Hela förra året följde jag Så mycket bättre (här kan ni läsa om det) men det var min första och förmodligen sista gång. 

För jag såg ett avsnitt nu i år, Miriam Bryants dag, och det fångade inte mitt intresse över huvud taget. Allting kändes så krystat och så var Carola inte där.

Gruppen kändes spretig och även fast jag inte är särskilt kär i deras sittdanser under låttolkningarna, så kan jag inte låta bli att undra: Varför sitter Sven-Bertil bara där som en död fisk?

Det bästa i hela avsnittet var när Niklas Strömstedt gjorde ett utdraget practical joke, vilket gick ut på att han drog ut några på tandemcyklar för att träffa en ”gubbe” som visade sig vara en sten. Miriam Bryant typ ”ja det behöver inte va spexigare än så här hehe” och Niklas Strömstedt ba ”hon är så välvilligt inställd till livet”.

Roligt skämt, men jag kände mig inte på humör, så jag såg hela programmet klart innan jag stängde av.

— 

Ja just ja, Niklas Strömstedts låt från igår (Lyckolandet – länk youtube) som blev en sådan snackis idag. Jag tycker att den är sådär men utöver det så har den har ett budskap som jag gärna ställer mig bakom.