Jag vägde mig häromdan. Jag har inte vägt mig sen innan jag blev frälst (har haft annat att göra) och blev helt häpen.

Visst vet jag att Helige Ande har stor räckvidd och kan fylla hela ens inre men inte hade jag en aning om att han väger åtta kilo.

Eller beror viktuppgången på att jag är nyförlöst??

Eller så förberedde Helige Ande mig helt enkelt bara för fastan som började idag. Vet dock inte hur man gör. Kan det vara så att man avstår chips alla dagar utom lördagar då man kan äta en…. halv chipspåse….?

För säkerhets skull bad jag en präst att skicka en informerande pdf.

Igår gick jag inte till min vanliga kyrka så som jag brukar. Jag hade bestämt mig för att gå till Pingstkyrkan senare på eftermiddan och jag tänkte att det nog var lite överdrivet att gå till två gudstjänster på en och samma dag. Av nån anledning så ville jag inte gå till överdrift.

Det kändes i alla fall så konstigt att inte gå till kyrkan som jag brukar gå till. Och då kom jag på att jag har varit där varenda söndag sen jag började gå till kyrkan över huvud taget (förutom när jag varit på resande fot).

Att sitta hemma i stället för att gå till kyrkan kan man nog säga var en gammal grej upplevd på ett nytt sätt. Jag menar jag har bott granne med min kyrka i typ 10 år utan att gå dit. Jag har snarare hyttat med näven åt den när den ringt varje söndag förmiddag. Jag har tyckt att den har varit lite samhällsstörande.  Men nu är den en del av mitt liv på ett annat sätt. En växande… klump av… nånting (jag är inte lika bra på att tala i liknelser som Jesus). Och det vill jag att den ska fortsätta vara.

Sen gick jag i alla fall till Pingstkyrkan och då kändes ordningen inte lika mycket vriden ur läge längre. Där hölls en predikan av Simon Skogström som i början handlade väldigt mycket om bilens historia. Fast sen spårade den ur och började handla om världens bästa nyheter i stället. De nyheterna berör jag lite grann i inlägget ”5 spännande saker som jag missat med kristendomen”.

Det går föresten att lyssna på alla Pingst-Kungälvs predikningar här, på iTunes. Det rekommenderar jag. När jag ny-nyligen blivit frälst lyssnade jag på predikan efter predikan från pingst Kungälv. Det var gött.

Ja det var min söndag i alla fall. I alla fall den kyrkliga delen. Övrig tid satt vi hemma och rökte och spelade kort. Nej jag skojar bara. Jag röker inte.

På kvällen försökte jag ta en bild där jag står med en tekopp och ser naturligt avslappnad och ljuv ut. Typ som i en saga.

Och jag blev nöjd med bakgrunden (en gardin) men i övrigt misslyckades jag med vad jag ville åstadkomma. Det är dock inget som jag bryter ihop för.

Artisten och konstnären David Bowie har gått ur tiden.

Många har skrivit att han har förändrat världen vi lever i och att hans legend lever vidare för evig tid eftersom han är odödlig.

Här har nån till och med gjort en illustration:

Och jag fattar inte hur jag ibland kan känna mig osäker på att vara offentligt kristen då jag inte vet vad det kan få för sociala konsekvenser  – när sekulära personer, journalister och våra största inflytelserikaste medier helt öppet och utan oro för konsekvenser skriver saker som att David Bowie är odödlig, utom denna värld, en hjälte och tankeförändrande samhällsrevolutionär, och att vi kommer att minnas honom för evig tid.

Liksom hallå. Vi kristna säger ju ungefär samma sak, fast vi säger det om Jesus och har gjort det i över 2000 år. Det jag försöker säga är: Jag har nog känt mig osäker i onödan. 

Vila i frid David Bowie. Och om ni av hans fans som krönt honom med dessa egenskaper skulle börja få bekymmer som David Bowie inte kan lösa så väntar Jesus tålmodigt på att ni ska vända er till honom.

I kväll firade jag min första julafton som kristen och för första julen i mitt liv fattar jag vad julsångerna om Jesusbarnet handlar om. Det finns så mycket med kristendomen som jag har missat!

Här är en lista fem spännande saker som jag hade missat med kristendomen:

1. Att Jesus lever
Av nån anledning hade jag missat delen av evangelierna där Jesus återuppstår, vandrar omkring både här och där, för att sedan stiga upp till himlen – inte som en döing, utan levande och vid sitt sinnes fulla bruk. Jag hade på nåt sätt fastnat vid att han var död eller åtminstone väldigt svår att få tag på. Det första som hände när jag blev kristen var att hela mitt inre typ sjöng Jesus lever och att han är med mig och att han är glad för att jag äntligen har tagit emot honom. Ja jag vet, det låter lite galet, men det är som det ska och ingen upptäckt har gjort mig gladare och det gör det värt att berätta om.

