Du kommer in i din hall. Böjer dig ner för att knyta upp skorna. Petar in dom i skohyllan.

Idag behövde du ingen jacka. Bara en varmare tröja. Du tänker att så fint väder som det är idag brukar det aldrig vara i november. Medan du tänker den här tråkiga tanken så fiskar du fram din telefon ur bakfickan. Oj. Telefonens kamera är visst igång. Du har råkat sätta igång kameran med rumpan och filmat ett 38 minuter långt videoklipp. När du stirrar ner på telefonens skärm ser du dina prickiga strumpor genom kameran. Du stänger av och börjar titta på klippet.

Det första som syns i bild är lite äckligt julgranspynt. En målad sten med lite glest påklistrat skägg stirrar dött in i kameran. Du har precis kommit hem från Pingstkyrkans second hand-loppis, en stor lagerlokal fylld med döda människors skit. Det är under detta besök som kameran verkar ha gått igång.

Filmen är inte jättehändelserik. Du spolar lite framåt.

Efter ett tag verkar du ha tröttnat på julgranspynt eller vad du nu stod och kollade på, och från din rumpas perspektiv ser du stentomten krympa och försvinna ur bild när du går till en annan hylla. Du spankulerar omkring lite inne i lokalen. Sen så stannar du igen. Bakom dig dyker en gubbe upp i bild. Han kollar på några filtar. Han tittar lite på dig och du känner dig som en hemlig agent som fångat ögonblicket på film. Gubben tar upp en filt och sniffar lite på den. Usch. Tänker du. Sen tröttnar du på gubben och filtarna och spolar lite till.

Rumpan och du stryker omkring i gångarna. Passerar en spegel. Du pausar klippet och studerar dig själv. Du ser annorlunda ut än du trott. Synd. Tröttare rumpa än vad din kille brukar hävda. Men ganska långt hår; det är på plus i alla fall. Du vrider lite på huvudet, alltså inte i filmen utan där du står i hallen. Tittar noga in i telefonen. Pausar och zoomar in. Ändå helt okej rumpa. Och snyggt hår. Men du går ur klippet för att skriva påminnelse om att förnya ditt gymkort.

Du startar klippet igen och ser hur du går förbi spegeln, stannar till och kollar på någonting. Nu minns du att det måste ha varit här du kollade på kostymbyxor. För inte så länge sedan köpte du nämligen en kavaj i samma butik, och nu behöver du byxor till. Eller behöver, du vill ha. I filmen hörs ljudet när du flyttar galge efter galge längs stålräcket. Ett skrapande ljud. Du höjer lite på telefonen. Försöker lyssna ifall någon konversation kommit med på film. Det klirrar om tallrikar och glas. En tant går lite snabbt förbi i bild och harklar sig.

Längre bort vid provrummen sitter en kvinna på en pall med ryggen vänd mot dig. Du kommer ihåg henne från butiken. Du hade tänkt blä. Vilken ofräsch tjej. Sen hade du känt dig dum.

Kvinnan sitter framåtlutad och du minns att när du gick förbi henne så förväntade du dig en bok eller en telefon i hennes händer, ja någon sorts förklaring till hennes fruktansvärda hållning. Men i händerna hade det varit tomt.

Mellan hennes jeans och den gråmelerade tröjan syns en bit rygg. I telefonen ser den ut att vara gjord av bark. Hård och skrovlig. Kvinnan på pallen sitter helt stilla. Som om hon sover. Sen vänder hon sig om och tittar rakt in i kameran. Du pausar filmen. Att hon tittar i kameran betyder att hon tittar på din rumpa. Pinsamt för henne att det fastna på film, tänker du.

Du börjar tröttna lite på filmen där du står i din hall. Snabbspolar en bit framåt. Du står kvar på samma ställe i butiken, det var svårt att hitta kostymbyxor till rumpan som nu avslöjats som trött. Kvinnan sitter kvar på sin pall med ansiktet i riktning mot dig. Du spolar i klippet. När du går vidare i butiken så reser hon sig.

Du går vidare i gången med kläder och kvinnan blir stående en stund. Hon glor på dig. Här var det visst någon som gillade den trötta rumpan! Tänker du. Men sen börjar hon gå åt samma håll, ner i gången av för små kostymbyxor. Du pausar och zoomar in på kvinnan. Hon är för långt bort för att du ska kunna urskilja ett ansikte. I filmen är hon blurrig. Du försöker tänka tillbaka på när du såg henne i butiken men kan inte minnas att du någonsin såg hennes ansikte. Hennes dåliga hållning gjorde att håret hängde för ansiktet. Men i det blurriga anas två vassa ögon som stirrar tillbaka på dig genom telefonskärmen.

