 

Mitt sk ”kulturella kapital” är ganska litet trots att vi genom uppväxten ägde instrument och mamma hade hundratals böcker (mestadels Danielle Steel). Hur gör jag. Kan man bygga ut det kulturella kapitalet genom att läsa litteraturvetenskap och skaffa blommiga tapeter och en liten näpen pinnsoffa i sovrummet?  

Rent materialistiskt har jag redan gjort några klasslyft. Bland annat har jag köpt en sån där ”up north”-regnjacka för 1000 kronor. Tyvärr är det snart vinter och då blir den jackan för kall. Min dunparkas är inte av något särskilt imponerande märke så tyvärr kommer jag ju att vara tillbaka på ruta ett rent materialistiskt i vinter. Men om jag mot förmodan köper nya vinterkläde så funderar jag på Didriksson för det är dyrt men samtidigt ”sportigt”. 

Här var jackan ny. Och för första gången i livet såg jag hur människor i gore-tex-joggingdräkter tittade på mig som om jag bodde i deras kvarter. 

Under vintern och dunparkasen kan jag kanske passa på att  jobba med lite andra grejer som bestämmer ens klass. Vad mer kan jag göra förutom att klä mig i dyra jackor och skaffa en pinnsoffa? Jag vill att mina barn ska ha en så god förebild som möjligt för att klara sig genom samhället. Jag vill inte att de ska känna utanförskap, skippa skolan, börja missbruka för att sedan efter månader av AA-möten ta ett städjobb. Inte för att jag är särskilt orolig för att de skulle göra detta (är mer ”orolig” för att minst ett av barnen ska dra iväg med båt och skydda Antarktis) men man vet ju aldrig när man lever nära samhällets botten.

Min första tanke är att jag ska utbilda mig akademiskt och bli vad som kallas för akademiker. Det tror jag skulle vara jätteinspirerande för barnen. Tester visar att det väldigt sällan går snett för barn med akademiska föräldrar, och när det väl går snett, så finns det massa grejer som de akademiska föräldrarna kan göra för att underlätta för barnen. Till exempel om barnet blir deprimerat så kan en akademisk förälder genom rekommendationer från kontaktnätet skicka barnet till en retreat på Hawaii i ett halvår där barnet finner sig själv och en inre lust att leva.

Så hur går man tillväga för att bli akademiker? Är det jobbigt? Måste man räkna matte för att bli akademiker? (hatar matte)

Jag har avklarat gymnasiet och har rätt bra betyg därifrån. Jag har lätt för att lära men blir snabbt trött i neonrörsljus. Tacksam för svar. 

Eleganta pappershållare.