I veckan har jag varit hemma med magsjukt barn (det är därför jag inte har uppdaterat). Det har gått väldigt bra. Mindre angenämt var det då de var mindre och kräkte mig i ansiktet så att jag fick kräk i öga och mun. Jag misstänker starkt att jag har blivit immun mot magsjuka tack vare detta och det är jag väldigt glad för. Men jag känner ändå att det är skönt att dessa tider är förbi oavsett och jag funderar på effektiva sätt att aldrig ha småbarn igen. 

Det finns många sätt att undvika att någonsin bli gravid, och ett av de sätten är något som den moderna svenska sjukvården erbjuder kostnadsfritt – sterilisering. Vid sterilisering skärs äggledarna av via titthålskirurgi eller täpps till från själva slidhålet (jag tänker mig att det är med något som liknar sånna här öronproppar vägarbetare brukar ha). Jag har funderat på detta i flera år nu, och det börjar närma sig ett definitivt beslut. 

Jag har en kompis som steriliserade sig härom året. Hon var i ungefär samma sits som mig. Efter steriliseringen har hennes liv blomstrat upp. Hon lever i en magisk tillvaro. Och jag tänker att nyckeln till allt gott kanske hänger på att äggledarna skärs av. Trots detta känner jag obehag inför ett eventuellt ingrepp. Titthålskirurgi är alltså nåt jävla rör med en liten kamera på som förs in genom buken med hjälp av några snitt och det är där det tar emot.

Men tänk vad skönt att eliminera risken för graviditet för resten av sitt liv. Kan det vara värt det?

Barnen i sin nuvarande form typ. De klarar massa saker själva. Att klä sig, gå på toa, göra enklare ärenden till affären, de har inte blöjor, etc etc, listan kan göras lång. Aldrig mer småbarn.