Artisten och konstnären David Bowie har gått ur tiden.

Många har skrivit att han har förändrat världen vi lever i och att hans legend lever vidare för evig tid eftersom han är odödlig.

Här har nån till och med gjort en illustration:

Och jag fattar inte hur jag ibland kan känna mig osäker på att vara offentligt kristen då jag inte vet vad det kan få för sociala konsekvenser  – när sekulära personer, journalister och våra största inflytelserikaste medier helt öppet och utan oro för konsekvenser skriver saker som att David Bowie är odödlig, utom denna värld, en hjälte och tankeförändrande samhällsrevolutionär, och att vi kommer att minnas honom för evig tid.

Liksom hallå. Vi kristna säger ju ungefär samma sak, fast vi säger det om Jesus och har gjort det i över 2000 år. Det jag försöker säga är: Jag har nog känt mig osäker i onödan. 

Vila i frid David Bowie. Och om ni av hans fans som krönt honom med dessa egenskaper skulle börja få bekymmer som David Bowie inte kan lösa så väntar Jesus tålmodigt på att ni ska vända er till honom.

I kväll firade jag min första julafton som kristen och för första julen i mitt liv fattar jag vad julsångerna om Jesusbarnet handlar om. Det finns så mycket med kristendomen som jag har missat!

Här är en lista fem spännande saker som jag hade missat med kristendomen:

1. Att Jesus lever
Av nån anledning hade jag missat delen av evangelierna där Jesus återuppstår, vandrar omkring både här och där, för att sedan stiga upp till himlen – inte som en döing, utan levande och vid sitt sinnes fulla bruk. Jag hade på nåt sätt fastnat vid att han var död eller åtminstone väldigt svår att få tag på. Det första som hände när jag blev kristen var att hela mitt inre typ sjöng Jesus lever och att han är med mig och att han är glad för att jag äntligen har tagit emot honom. Ja jag vet, det låter lite galet, men det är som det ska och ingen upptäckt har gjort mig gladare och det gör det värt att berätta om.

2. Att Gud är personlig, levande och att han talar till oss idag
Förr trodde jag att alla kristna bestämde sig för att tro på det som står i Bibeln utan att få minsta bevis eller bekräftelse för att det är sant. Jag tänkte att naiva och eventuellt hjärntvättade kristna trodde på en ”halvsann” bok i rent godtycke och jag tyckte att det var så himla synd om dom att allt övertygande hände för tusentals år sen men aldrig nu. Jag hade fel!
Gud verkar nu, idag, på många sätt, precis som han gjorde förr, och han gör det med styrka och många gånger med överväldigande tydlighet och för många många människor, däribland lilla jag. Och nu förstår jag: det är inte synd om kristna.

3. Att Helige Ande är jätteviktig
Jag hade knappt hört talas om Helige Ande innan jag blev kristen så jag hade absolut ingen aning om hur viktig helige Ande är. Jag trodde att Anden var kyrkans femte hjul, nån som prästen var tvungen att mumla fram lite hastigt vid dop även fast han egentligen ville slippa för att spara tid. Men så är det inte. Helige Ande är en kommunikationshjälp och guide typ som möjliggör meningsfull kommunikation mellan mig och resten av treenigheten (se punkt 1 och 2 och 4) och det är oumbärligt. Jag personligen vet inte vad jag skulle ta mig till utan Anden, ärligt. 

4. Att bibeln inte är en vanlig bok
Innan jag blev kristen så ansåg jag att Bibeln var en vanlig bok, typ klok, intressant och viktig men ändå bara en ovanligt lång bok.
Nu vet jag att bibeln talar till mig och berör mig på ett personligt plan. Det är som att mitt lilla ynka liv är invävt i detta bombastiska och berömda storverk. Jag är en del av bibeln, och dess texter är en del av mig. Jag förstår inte hela bibeln bara för att jag har blivit kristen, men jag förstår den på ett annat sätt. Det är som att orden har liv och att läsa den kan ge mig en frid och kraft som är svår att förklara. Bibeln sitter på en intelligens utan motstycke och det är så mycket som rör sig i den både i högt och lågt, samtidigt. Så nä Bibeln är ingen vanlig bok. 

5. Att Jesus är svaret på allt som jag har letat och längtat efter 
Jag har ofta fått höra att alla stora religioner och andliga ledare i grunden är ungefär sak samma eftersom dom alla predikar om kärlek, och jag har köpt detta och tyckt att det verkar trovärdigt. I och med detta har jag tänkt att alla religioner är ungefär lika rätt eller fel. Det var inte förrän jag i desperation uppriktigt bad Jesus om hjälp som jag förstod att han är precis den han utger sig för att vara: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” säger han i Bibeln Joh 14:6. Jag kommer inte hem dit jag alltid längtat genom goda gärningar, positivt tänkande eller för att jag typ lär mig meditera jättebra. Jag behöver Jesus.

