För ett tag sen skrev jag det här inlägget och jag vill tacka er som kommenterade så fint på det. Det var inte ett dugg jobbigt att dela med sig till er (som jag trodde att det skulle vara) utan det kändes oväntat bra.
Jag är omgiven av många vänner, både kända och okända, och det är jag glad för.
Jag kommer att göra vissa ändringar i livet framöver. Jag vet inte exakt hur dessa ändringar kommer att se ut för jag tar en dag i taget, kanske märker ni nåt, kanske inte. Men ändras mitt sätt att blogga så vet ni varför.
Jag har varit oärlig ganska länge. Det är inte det att jag ljugit direkt, men jag har undanhållit en stor bit av mig själv, för mig själv. Jag vet inte hur jag ska förklara. Jag har inte hanterat mig själv. Jag har haft vissa känslor som har varit så jobbiga att jag har låtsats som att jag inte har dom. Jag har tryckt undan och gömt mig och blundat. Jag tror att jag har försökt ignorera att jag är känslig och att jag har haft (och fortfarande har) ont.
Och det är nog det som jag måste ta tag i nu och sluta blunda inför. Vilket är skrämmande, jag är ganska rädd. Men samtidigt känner jag hopp. Det har tagit mig lite med förvåning att jag känner hopp faktiskt, för hopp har jag nog inte känt på länge. Jag har känt mig förlorad. Men just nu gör jag inte det. Just nu känner jag hopp.
Bild från i somras när jag var och bodde på platsen där jag växte upp, Latikberg.
Vill bara säga att det är starkt av dig att berätta, men framför allt starkt av dig att ta tag i det jobbiga! Blev rädd när du skrev om att antingen välja döden eller välja livet. Så glad att du väljer livet. Vi känner ju inte varandra, men jag skickar kärlek och styrka till dig. Kämpa på, det kommer att bli bättre! <3
Tack för fint inlägg och härlig sommarbild. Det är inte lätt att vara en levande varelse. KRAAM
Alltså igenkänning på det här inlägget så det är helt sjukt! Är också inne i en period i livet där jag inser att jag måste ta itu med en del saker som jag har burit på. Så himla jobbigt är det, men tror absolut att det är värt det! Starkt av dig att våga dela med dig och jag önskar dig lycka till i framtiden!
Du är så himla bra. Jag hoppas det lättar för dig snart!
Det känns dock inte så chockerande. Det är lite som i den där Henrik Schyffert föreställningen där han pratar om hur ironi och skämtande ofta används som en försvarsmekanism. Du har liksom alltid haft väldigt mycket skit i bagaget att hantera. Men jag tror du kommer klara det, så länge du tar ett steg i taget (som du själv skriver).
<3!