Läderkvinnan

9:00 23 Nov 2020

En kvinna som ingen vet vad hon hette satt hemma i sin tråkiga lägenhet. Rullade sina små ätstörda tummar och längtade efter bättre tider. Kvinnan som var i 25-årsåldern var både ful och tråkig. Det var ingen hemlighet. Hon hade några tjejkompisar. Dom var också tråkiga. Dom brukade ses och göra tråkiga grejer. Vad vet jag inte, men om jag ska gissa så höll dom väl på och virkade eller någon sån skit. Så tindrade dom också en hel del. Mest av alla tindrade kvinnan vi glömt namnet på. Hon kunde sitta och svepa hela dagar. En gång höll hon på så länge att hon glömde bort att gå till jobbet.

Trots allt detta så hade hon väldigt höga krav på vilka hon svepte ja på i appen. Hon hade få intressen men filmstjärnor var det största och den lilla tråkiga kvinnan drömde om ett liv med just en sådan. Folk som var med på film var allt hon inte var.

Så där satt hon i sin lilla lägenhet och samlade damm. Ni fattar ju själva att hon var inne och svepte på Tinder. Efter tusen timmar dök det upp en profil på skärmen som fick allt annat att stanna av. En riktig jävla filmstjärna. Hon satte sig upp i soffan och höll handen för sin tråkiga mun. Kvinnan kände igen mannen på bilden från tv. Såklart så svepte hon höger och plötsligt blev hennes tråkiga liv mycket roligare att läsa om, för det blev en match.

Hon skrev och han svarade. Han skrev att hon var rolig. Det var den första och sista gången i henens liv hon fick höra det. Hela hennes tråkiga hjärta smälte. Det var precis som på film tänkte hon. Dom bestämde dejt nästa dag.

Hon borstade sitt raka hår tills det blev elektriskt. Målade sina smala små läppar i en osmickrande färg. Iklädd en klänning som var så ful att man inte ens fattar var fan hon kan ha köpt den så åkte hon till den bar där dom bestämt träff. Filmstjärnan hade föreslagit en bar med arkadspel på Hornsgatan. Först skulle dom dricka öl och bli fnittriga, sen skulle dom spela spel och bli kära.

Tråkiga tjejer kommer alltid i tid. Därför var kvinnan där före filmstjärnan och satte sig i en röd skinnsoffa för att vänta. Baren var stor och tom och fylld med arkadspel och likadana röda soffor som den hon satt i. En servitris kom och frågar vad hon vill ha.

Ge mig det tråkigaste ni har, sa hon. Nä, det sa hon inte men något i den stilen.

Det gick en stund. Kvinnan skrev och frågade om filmstjärnan var på väg. Hon la sen telefonen på bordet och fortsatte vänta. Satt och stirrade. En grupp män stod samlade runt ett spel som gick ut på att man boxa på en boxningssäck och fick poäng beroende på hur hårt man lyckats slå. I turordning boxade dom på säcken och kvinnan tvingades sitta och titta på detta fruktansvärda. Även om hon var tråkig så förtjänar ingen kvinna att behöva vara med om något sådant.

Rätt som det är så hade hon råkat dricka upp sin öl. Servitrisen frågade om hon vill ha en till och det ville hon väl. Hon skrev något i appen igen. Tänkte att filmstjärnor nog hade väldigt fullt upp. Hon tog upp sin bok och läste. Boken handlade om något så tråkigt att jag glömt.

Kvinnan sörplade lite på sin öl och läste. Så höll hon på ett tag. Hon fick koncentrera sig noga för att inte bli distraherad av det fruktansvärda ljudet av 100 män och en boxningssäck. Hon drack en till öl. När hon läst ut sin tråkiga bok så läste hon en till, ännu tråkigare.

Det röda syntetlädret som klädde soffan hade långsamt börjat klättra upp över hennes lår. Dom små smala benen målades försiktigt över i rött. Det här var inget som kvinnan märkte. Hon hade fullt upp med att vänta.

En annan servitris kom och frågade om kvinnan ville ha något. Hon sa ja tack pomfritt gärna. Sen fortsatte hon med sin bok och att förbereda sig för mötet med sina drömmars man. Det blinkade från arkadspelen runt henne och varannan sekund dunkade boxningssäcken hårt när en till liten hårig knoge slog allt vad den orkade på den.

Kvinnan tog upp sin telefon igen. Skrev något samtidigt som lädret fortsatte upp över henne. Snart var hela hennes underkropp täckt av det plastiga röda. Klibbigt av utspilld öl och ketchup. Hon väntade. Tänkte att hon inte ska vara tjatig. En filmstjärna kommer när han hinner. Hon var bara glad att han ville träffa henne. Så hon satt och log medans lädret fortsatte äta upp henne. Hon tänkte på hur vacker han var. Hennes filmstjärneman.

Ute blev det mörkt och hon tog upp sin telefon för att titta lite på hans bilder. Efter en stund så dog mobiltelefonen och strax därefter var allt utom kvinnans ansikte slukat av soffan där hon och filmstjärnan skulle inleda deras relation. Det dunkade om boxningssäcken. Männen i lokalen lät precis som män på lokal brukar låta.

Nu var allt förutom kvinnans små, tråkiga ögon inuti soffan och kommer aldrig få komma ut igen. Hennes blick var fäst mot ytterdörren. För första gången tänkte hon att han kanske inte skulle komma. Med den fruktansvärda tanken svalde soffan den sista biten av henne.

Allt blev mörkt för den lilla tråkiga kvinnan.

Så vitt jag vet så är hon kvar inne i den röda lädersoffan än idag. Ibland så hör hon någon som hon tänker måste vara hennes filmstjärna. En röst som är lenare än dom andra männens. Som en smekning genom syntetlädret innan den drunknar och försvinner i oväsendet runt omkring.

2 kommentarer | “Läderkvinnan”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. bille skriver:

    👏👏👏kul o fint!

  2. 4-ever alone skriver:

    Du gör min dag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Mest läst på NG