Anakondor är i ropet igen på grund av Nicki Minaj. Så den här snubben har bestämt sig för att bli ”uppäten av en anakonda – och överleva”. 

För att klara den här ”häftiga utmaningen” har nån sytt en dräkt till honom som gör att skelettet inte ska knäckas av jätteormens muskler. 

Enligt videon ska han leta upp en anakonda och agera som en ”gratis lunch”. 

Men ni vet vad man säger – theres no such thing as a free lunch och det kommer denna orm bli varse.

Hur som helst så är han inte först. Att bli uppäten av en anakonda och överleva är old news. Jon Voight har gjort det. 

(vill varna känsliga, Jon Voight är väldigt slemmig i klippet) 

Oj, fel klipp. Jag menar så klart det här klippet: 

Och visst, han kanske dog efter att ha blivit uppkräkt av anakondan. Men han levde tillräckligt länge för att kunna ge en lite filurig blinkning till Jennifer Lopez, bli hämtad av en ambulanshelikopter (förmodar jag) och slåss med karatehundar (lägg märke till att han fortfarande har frätskador i ansiktet). Djur hatar Jon Voight. 

Vad tycker ni om att bli uppäten av ormar och överleva? 

Jag är skeptisk, men tänker att det inte kan vara så mycket värre än att gå ut och bli jättefull på en uteklubb i stan och sen ta bussen hem.

Ni skulle se hunden just nu… det syns inte på bilden men hon är helt sned i pälsen.

Ett av barnen har varit framme med saxen och ”klippt bort elaka tovor” så just nu ser hon ut som en teddybjörn som har legat på vinden sen Lasse Berghagen var fyra år. 

Jag börjar fundera på när vi ska lämna tillbaka den här hunden egentligen. Jag har inte haft någon kontakt med hennes rättmätiga ägare sen i augusti. Jag hoppas att de vill ha tillbaka henne? Men först tror jag att vi måste jämna till hennes frizz lite.

Om vi jämnför med barn så brukar man ju inte raka halva skallen på barnet som man är barnvakt åt. Jag tror att man är en ganska dålig barnvakt om man gör så. 

Vi har lånat en hund som jag bedömer som ovanligt intelligent. Hon inte bara lär sig fraser och ord (dock att jag aldrig hört henne själv säga orden), hon är empatisk också. Mer empatisk än vad många människor är skulle jag vilja påstå. Hon vet om nån är ledsen och hon låter det inte slinka förbi obemärkt. Jag får en stark känsla av att hon verkligen bryr sig om oss i familjen.

Och hon kör jämt en massa knep för att vi ska hålla sams när hon tror att vi bråkar/vi bråkar. Häromdan till exempel så kittlade jag ett av barnen med följden att han skrek. Då kom hon och körde in en boll i armhålan på mig (det har blivit en klassiker så fort oroligheter uppstår). Det är hennes sätt att säga ”make love, not war” (fast utan den sexuella anspelningen SÅKLART)

Jag blir ofta förvånad över att hon är såpass smart och ”levande” i brist på bättre ord. 

Och det har gett mig en ganska förändrad syn på hundar (även om jag även tidigare har haft mina misstankar om att de inte är totalt hjärndöda) (jag är ju trots allt uppväxt med hundar, även om våra familjehundar förmodligen inte har tillhört toppskiktet intelligensmässigt). 

Men då kommer min stora tvekan in: Visst, hundar kan uppenbarligen vara Mycket Smarta. I alla fall vissa. Sen så har jag tänkt på chihuahuor. De är ju otroligt nog hundar även de. Och instinktivt tänker jag: de blir väl aldrig smartare än en hamster. 

Min erfarenhet av chihuahuor är mycket begränsad. Den enda jag träffat är valp och hon har ju inte haft så mycket tid för att mogna i hjärnan. Hon är snäll och lätt att ha att göra med men hon har massa chihuahua-nerviga skakningar som påminner om någon på sammanbrottets brant.  Är hon intelligent? Jag vet inte. Kanske.

Vad säger ni? Hur intelligenta är chihuahuor? Har jag ens nån läsare som har träffat en chihuahua? (jag träffade min första för en månad sen)

Idag gick jag och hunden som vi lånat, Bella, för att möta barnen efter skolan. När vi mötte dem halvvägs var de exalterade och de berättade att de mött Bellas bror. 

”Han lukta på oss och han kände lukten av Bella!”
”Ja! Han trodde nog att vi dödat henne!”
”Han trodde nog att vi kommit för att döda honom med!”

Idag såg jag en älg gräva en liten grop i marken som den sedan kissade i. Det hade samlats en massa människor runt älgen, både vuxna och barn,  och alla stirrade på älgen medan den ”gjorde sitt”. 

”Nu kan du berätta för kompisarna på skolan att du sett en älg kissa!” hörde jag en förälder säga till sitt barn och jag kände lite samma sak – jag hade just sett något som kändes värt att prata om. Något näst intill spektakulärt. Men samtidigt kände jag lite skam eftersom jag tagit del av något som nog egentligen var ganska privat för älgen.

Känslan påminde faktsikt om när jag läste det här avslöjandet som Ekot gjorde om Jimmie Åkesson häromdan. Avslöjandet innefattar att han spelar på nätcasino för mer än vad han tjänar som politiker och att han förmodligen lider av ett rätt omfattande spelmissbruk. 

Det kändes intressant att ta del av den informationen. Men samtidigt kändes lite som att stå i grupp och beskåda Jimmie Åkesson medan han kissar i en grop. 

Men det finns några skillnader som gör det mer relevant att titta på den ena.