Barnen har visat noll intresse för att följa julkalendern så jag har inte haft nån anledning att bilda en åsikt om dito. Skönt. Men nu har vi på mitt bevåg sett alla avsnitt trots detta och jag tänker väl som så här: 

Den handlar inte över huvud taget om julen. Förutom att den utspelar sig vid ett två centimeters lager snö ibland så är det inget som indikerar på julfeeling över huvud taget. 

Och är huvudpersonerna ens kristna? Förutom att karaktärerna vid nåt tillfälle nästan betalade tioendet till kyrkan så finns det inget som tyder på det. 

Annars så är serien ganska kul i sina stunder, både jag och mina barn har skrattat flera gånger.

Det som sänker upplevelsen något är obehaget som man känner när barnen i serien talar typ rikssvenska. Att det ens finns barn som pratar på det här viset förbryllar mig, jag undrar var dom finns förutom i tv. Bildas dom ur väggarna hemma hos en talpedagog som bor ”innanför tullarna”? Men även fast det är lite läskigt så är det ändå nåt som alla utanför Stockholm har blivit tvugna att lära sig att leva med när det kommer till SVT-produktioner.

Ja och sen är det väl lite det här att Erik Haags gestaltningar känns lite sådär gammel-Fred-Flinta-aktiga också. Han är typ en replica av Fred Flinta / According to Jim-Jim / Kurt Olsson, och det är en gestalning av familjefäder som blivit lite överanvänd kan jag tycka. 

Eller som nån annan uttryckte det (och jag är alltså rätt säker på att hon med ”alla” menar ”många”, med ”hatar” menar ”är rätt trött på” och att hon med ”Erik Haag” menar ”rollen som Erik Haag gör”) : 

MITT BETYG: Stark 3 av 5
BARNENS BETYG: Stark 4 av 5

PS. Jag glömde ju att nämna hur lärorik årets julkalender är. Det är förstås en viktig del av upplägget. Kul att lära sig något nytt! DS. 

Jag trodde aldrig att vi skulle hitta julpyntskartongen nere i källarn. När jag tänkte på att gå och leta kändes det ungefär så här: 

Men det visade sig vara betydligt enklare än vad jag hade kunnat föreställa mig, för tydligen hade jag lagt alla julgrejer i en GENOMSKINLIG BACK förra året. Genidrag!! 

Så det var bara att börja pynta. Tills jag upptäckte att adventsljusstaken bara glodde på mig helt nedsläckt och svart. 

Då kändes det så här: 

Idag har det varit första advent vilket är typ nedräkning till julen. Hittills har jag upplevt 29 jular men inte en enda av dom har jag upplevt som kristen. I år blir första gången! 

Och det känns ändå som rätt stor skillnad. Innan har jag tänkt att jul som bäst har handlat om fina värden som till exempel ”kärlek och givmildhet” och såna saker, för jag har ju alltid förstått att Jesus var väldigt snäll och att hans födelse blev startskottet för otroligt fina råd.

Vilket visserligen är sant, men jag har helt sett förbi hela den här biten att Jesu födelse fullständigt ändrade förutsättningarna för oss alla. Jag menar jag har blivit räddad och tröstad av honom och blir det kontinuerligt i nutid, 2015. Hans liv är inte över huvud taget förpassat till historien eller begränsad till goda råd i en betydelsefull bok som jag förut trodde. Han är betydligt mer levande än så. Och det hade jag alltså lyckats missa – så tokigt det kan bli!

Obs! det är alltså en ljusstake som jag har ritat och inte Titanic.

Igår ”dansade” jag ut julen. Jag vet inte hur många gånger jag ramsade ”tjugonda Knut… då ska julen dansas ut” som ett giftigt mantra, för jag var jätteorolig att jag skulle bli distraherad och glömma bort det och lämna det ogjort. 

Hade en kompis på besök som avundsjukt såg på medan jag satte upp årstidsneutrala gardiner och dukar. ”Fan va duktig du är” sa hon, ”jag borde också städa bort julpyntet hemma men.. jag vet inte vart jag ska lägga allt”

Och jag sög åt mig, sträckte på hyddan, pushade ut bröstet likt en domherre och log inombords mot alla grannar som fortfarande har julbelysning i fönstrena. ”Det kunde varit jag”, tänkte jag, ”MEN DET ÄR DET INTE!!!”

JAG LYCKADES! KANSKE FÅR BARNEN EN NORMAL SUND UPPVÄXT ÄNDÅ!

Här är en bild på en hörna i lägenheten. Som ni ser så lyser julen med sin frånvaro.

Har ni lyckats ”dansa” ut julen? Jag hoppas det för er skull för det är en fantastisk känsla.

Rent mentalt har den här julen varit himlen, men fysiskt har jag fått mig en törn. Jag har varit uppblåst, svullen och extremt gasig. Jag har haft problem att sätta mig ner för magen har stött emot låren, ryggen har ömmat och jag har känt mig som väldigt mycket äldre än min ”biologiska ålder”. 

Funderade vad detta kan bero på och kom ganska snabbt fram till att jag helt och hållet har glömt bort att dricka vatten i flera dagar. Enda vätskorna som jag har fått i mig är julmust och kaffe. Och på det har jag lyssnat på ”God Jul med Leif Loket Olsson” från 1993. 

Så idag har jag druckit massor av vatten och slagit dövörat till musik och utöver ett par intensiva fjärtattacker (som förmodligen var ett eko av ”vart tog tomten vägen” orsakat av det kroppsliga minnet) så har jag mått prima.