(Bilden föreställer inte en pittoresk innergård i Hökarängen utan det är en liten prydnad bara)

Är i Stockholm just nu för en kompis har bjudit med mig på Kristina från Duvemåla! Det är så kul att träffa den här kompisen också för hon är den enda kristna nära vän som jag haft (hon blev kristen för nåt år sen) och även fast vi senast träffades i somras så har vi aldrig träffats i tron så som vi kan göra nu.

Det är så skönt att kunna göra det. Det känns helt underbart rent utav. För visst pratade hon om Jesus innan jag själv blev kristen, och visst tyckte jag att det lät kul för henne att hon hittat nåt hon var glad med, men jag fattade ändå inte riktigt vad det var hon pratade om. Det lät ju bra men jag kunde inte förstå det. Hon kunde tex säga att det var fantastiskt att Jesus dog på korset för vår skull å jag bara ”jo det var väl fint men… ??? ” och fattade inte alls egentligen.

Hon har varit ett viktigt vittne för mig för hennes liv var kaotiskt innan hon fann Jesus, efter har det märkts att hon står på en helt annan grund. Inget liv är utan turbulenta moment och det har gjort stort intryck på mig hur annorlunda hon har mött turbulens efter det att hon blev kristen.

Jag minns att precis innan jag själv blev frälst tänkte jag på hur fridfull hon verkar nu, och att jag önskade att jag kunde få ha samma sak som henne.

Nej nu måste jag sova. Hela dagen i morgon är planerad. Herrens frid!