2. Att Gud är personlig, levande och att han talar till oss idag
Förr trodde jag att alla kristna bestämde sig för att tro på det som står i Bibeln utan att få minsta bevis eller bekräftelse för att det är sant. Jag tänkte att naiva och eventuellt hjärntvättade kristna trodde på en ”halvsann” bok i rent godtycke och jag tyckte att det var så himla synd om dom att allt övertygande hände för tusentals år sen men aldrig nu. Jag hade fel!
Gud verkar nu, idag, på många sätt, precis som han gjorde förr, och han gör det med styrka och många gånger med överväldigande tydlighet och för många många människor, däribland lilla jag. Och nu förstår jag: det är inte synd om kristna.

3. Att Helige Ande är jätteviktig
Jag hade knappt hört talas om Helige Ande innan jag blev kristen så jag hade absolut ingen aning om hur viktig helige Ande är. Jag trodde att Anden var kyrkans femte hjul, nån som prästen var tvungen att mumla fram lite hastigt vid dop även fast han egentligen ville slippa för att spara tid. Men så är det inte. Helige Ande är en kommunikationshjälp och guide typ som möjliggör meningsfull kommunikation mellan mig och resten av treenigheten (se punkt 1 och 2 och 4) och det är oumbärligt. Jag personligen vet inte vad jag skulle ta mig till utan Anden, ärligt. 

4. Att bibeln inte är en vanlig bok
Innan jag blev kristen så ansåg jag att Bibeln var en vanlig bok, typ klok, intressant och viktig men ändå bara en ovanligt lång bok.
Nu vet jag att bibeln talar till mig och berör mig på ett personligt plan. Det är som att mitt lilla ynka liv är invävt i detta bombastiska och berömda storverk. Jag är en del av bibeln, och dess texter är en del av mig. Jag förstår inte hela bibeln bara för att jag har blivit kristen, men jag förstår den på ett annat sätt. Det är som att orden har liv och att läsa den kan ge mig en frid och kraft som är svår att förklara. Bibeln sitter på en intelligens utan motstycke och det är så mycket som rör sig i den både i högt och lågt, samtidigt. Så nä Bibeln är ingen vanlig bok. 

5. Att Jesus är svaret på allt som jag har letat och längtat efter 
Jag har ofta fått höra att alla stora religioner och andliga ledare i grunden är ungefär sak samma eftersom dom alla predikar om kärlek, och jag har köpt detta och tyckt att det verkar trovärdigt. I och med detta har jag tänkt att alla religioner är ungefär lika rätt eller fel. Det var inte förrän jag i desperation uppriktigt bad Jesus om hjälp som jag förstod att han är precis den han utger sig för att vara: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” säger han i Bibeln Joh 14:6. Jag kommer inte hem dit jag alltid längtat genom goda gärningar, positivt tänkande eller för att jag typ lär mig meditera jättebra. Jag behöver Jesus.

Förr tyckte jag att Jesus var uppblåst när han sa att vägen till Gud går genom honom och jag tyckte att kristna var ännu värre när dom repeterade vad han sagt. Jag tyckte inte att det var schysst mot andra religioner. Men nu repeterar även jag orden och jag gör det med glädje på grund av vad orden betyder. Vi är älskade, vi är efterlängtade, vi är räddade och vägen hem ligger öppen och klar. 

Det finns så klart många fler upptäckter som jag vill berätta om och jag upptäcker nya grejer hela tiden. Men det här får räcka för denna gång.

GOD JUL!

Och kom ihåg att bibeln inte är känd för att bli tolkad entydigt. Det jag menar är så klart att det här är min syn och tolkning och att jag inte talar för alla kristna. 

Läs även: ”Jag är kristen nu” och ”En ny näringsrik kost” 

Har fått några kommentarer som har sett ut till exempel så här

Och jag typ fnissar till varje gång. Jag tycker inte direkt att det är konstigt om nån känner den misstron men för tydlighetens skull kan jag försäkra er alla om att det är på allvar och att jag har aldrig varit allvarligare med något i mitt liv. Min ”Gud-grej” är på riktigt och så hoppas jag att det förblir för det är så himla nice. 

Jag kommer att skriva mer om det senare. Egentligen är det kanske det enda jag vill prata om just nu. Jag tänker trots allt inte på så jättemycket annat så det upptar rätt mycket av mitt liv minst sagt. Bara bibeln allenest står för typ minst ett mind blow per dag (den är otrolig). 

Jag måste bara vila lite i det som hänt och hitta orden.