Idag kände familjen för lite utflykt och eftersom Gud sa åt människan att ta sig an skapelsen så drog vi till Molekylverkstan i Stenungsund för att lära oss lite naturvetenskap.

Med tanke på att det var gratis så var det fantastiskt. Man bara steg in genom en dörr och sen kunde experimenten börja. Vissa hängde inte ens av sig ytterkläderna innan de började, trots att de var vuxna – så ivriga.

Man kunde till exempel sitta på olika spikstolar för att känna vilken som gjorde mest ont, prova en sensor till handen kopplad till en dator och massa andra grejer för avancerade för att förklara här.

Här ser ni mig tillsammans med ett härligt benrangel som jag lärde känna. Vi låg på samma våglängd socialt.

Det här var en solcells-makapär som skulle få en fläkt att snurra ”efter 5-10 minuter”.

Vi satt och stirrade på gasbubblor som åkte upp genom rör i typ en kvart utan att nåt hände. Då kom en gubbe förbi ba ”jag satt en halvtimme förut men propellern snurrade aldrig”.

Jaja. Det finns retreat-centers som tar 500 spänn för att låta sina gäster sitta och, i princip, stirra på gasbubblor. Så vi kom billigt undan.

Innan vi gick hem byggde jag och sonen en bana som en glaskula fick åka igenom. Det var jättekul. När vi lyckats göra en komplett bana som fungerade minutiöst hade vi kunnat sitta där i timtal, men tyvärr var det två hotfulla femåringar som sa att det var deras tur.

Det bästa med molekylverkstan
– en grej med snören där man fick samarbeta för att häkta grejer i krokar
– sensorn som återskapade handens rörelser på en dator
– den konstiga bysten på Albert Einstein som följde en med blicken

Det sämsta med molekylverkstan
– Spikstolen som gjorde mest ont var ingen höjdare
– att gasbubblorna inte fick propellern att snurra
– den konstiga bysten på Albert Einstein som följde en med blicken

Jag rekommenderar verkligen molekylverkstan till alla människor i alla åldrar, med eller utan barn. Det är ju helt gratis att gå in.

Läs även: ”Jag fick stå vid skampålen” (Lödöse museum)