Förr tyckte jag att Jesus var uppblåst när han sa att vägen till Gud går genom honom och jag tyckte att kristna var ännu värre när dom repeterade vad han sagt. Jag tyckte inte att det var schysst mot andra religioner. Men nu repeterar även jag orden och jag gör det med glädje på grund av vad orden betyder. Vi är älskade, vi är efterlängtade, vi är räddade och vägen hem ligger öppen och klar. 

Det finns så klart många fler upptäckter som jag vill berätta om och jag upptäcker nya grejer hela tiden. Men det här får räcka för denna gång.

GOD JUL!

Och kom ihåg att bibeln inte är känd för att bli tolkad entydigt. Det jag menar är så klart att det här är min syn och tolkning och att jag inte talar för alla kristna. 

Läs även: ”Jag är kristen nu” och ”En ny näringsrik kost” 

Idag har det varit första advent vilket är typ nedräkning till julen. Hittills har jag upplevt 29 jular men inte en enda av dom har jag upplevt som kristen. I år blir första gången! 

Och det känns ändå som rätt stor skillnad. Innan har jag tänkt att jul som bäst har handlat om fina värden som till exempel ”kärlek och givmildhet” och såna saker, för jag har ju alltid förstått att Jesus var väldigt snäll och att hans födelse blev startskottet för otroligt fina råd.

Vilket visserligen är sant, men jag har helt sett förbi hela den här biten att Jesu födelse fullständigt ändrade förutsättningarna för oss alla. Jag menar jag har blivit räddad och tröstad av honom och blir det kontinuerligt i nutid, 2015. Hans liv är inte över huvud taget förpassat till historien eller begränsad till goda råd i en betydelsefull bok som jag förut trodde. Han är betydligt mer levande än så. Och det hade jag alltså lyckats missa – så tokigt det kan bli!

Obs! det är alltså en ljusstake som jag har ritat och inte Titanic.

Ni som har följt min blogg ett tag minns kanske när jag skrev det här inlägget om min depression. 

 Ja jag vet inte var jag ska börja men inte länge efter att jag skrev det där inlägget så blev jag kristen. 

Jag kan inte förklara exakt hur det gick till. Jag var trött, slut och utan hopp. Jag kände mig förlorad och förtappad. Jag var rädd för allt och det kändes som att den här världen höll på att rasa över mig och sluka mig helt och hållet. I hela mitt liv har jag känt att jag haft en gnista inombords som fört mig framåt även i jobbiga tider men vid det laget kunde jag knappt ana den gnistan längre. 

Även fast jag på många sätt klarade vissa saker bättre än jag gjort tidigare, så kändes allting så himla meningslöst. 

Och på nåt sätt så blev det så illa att jag bad. Jag hade läst nånstans att ”there is power in the name of Jesus” så jag tänkte ”jaja kan jag prova setralin så kan jag väl prova det här med” och så bad högt för mig själv typ så här: ”Jesus ta bort det onda” och ”Jesus nu lägger mig själv i dina händer, jag klarar inte mer själv”. Jag tyckte till och med själv att det kändes skitkonstigt, men jag gjorde det ändå.

Och det var i princip som att jag la mig som vanligt på kvällen för att vakna till en helt ny sorts dag. Det är svårt att beskriva. Jag har berörts i mitt innersta och det har förändrat allt.

I början var jag jättejätteförvånad för jag är inte den ”kristna typen” (vad det nu är för typ?) men plötsligt ville jag gå till kyrkan. Jag ville läsa bibeln. Jag ville prata med andra som känt och känner samma sak. Jag ville förstå vad som hände och jag kände ett nästan desperat behov av att dela det med nån.

Så jag gick till kyrkan och njöt och jag läste bibeln och blev helt varm i hela hjärtat. 

Samtidigt har jag varit osäker. Inte osäker i tron, nej, den är det vackraste som hänt mig och jag vill aldrig någonsin vara utan den igen. Nej jag har varit osäker på hur jag ska typ.. föra mig kring den. Den kom så hastigt och mitt liv var inte anpassat. Hur skulle vänner reagera? Och skulle jag till exempel kunna be bordsbön utan att familjen fick sitta där och lida av förvirring och obekvämlighet? 

