På senaste tiden har jag haft tunnelseende så jag har inte sett eller hört så mycket om omvärlden. Jag har gått omkring innesluten i mig själv och har haft svårt att öppna upp mig för omvärlden. 

Ibland blir det så för mig – det låser sig. Det är som att hjärnan går på räls och när den väl kommit in på ett spår så kan jag inte lämna banan. Jag ser platser utanför som jag borde besöka men där det inte går nån räls dit når jag inte. Jag tar mig inte låss.

Men jag har i alla fall inte missat att prins Carl-Philip och Sofia tycks ha uppnått en nästan folklig status och så har jag fått väskan som jag beställde.

Jag älskar den även fast den var lite väl dyr. 600 kr. Tur då att jag hittade den här saken som jämnar ut kostnaden lite. 

Den här skiftnyckeln hittade jag på vägen på självaste mors dag. Jag blev ganska positivt överraskad. Skiftnyckeln patenterades 1891 och att den är modern än idag säger en hel del om dess tidlösa konstruktion. Ungefär som pilotbrillor och jeans. Den kombinationen uppfanns också på 1800-talet och används än idag av alla kön och samhällsskikt.

Och i måndags tog jag det här kortet. Det regnade ganska mycket och jag smög fram långsamt på huk. En av vuxenfåglarna väste åt mig så jag kände mig som den där snubben som riskerade liv och lem för att filma geparder i Amazonas.