När jag var tonåring skrev jag en historia om en man som fått en psykisk sjukdom som gjorde att han hyrde ut rum i sitt hem i tron om att det var ett hotell. Detta besvärade hans fru som gång på gång fann främlingar i köket sent om kvällarna.
Jag tycker att omslaget på Claes Malmbergs biografi lika gärna hade kunnat vara en illustration till den historien:
För visst ser det ut som att Claes Malmberg tror att hans hem är ett hotell, och att han därför bjuder in en massa främlingar som besvärar hans fru?
Jag hoppas i alla fall att han inte är allt för privat i sin biografi. Till exempel så var ju Johannes Brost allt för privat, vilket ledde till rubriker om honom och ”lyxfru-Gunilla” som beskrev saker som jag tycker hade kunnat få stanna mellan dom två until the judgement day.
En sån fruktansvärd framsida. Herregud.
den här boken MÅSTE jag läsa!
jag trodde bilden var ett skämt som du klippt ihop, var tvungen att kolla. Det var det inte, tyvärr. Blir mörkrädd…