I filmen går du vidare ner i gången och svänger höger, till möbelavdelningen. Du tänker att du går snyggt. Vickar på höfterna. Det brukar du få höra ganska ofta. Du har till och med blivit stoppad på stan av just den anledningen. Eller. Det var det som påstods vara anledningen i alla fall. Kameran guppar från sida till sida. Du är glad att du råkade filma.

Du kollar lite på några fåtöljer. I ett hörn i butiken får du syn på kvinnan igen. Vad fan. Tänker du. Du kollar upp från telefonen i hallen och stoppar ner handen i din väska som fortfarande hänger över axeln. Sen känner du dig dum.

Det är klart hon inte snott något. Du återgår till filmtittningen. Det händer rätt lite. Så du snabbspolar och ser hur du börjar dra dig mot kassorna och utgången. Men först stannar du och kollar på något, du vill minnas att det var några koppar. Bakom en mamma med barnvagn skymtar kvinnan fram igen. Du tittar på kopparna och hon tittar på dig. Du vill tänka blä igen men försöker att inte. Spolar lite till. Nu har du kommit ut på gatan och lämnar alla hyllor med träningsredskap, vaser och gamla underkläder bakom dig. Och den nu lite obehagliga kvinnan. Skönt.

Promenaden från second handen hem till dig är inte lång. Det var en av anledningarna till att du hade råd med din lägenhet, att den ligger precis i kant med ett jättefult industriområde.

Det faktum att lägenheten ligger på första våningen kanske också bidrog till det låga priset. Du hade tyvärr redan slagit till på lägenheten när någon upplyste dig om att det räknades som dåligt. Men det gjorde inte dig något, egentligen.

Du trivs bra hemma och tycker om att ha egen dörr ut mot gården.

Vägen hem är en lång raksträcka som är grå och tråkig. Du hör dina converse skrapa mot gruset. Ett tråkigt ljud. Den här vägen har du sett många gånger så du behöver inte se den igen hinner du tänka och är nära av stänga av klippet. Men oj. Längre bort på vägen går någon du hade hoppats slippa titta på mer idag. Kvinnan går med sömniga steg. Kanske 100 meter bakom dig. Du blir otålig och spolar. Kvinnan kommer närmare dig. Hennes feta hår är klistrat mot huvudet. Bakom hårstråna finns ett ansikte som fortfarande är suddigt. När du pausar och zoomar så blir det inte skarpare utan tvärtom. Det är liksom konturlöst.

Du scrollar vidare och längtar tills att kvinnan ska svänga av. En lugnande tanke dyker upp i ditt lilla huvud. Det finns ju bara en väg ut ur industriområdet. Det går galler runt hela skiten så det är klart hon ska åt samma håll som du. Antagligen viker hon av vid busstationen som ligger precis utanför grinden. Pjuh!

I filmen kommer ni fram till grinden. Du spolar snabbare nu. Skiter i ifall du går snyggt eller huruvida någon som tittar på din rumpa fastnat på film eller inte. Nu svänger hon av, tänker du. Nej. Kvinnan kommer istället närmare. Hennes ansikte fortsatt oskarpt. Utan att du vet det går ni tillsammans fram till övergångsstället. Där står ni tills det blir grönt. Du fortsätter över vägen med kvinnan bara någon meter bakom dig. När ni kommer till din innergård så är hon så nära att hon skulle kunna röra dig. Du tittar upp från telefonen i hallen. Rycker i handtaget till ytterdörren för att kolla att den är stängd. Herregud.

Nere i telefonen är det 3 minuter kvar på klippet. Du snabbspolar. Klippet hoppar framåt.

Kvinnan fortsätter med dig. Över gården. Nu är hon så nära så bara hennes överkropp syns. På väg in genom ytterdörren blir bilden svart. När bilden kommer tillbaka är du inne i hallen. Du böjer dig ner. Kameran vinklas upp och genom telefonen ser du dig själv i hallspegeln. Du ser hur du knyter upp skorna. Du ser också kvinnan. Bilden skakas till. Det är du som plockar upp telefonen ur fickan och stänger av.

(Jack Werner is typing…)