Idag fick jag veta att Sinead O´Connor ska sluta framföra sin sång ”Nothing compares 2 u” (länk aftonbladet). Hon känner tydligen en känslomässig barriär, en ogenomtränglig hinna, en Berlinmur mellan sig själv och låtens innehåll.
Jag vet inte hur det är med er men jag har alltid känt mig betryggad av att veta att nånstans i världen, just i detta nu, så sitter kanske Sinead O´Connor nånstans och sjunger sin fina ballad från 1990. Att få veta att hon inte kommer att göra det mer lämnar så klart ett stort tomrum efter sig.
Men så är det när man är ett proffs! Man sjunger inte vad som helst då. Och det måste vi acceptera.
Hoppet ligger nu hos människor som har en känslomässig koppling till låten. Det är bara att hoppas att dom kan sjunga med feeling så att dom kan föra arvet vidare. Men originalet… originalet har tystnat.
Det är bara att hoppas att Boy George inte tappar sin känslomässiga koppling till Karma Chameleon eller Gud Förbjude, Lasse Holm till E de de här du kallar kärlek.
Tryggt då att veta att hennes version inte är originalet. Originalet skrevs och framfördes av Prince. Nu kan du andas ut.
Hur är det tänkt att jag ska kunna andas ut när min världsbild har omkullkastats?
Åh nej! Jag älskar Sineád och Nothing Compares to you! Det är min dröm att få höra henne framföra den live någon gång. Nu är den drömmen krossad. I tusen miljarder bitar.
Och Prince skrev låten till Sinéad. Hennes låt ÄR originalversionen av den.