Jag måste bara säga det igen: den här hunden är så fruktansvärt söt. 

Dom som säger att djur skulle vara lägre stående vet inte vad dom pratar om. Jag vet en hel del människor som inte har samma kapacitet att känna empati som denna hund har, människor som ligger way behind när det kommer till att förstå andra.

Vissa dyrkar typ Karl Marx men jag tror knappast att han nånsin la sitt lilla luddiga lilla huvud på nåns fot när den var ledsen för att på så sätt göra den glad.

Jag träffade en dam utanför Skatteverket häromdan som sa om sin nu avlidna hund att ”han förstod inte exakt vad jag sa, men han förstod”, och jag förstod vad damen menade med det. Och det gjorde säkert Bella med.

Sen har vi ju barnen också. Så fort dom har lite pengar över springer dom och köper hundgodis och blötmat. Sen står dom i köket och delar upp den där blötmaten med kniv och gaffel innan dom serverar den på ett fat. Ni som har sett blötmat vet hur vidrig den maten är, fyfan, men barnen verkar njuta av att göra hunden glad. Jag har aldrig hört nåt gnäll över huvud taget när det kommer till att plocka upp skit efter henne. Dom sköter det nästan som om det vore en ära. 

Men jag kan ändå inte direkt kalla mig själv för ”djurvän”. Okej jag hatar inte djur och jag äter dom helst inte alls men det är inte direkt som att jag ställer mig med utbredda armar i skogen och talgoxar sätter sig på en rad längs mina armar.

Ni vet i filmer när människor typ kastar sig in i en aktiv vulkan för att rädda sin hund? Jag har aldrig förstått det beteendet. Det började med att prins Eric försökte rädda sin jävla hund från ett brinnande skepp och sen har min ofröståelse bara fortsatt. Djur lever sällan särskilt länge och sen dör dom, det vet varenda jävel, det handlar om totalt grundläggande kunskap om naturen. Visst kan det vara sorgligt när dom dör, men så himla svårt är det inte att gå vidare i livet efteråt. 

Men…

Jag har börjat tänka om. 

Ja jag vet inte om jag exakt skulle riskera mitt liv för henne.. Att jag skulle rädda små djur från brinnande lägenheter tillhör inte min självbild. Och jag har barn som behöver mig som sin mor. 

Men det känns inte helt omöjligt att jag skulle kunna slänga mig ner i en älv för att rädda henne ur vattnet till exempel. 

Kollade igenom några av dom mest intressanta nyhetenstidningarna i Sverige och fastnade på den här nyheten i Västerbottenskuriren. Betrakta dem dramatiska bilden i artikeln.

Tydligen har dom fortsatt köra på renar sen jag flyttade därifrån för 10 år sen. Jag hade hoppats på att det var en trend som skulle minska med en invånare mindre men min plan gick i stöpet ser jag nu. 

Det är nästan så att jag undrar vad det är för vits med att jag bor här nere egentligen, när olyckor ändå fortsätter att inträffa där uppe.

Jag minns en gång när min kille, barnens far faktiskt, hade köpt en sprillans ”ny” (för honom) Volvo 142, typ grön. Han var jättenöjd och han skulle bara köra från Storuman hem till mig i Latikberg för att visa upp sin pärla. Naturligtvis körde han ihjäl en ren på vägen dit som förstörde hela grillen etc på bilen. Det var tider det!! 

Jag minns att jag fotade renen efteråt eftersom jag ”samlade på foton på döda djur” (jag gick till och med omkring och BERÄTTADE om denna hobby för… ALLA?) men jag har tyvärr glömt vart dom fotona är, om dom ens finns kvar. Hade en del foton på döda fåglar. En var mumifierad och låg i laggårn minns jag. Synd att jag har tappat bort denna skatt. 

Idag är det nationella kvinnodagen och det har jag så klart inte missat även fast jag inte direkt har hängt med heller. 

Igår var jag ute på krogen (för er som känner mig: MYCKET ovanligt) och jag tyckte faktiskt att det gick att njuta av vistelsen där. Jag var på Glenns i Falkenberg, nån som nånsinn varit där? Ganska blandad kompott människor i både ålder och stil, kanske något fler folk i 20-årsåldern. Det var lugnt, musiken låg på mycket låg volym och jag säger bara en sak: fan vad jag älskar sånna ställen!! 

Ingen som jag inte kände försökte någonsin att ta kontakt med utan folk höll sig undan. Det var några utanför som stod och rökte som sa hej när jag gick förbi men det var allt och det kan jag helt klart leva med.

Stället hade till och med skridskor som utsmyckning på väggen! På lite vildare ställen kan man tänka sig att det kanske är livsfarligt att placera skridskor bland en massa berusade människor, men inte på Glenns i Falkenberg inte! Där skulle man kunna dela ut knivar till alla sina gäster, ingen skulle komma till skada ändå!

Så jag utnämner härmed Glenns i Falkenberg till min absoluta favoritkrog <3

Med det sagt så har jag poserat med vildsvin idag den 8 mars. 

Det var jättehärligt och jag njöt av varenda sekund. Grisarna bökade omkring i jorden, pissade på varann och grymtade slött och jag kände vårkänslorna entra min kropp i strida strömmar. 

Ni ser hur glad jag ser ut! Det är för att jag inte hade någon anledning att vara nedstämd! Först Glenns och sen dessa spännande vildsvin dagen efter, det är himmelriket för mig!

Annan bildföljd där bilderna inte hade nånting med varann att göra egentligen:
”Men Malou vad fan”