Jag har funderat en hel del kring om det går att vara kristen lite grann i smyg, utan att säga nåt. För jag har själv tyckt i typ hela mitt liv att kristna är rätt stora töntar som lägger alldeles för stor vikt på en bok och jag förstod rätt snabbt att nu kan ju jag också anses vara en av dom där töntarna. Och jag har funderat på om jag verkligen är okej med det, för jag bryr mig rätt mycket om vad andra tycker om mig.

Så till sist kom jag fram till att det är bäst att jag håller min tro för mig själv. Skojar bara. 

För att sammanfatta så mår jag mycket mycket bättre nu. Och kanske viktigast av allt så känner jag hopp. Men jag tar det inte för givet. Jag tar det dag för dag, ett ögonblick i sänder.

Fast det är inte så att jag går omkring i nån knasig eufori eller lyriskt tillstånd konstant nu. Så är det definitivt inte. Vissa saker ändrades ögonblickligen, till exempel min lust och vilja att leva (nu vill jag aldrig dö hehe) men andra saker kommer och får ta längre tid, kanske rent utav mycket längre tid. Rädslorna, oron och problemen finns liksom fortfarande där, men dom välter inte ständigt omkull hela min värld längre. Mitt hus är inte längre byggt på grus.

Du kan även läsa inlägget: ”En ny näringsrik kost”och ”5 spännande saker som jag hade missat med kristendomen”

Jag har skrivit det här inlägget för att jag ville skriva det. Men Nöjesguidens tema ”Hur mår du” gav mig en bra anledning.

NG har samlat massa texter där människor berättar om sin psykiska ohälsa.  

Ni kan läsa dom här.

Idag är det Kristi himmelfärdsdag och det är en röd dag och det är roligt! Men varför firar vi Kristi Himmelfärds? 

ALTERNATIV 1: Det ”självklara”
Det hörs ju på namnet. Vi firar ju för att Herran Jesus Kristus lämnade jorden på denna dag och förenades med gud uppi himlen. Dagen är röd för att Sverige är ett traditionellt kristet land som älskar och vördnar Jesus Krist.

ALTERNATIV 2: Det alternativa ”buddhism/new age”:
Många tror att Jesus uppsteg till himlen på ett övernaturligt sätt när han i själva verket bara startade en kemisk process i kroppen och antog en så kallad ”regnbågskropp”, känd inom bland annat buddhismen som att uppnå Nirvana. Många vet inte vad Jesus gjorde mellan barndomen och 30-årsåldern men tecken indikerar på att Jesus reste till Indien, gifte sig, fick barn och lärde sig att meditera. Många har fått regnbågskropp även efter Jesus och det kan även du få om du lär dig att förstå universum tillräckligt bra.

ALTERNATIV 3: Det var aliens 
Att tro att Jesus var en jordling är ett stort misstag som dom flesta tyvärr gör. Redan vid stjärnan i Betlehem så förstår man att det handlar om någonting utomjordiskt. Mycket tyder på att Jesus var en individ från Andromedagalaxen som lät sig reinkarneras i en människokropp. Vad som hände när Jesus steg mot himlen var helt enkelt att han återvände till moderskeppet. 

ALTERNATIV 4: Det var ett sätt att hantera sorgen
Jesus var en vanlig väldigt snäll människa. Många blev därför förtjusta i honom och när han dog var det så hemskt att folk inte kunde acceptera det. Så i stället för att acceptera att Jesus var död så hittade närstående till Jesus på historier om hur han reste till sin kära himmel som han pratat så varmt om. Detta gjorde inte dom närstående för att vara elaka utan det gjorde dom för att dom var mänskliga. Men dessa historier spårade till slut ur och skrevs ner i tjocka böcker som tolkades som verklighet av alldeles för många. 

ALTERNATIV 5: Allt är påhitt
Jesus fanns inte och Jesu uppstigelse till himmelriket ägde aldrig rum. För 2000 år sen levde man helt vanlig trist vardag i Jerusalem och det fanns ingen frälsare som utförde under. Tyvärr men så är det. Sorry om sanningen gör ont.

ALTERNATIV 6: Det är ockult
Kristi HImmelfärdsdag har egentligen ingenting med nån Jesus att göra, tvärt om faktiskt. Det har att göra med måncykler och det är en gammal hednisk tradition som har rötter från långt innan ”Jesu tid”. Vad man vördnar och tillber är ingenting annat än hediska gudar och gudinnor, ja, kanske rent utav satan själv. Folk som tror att det handlar om nåt ”Kristet” är såååå jävla lurade. 

Vilket alternativ är ditt alternativ? Har du några fler alternativ?