Igår gick jag inte till min vanliga kyrka så som jag brukar. Jag hade bestämt mig för att gå till Pingstkyrkan senare på eftermiddan och jag tänkte att det nog var lite överdrivet att gå till två gudstjänster på en och samma dag. Av nån anledning så ville jag inte gå till överdrift.

Det kändes i alla fall så konstigt att inte gå till kyrkan som jag brukar gå till. Och då kom jag på att jag har varit där varenda söndag sen jag började gå till kyrkan över huvud taget (förutom när jag varit på resande fot).

Att sitta hemma i stället för att gå till kyrkan kan man nog säga var en gammal grej upplevd på ett nytt sätt. Jag menar jag har bott granne med min kyrka i typ 10 år utan att gå dit. Jag har snarare hyttat med näven åt den när den ringt varje söndag förmiddag. Jag har tyckt att den har varit lite samhällsstörande.  Men nu är den en del av mitt liv på ett annat sätt. En växande… klump av… nånting (jag är inte lika bra på att tala i liknelser som Jesus). Och det vill jag att den ska fortsätta vara.

Sen gick jag i alla fall till Pingstkyrkan och då kändes ordningen inte lika mycket vriden ur läge längre. Där hölls en predikan av Simon Skogström som i början handlade väldigt mycket om bilens historia. Fast sen spårade den ur och började handla om världens bästa nyheter i stället. De nyheterna berör jag lite grann i inlägget ”5 spännande saker som jag missat med kristendomen”.

Det går föresten att lyssna på alla Pingst-Kungälvs predikningar här, på iTunes. Det rekommenderar jag. När jag ny-nyligen blivit frälst lyssnade jag på predikan efter predikan från pingst Kungälv. Det var gött.

Ja det var min söndag i alla fall. I alla fall den kyrkliga delen. Övrig tid satt vi hemma och rökte och spelade kort. Nej jag skojar bara. Jag röker inte.

På kvällen försökte jag ta en bild där jag står med en tekopp och ser naturligt avslappnad och ljuv ut. Typ som i en saga.

Och jag blev nöjd med bakgrunden (en gardin) men i övrigt misslyckades jag med vad jag ville åstadkomma. Det är dock inget som jag bryter ihop för.