Jag har klippt mig så jag har inte haft tid att sitta vid datorn för jag har suttit helt förtrollad vid spegeln och beundrat min nya look. 

Jag har alltså inte klippt mig själv som jag gjort senaste åren utan jag gick alltså till en frisör. En riktig certifierad frisör med både utbildning och chihuahuor. 

Jag är så himla nöjd!! Jag hade ALDRIG kunnat ana att jag skulle kunna älska en livlös, platt och brun page såhär mycket. Jag känner mig så naturlig. Som att det var så här gud menade mig att ha håret.

Det bästa är att håret redan har blivit helt flåttigt av whatever frisören hade i, så jag måste duscha senast i morgon om jag vill fortsätta att se ut som en fungerande del av samhällskroppen. Fatta spänningen att se vad som händer efter det. Kommer färgen tåla att jag duschar eller kommer den att rinna ur? Kommer det gå att ha håret i en liten boll mitt på huvudet (för det älskar jag att ha)?

En annan spännande grej i mitt liv just nu är att jag har börjat experimentera med ögonbrynen. Jag ska skriva några rader om det vid nåt senare tillfälle. 

Jag har funnit en ny grej att glädjas över här i livet och det är läppglans. Jag har i hela livet dissat denna produkt och känner nu att jag har massor att ta igen.

Jag ägde ett när jag var typ 14 men jag hatade det då eftersom håret klibbade fast i det och det bildades äckliga slemliknande trådar mellan läpparna.

Men läppglansteknologin har gått framåt långa kliv dom senaste 15 åren för det problemet har jag inte med mina nya läppglans.

Förut har jag resonerat ungefär såhär: ”blanka läppar är onaturligt, INGEN har blanka läppar såvida dom inte har dreglat och det känns ociliviserat och ofräscht”

Men nu resonerar jag ungefär såhär: ”wow vad snygg ja e nu”

Tiderna förändras, smaken utvecklas och vatten rinner under broar. Jag är jätteglad över att jag har funnit läppglanset så att jag kan njuta av det från och med nu och fram till min död. Förutom att det kostar ca 119 kr så kan jag inte hitta några baksidor med läppglans.

Nu är det som ni kanske har märkt vår och det innebär svårigheter i klädval. 

Hur ska man egentligen klä sig för att inte svettas/frysa ihjäl? 

Svaret är att ingen vet. Man får blanda och kompromissa och sen känna sig nöjd. Naturen är mäktig och man ska inte känna sig nedslagen om man inte klarar utmaningen.

Och nöjd det känner jag mig här med en enkel scarf i håret,
väst köpt på JC år 2004 (jag köpte den precis innan jag blev gravid med mitt första barn! Kanske har jag den att tacka för allting!?)
och haremsbyxor köpta på tradera. 

Jag surfade på måfå inne på en make-upsida (har blivit besatt av hudvård) (dock att jag bara har råd att titta) när jag hittade min gamla favoritmascara som jag helt glömt bort att den finns.

Det är den första ”tub”-mascaran som jag nånsin provade och jag använde den i flera år innan jag började prova mig vidare. Och det var inte för att jag var missnöjd utan det var för att jag ville lyfta på vingarna och utforska världen. Tänk amish som åker till stan för att se om den vill bo i stan eller fortsätta som amish.

Detta var min älskade mascara: 

Det är konstigt hur jag har kunnat glömma den helt. Det är som att den aldrig funnits. På nåt sätt har jag gått omkring och tänkt att Fiberwig var min första tubmascara. 
Hur kan det bli så? Att en sak som är del av ens nästan-dagliga rutin bara fladdrar ut ur minnet och täpps igen av nånting annat? Jag finner detta fascinerande.

När jag skrev det här inlägget till exempel (rätt nyligen) så levde jag fortfarande i icke-minne om den här mascaran.

Så nästa gång jag köper mascara då ska jag minsann återgå till Blinc. Jag minns den som trogen, icke-kletig och precis sådär lagom och slätstruken som jag vill att make-up ska va. 

Sen vill jag påminna er om att det faktiskt är mello i morgon i Örebro. Läs min förberedelse inför programmet för att vara lite extra uppdaterade. 

Jag såg att Nöjesguiden (ja! precis den sida du läser på!) ska börja med kategorin ”Skönhet” och att Annahita ”Whinar” Yazdi (här hittar ni hennes blogg) är en av de tre som kommer publicera texter kring ämnet här. 

Bild på henne (snodd från här) 

Ibland älskar jag Nöjesguiden på grund av redaktionens uppenbart goda omdöme. Annahita har en av mina favoritbloggar och jag har följt den i ÅRATAL. Detta ”trots” att Annahita skriver nästan uteslutande om make-up, hud och naglar, något som jag ägnar rätt lite av min hobbyverksamhet på (även om jag tycker att det är väldigt kul periodvis så orkar jag i regel inte följa råd och göra det ordentligt). 

Men det är nåt med hennes blogg som typ masserar min själ. Jag tror inte att det behövs något större intresse för skönhet etc för att läsa hennes texter om dito, de har något mer. Värme, skaparglädje, människokärlek, ja jag vet inte, nånting är det som ligger där under och puttrar. Jag har till och med högläst ur bloggen för min dotter och hon blev lugn och sjönk in i trans. Eller okej kanske inte trans (vill inte få Annahita att framstå som nån häxmästare) men hon tyckte om det i alla fall (hon är väldigt intresserad av sånt därt). 

De andra två, Valerie Kyeyune Backström och Kristin Zetterlund, har redan skrivit en del här på Nöjesguiden. De har jag inte följt i åratal kanske men de verkar också cool. Valerie Kyeyune Backström är först ut och ger en introduktion till hur att ta hand om sitt afrohår.

Jag ser fram emot dessa skönhetsinlägg. Här kan ni läsa välkomnstintervjuerna och hälsa dem välkomna!