Born Slippy (Nuxx)
Underworld
B-sida på singeln Born Slippy
1995

När jag lyssnar på musik för första gången lyssnar jag aldrig på texten. Jag vet inte ens vad många av mina favoritlåtar handlar om, egentligen. Inte konstigt att jag tycker Bob Dylan är tråkig.

Inte för att texten är oviktig, tvärtom, den kan både förgylla och förstöra, förstärka eller förminska stämningen i en låt. Men det viktiga för mig i första hand är just stämningen, hur instrumenten låter, var i spektrat de befinner sig och vad de gör tillsammans.

Många låtar behöver man inte ens lyssna på texten för att förstå vad de handlar om. Born Slippy (Nuxx) av Underworld är en sån låt. De magiska syntharna samsas med svävande pads och gästande Karl Hydes distade sång och låten äts så småningom upp av de monumentala trummorna. Låten är precis på gränsen mellan lekfull och destruktiv – alltså den ultimata låten att avsluta ett dansgolv med.

Som det så ofta var på det fantastiska 90-talet var Born Slippy från början tänkt som en skämtlåt. Men Karl Hydes alkoholism, som på alla sätt är närvarande i texten, skänker en allvarlig ton. Det är brittiska musikers signum att lyckas varva allvar med humor. Fan vad jag älskar det.

Det är ingen tvekan vilken låt jag kommer att avsluta det här året med. Born Slippy får mig att längta efter att springa omkring full i magtröja i ett regnigt London. 90-talet, kom tillbaka!

/ Filip