Har ni nånsinn varit med om att nån ni umgås med mycket förvandlas till något riktigt oattraktivt? Det har jag. 

Och extra tydligt har det varit två gånger i mitt liv. 

 1. Påskön-statyn

Den här personen tyckte jag var söt till en början, vi blev till och med ihop. Men allt eftersom jag lärde känna honom växte hans huvud och till slut var han helt förvandlad till en påskön-staty. Allt jag kunde se när jag såg på honom var ett enormt huvud som stirrade på mig med iskallt möker i blicken. Men till skillnad från påskön-statyerna så hade den här personen även gigantiska, blålila fötter. 

2. Kamelen

Denna person var väl inte direkt nån snygging till att börja med men vi umgicks ändå och hade rätt trevligt. Efter att vi umgåtts ett tag såg jag dock hur han allt mer började anta formen av en kamel. Hans leende, hans tänder, hans hår, hans ögon, hans klädsmak. Han var verkligen en kamel och när han till slut även gläfste och luktade otvivelaktigt unket kunde jag inte med att träffa honom mer.

Tankar kring dessa förvandlingar: Vad båda dessa förvandlingar har haft gemensamt är att personerna pö om pö har uppvisat oattraktiva beteenden, tex oberäknelighet och svartsjuka.

Lärdom: När en person som jag umgås med börjar förfära mig useende- och luktmässigt så är det ett tecken på att personen ifråga är ful.

Tillägg: Jag tycker att vare sig påskön-statyerna eller kameler är fula i sig, men när en helt vanlig människa i vardan antar dessa former så är det en annan femma.