Jahapp. Så har det hänt igen! 

I morse när jag vaknade och började scrolla bland nyhetsstoffet så fick jag se att jag missat ännu en storm. 

Den här stormen heter tydligen Freja och den slog hårt. Nu vet jag i och för sig inte om jag bor i ”sydsverige”, som norrlänning tycker jag det men antar att jag mer bor i ”götalandet”, men ändå. Jag missade stormen.

Den största stormen som gått mig helt förbi är episka Gudrun. Just precis när den drog in över landet så befann jag mig i lä i Latikbergs vildmark så jag såg väl knappt en kvist vinka. 

En annan storm som jag missat var en storm som drog förbi Falkenberg en helg när jag var där. Minns ej vad den hette, typ Göran kanske? Gösta? Folke?  Jag märkte INGENTING förutom att Coop var helt översvämmat när vi skulle gå dit och handla. Jag ba ”gosh, vad har hänt??” och dom ba ”storm!?” och sen såg jag på löpsedeln ”SARA SLOGS MEDVETSLÖS AV STORMEN” och så när vi gick hem låg Sara där, medvetslös. Skojar bara.

Det är inte så att jag är ledsen att jag missar stormar, det är jag inte, inte direkt, jag tycker inte att stormar är kul (även fast jag kan uppskatta riktigt dåligt väder om jag slipper va ute). 

Men hur blev jag så bra på att missa stormar? Det är nästan att jag börjar tro att det är stormarna som missar mig. 

Och i så fall tycker jag att man ska anställa mig till att sitta på sårbara punkter i städer och fungera som ett stormskydd. Till exempel på förlossning och barnsjukhus och såna saker. Så kan jag sitta där och läsa en god bok och dricka te och känna att jag tar samhällsansvar.

En annan grej som man kanske kan använda är att SJs tåg aldrig varit försenade när jag åkt med dom. Kanske max en halvtimme.