Just nu sitter jag och tänker på alla som har stoppat upp trosan med toapapper och sen varit rädda för att papperet ska söka sig ner genom byxbenet och ut på golvet så att alla kan se.
Så att alla kan se ditt papper. Ditt blod. Och om dom har med sig ett mikroskop: Ditt bortstötta och obefruktade ägg.
Och jag vill säga till er: ni är inte ensamma.
Vi är så många som har upplevt detta att skulle vi bestämma oss skulle vi kunna karva oss genom Hallandsåsen med hammare och skruv på bara några dygn.
Vi skulle kunna lösa Palmemordet på några minuter.
Vi skulle kunna ordna fred i världen på sju sekunder.
Eller kasta en ko över fem varv runt jorden.
bästa blogginlägget jag någonsin läst
Kan inte låta bli att tycka att mens ÄR äckligt. Särskilt första och andra dan då kroppen stöter ut en hinna som liknar en öronmanet med blodkärl. Ibland kan den vara så stor att den täcker handflatan. Eller kroppen överlag är ju äcklig, snor är ju också rent, likaså den gelatinliknande ägglossningssörjan, öronvax, blod som samlas i en plastpåse vid blodgivning trots att man inte bär på någon farlig smitta. Kroppen är ju skräckblandad förtjusning, det är därför man gillar den också.
Jag brukar använda en ankelsocka som trosskydd, dom fungerar ändå inte som strumpor eftersom dom åker ner över hälen hela tiden. Dessutom har man vett och köpa svarta sockar istället för toapapper och trosskydd som är vita, så om den åker ut genom byxbenet så syns det inte. Varför man nu använder jeans framför strumpbyxor, det är ett dumt och oskönt plagg!
Haha du är fanimig bäst Sonja!
Alltså, på mig trillar de aldrig ut genom benet, utan upp över byxkanten där bak. Man går omkring och tror att allt är trevligt och normalt och så har man en papperslapp som sticker upp över kanten.
Men hur går det till ens? Hanna dina skinkor trotsar naturens lagar!