Senaste dagarna har jag kommit i kontakt med två matställen som jag tycker har rätt så lustiga namn. På första stället åt jag. På andra stället åt jag inte. Vi börjar med nummer ett

Lili Suchi.

Och så den här 

Namnet på det här Kungälvska kaféet har alltid förbryllat mig. För jag tänker mig att ”Tunna skivor” betyder ungefär samma som ”snål” eller ”fattig” eller liknande. Exempel: ”Du får bara tunna skivor för du är inte värd bättre din jävla sopa” eller ”du får tunna skivor för det är hårda tider och råttorna har ätit upp hela förrådet”.

Idag har barnet, som gått under epitetet ”influensabarn” senaste dagarna, varit helt feberfri och rätt pigg. Vi har ändå spenderat dagen i vila. Ja jag har iofs gjort min veckovisa krönika till P4 Västerbotten men det var ju gjort på ett kick. 

Förut var det omöjligt att jobba om det var nåt barn hemma men idag gick det tokbra. Småbarnsåren är med sanning över. Och det kan jag säga utan ett minsta vemod i rösten. Fyfan vad det kan va kämpigt att ha småbarn. Mina tankar går till alla människor med småbarn. Njut när ni kan njuta, härda när ni måste härda. 

Men även om mina barn är några modeller större nu så finns det så klart saker som fortfarande kan spela på varenda sträng av tålamod som man har. Att beställa mat på Subway är en sån sak. 

Här är en bild från i helgen efter att vi lyckats beställa mat åt alla inblandade. När det blev vår tur blev barnen helt plötsligt nya inför världens intryck. ”Välja bröd? Vadå bröd? Bacon? Visst är det gris. Kalkon? Är det inte dom som är så SÖTA. Vad är jalla penjo??” i evighet. Den som stod bakom oss i kön höll ett gråtande spädbarn i sin famn och det hela förde tankarna till livbåtskön på Titanic lite grann. 

Fast vips hade vi ju våra mackor och läget blev soft igen. Det var en bra dag. De åt och var inte ens nära till att slänga mackorna på golvet, springa iväg och typ råna en affär (sådär som småbarn kan göra ifall man inte är vaksam).

Jag såg att Underbara Clara tipsar om chiafrukost på sin blogg. Känner att det är tid för mig att tipsa om frukosten som jag äter nästan varje morgon. Här har ni den:

Var morgon när jag står där i köket nyvaken och hungrig tycker jag att frukosten tar efter formen av ett mänskligt rövhål där i mixern. Mmmm. 

Men låt inte detta lura dig – för det är egentligen bovete och gojibär som blandas till en gröt.

Detta behöver du: 

1,25 dl helt bovete
1 näve gojibär
1 banan
1 dadel
Vaniljpulver
Kokosflingor

Så här gör du: 

Blötlägg gojibär och bovete över natten. Skölj bovetet och spara vätskan som gojibären ligger i. Lägg bovete, gojibär, banan plus en dadel i mixern och mixa till en len massa (det är detta som bildar ”rövhålet” enligt bild). Fyll på med vätskan från gojibären efter behov. Lägg i en tallrik, strö över kokosflingor och lite vaniljpulver. Sen är det klart.

Egentligen heter detta recept ”Buddhas gröt” och är ett recept hämtad från denna bok av Vibeke Amidsen. Men jag tycker att det är lite mer ”intressant” att kalla det för Buddhas rövhål.

Jag är uppvuxen i skogen och där kunde man kunde inte springa barfota bakom huset utan att hela fötterna blev lila av blåbärssaft. Utan att veta om det bodde jag i nån form av bär-mecka. Bären ploppade upp överallt. Lingon, hjortron, hallon, sen kommer jag inte på några fler, det växte överallt. Jag levde Underbara Clara-skogs-idyll utan att ens blogga om alla goda såser som jag (inte) gjorde. Får nästan lite ångest när jag tänker på det. Jag klädde mig ju också i ”vintage”-kläder, dvs klänningar med kragar från 1800-talet! 

Utklipp från två random skolfoton

Här där jag bor nu ser jag inga bär alls. Kanske mest för att jag inte springer omkring barfota i skogarna så att jag kan analysera färgfläckarna på fotsulan efteråt. Men jag ser verkligen aldrig bär. På sin höjd har jag siktat några nypon.

Det är kanske lite utanför sässongen nu men GÅR det att plocka bär från naturens skafferi i Göteborgstrakten? Jag bor i Kungälv till exempel. Går det att hitta några bär här, eller är allt utplockat av den tätbebodda befolkningen som florerar på vissa platser häromkring?

Jag önskar verkligen att jag visste mer om vad naturen har att erbjuda för alla som idkar allemansrätten. Jag läste till exempel i en bok att man kan äta vissa alger som växer längs kusten här. Men jag vet inte om jag skulle kunna med att plocka alger och göra till exempel ”Gretes algsoppa”, det känns så himla äckligt av nån anledning. ”Plocka helst algerna från infekterade små pölar då de har flest minaraler intakta”. 

Hur gör ni, är ni ofta ute i skogen och plockar bär och svamp, som ni sedan fryser in och myser med under vintern med tända ljus och en god bok?

I den här ”stugan” spenderade vi mycket av våra somrar. Där fanns både hjortron och blåbär överallt.

Kolla bilden till höger! Så söt! Menar alltså inte min hand, även om den också är söt. Men kolla tortillasen! 

Det ser ut som en liten mullig salladsmunk som går omkring i sin trädgård med en bylsig morgonrock omkring sig. Så söt och snäll och ödmjuk, det vet man på sättet den bugar. Vill man verkligen äta nåt så gulligt? Javisst!

Såhär blir en sådan till: 

• Koka linser och blanda i valfria tortillakryddor. 
• Skär upp grönsaker: sallad, tomater, paprika, lök, etc
• Blanda ihop en guacamole
• Servera på vitkålsblad