Jag surfade på måfå inne på en make-upsida (har blivit besatt av hudvård) (dock att jag bara har råd att titta) när jag hittade min gamla favoritmascara som jag helt glömt bort att den finns.

Det är den första ”tub”-mascaran som jag nånsin provade och jag använde den i flera år innan jag började prova mig vidare. Och det var inte för att jag var missnöjd utan det var för att jag ville lyfta på vingarna och utforska världen. Tänk amish som åker till stan för att se om den vill bo i stan eller fortsätta som amish.

Detta var min älskade mascara: 

Det är konstigt hur jag har kunnat glömma den helt. Det är som att den aldrig funnits. På nåt sätt har jag gått omkring och tänkt att Fiberwig var min första tubmascara. 
Hur kan det bli så? Att en sak som är del av ens nästan-dagliga rutin bara fladdrar ut ur minnet och täpps igen av nånting annat? Jag finner detta fascinerande.

När jag skrev det här inlägget till exempel (rätt nyligen) så levde jag fortfarande i icke-minne om den här mascaran.

Så nästa gång jag köper mascara då ska jag minsann återgå till Blinc. Jag minns den som trogen, icke-kletig och precis sådär lagom och slätstruken som jag vill att make-up ska va. 

Sen vill jag påminna er om att det faktiskt är mello i morgon i Örebro. Läs min förberedelse inför programmet för att vara lite extra uppdaterade.