Jag fattar inte varför det ska vara så svårt att använda rätt ord och beskrivningar. Ni vet hela den här grejen där en 9-åring blev påhoppad och misshandlad av en vuxen vakt? Rubriksättaren här väljer av nån anledning att kalla det för ”vaktingripande”. Är det verkligen rättvisande att fokusera på att det var ett vaktingripande i stället för att fokusera på att det var en barnmisshandel? Och så står det: ”Filmen där pojkens huvud, enligt vittnen, dunkas mot golvet” … Hallå, vad menar dom. Det är ju bara att se filmen, den ligger på youtube! ”Enligt vittnen”? Nej, enligt fakta, och det är ingenting att orda om.

Okej att det finns människor som påstår att vakten inte dunkar pojkens huvud i golvet eller gör övervåld. Men det är också samma personer som är vakter/drömmer om att bli vakter/är idioter själva och dom kan man bara inte ta på allvar i sånna här fall.

Det är ganska oroväckande när journalister verkar anpassa språket i artiklar för att inte uppröra  människor som avhumaniserar barn och håller våldsamma vakter om ryggen. Kanske vill dom skriva ”dimplomatiskt” och hitta nån slags skön mellanväg ”som gör alla nöjda” men handen på hjärtat så är det bara elakt att göra så vid tillfällen som dessa.

”Enligt vittnen”, wow.

Och så står det vidare i artikeln att operativ chef för polisen i Malmö vill ”höra pojkarna”. Jamen vad bra, det låter ju tryggt. Nej jag skojar bara, fy fan vad läskigt det låter. Det känns som att vi lika gärna kan skicka den där snubben i ”jag vet vad du gjorde förra sommarn”, ni vet han som springer omkring i regnrock och mördar alla med en fiskekrok. För de här barnen lär det väl inte göra så särskilt stor skillnad i alla fall. Nä fy vad jag hoppas att det blir bra för dom på nåt sätt.