Det kom in en kvinna med lång fläta och nedtrampade tofflor i väntrummet. Hon tittade på mig och sa varsågod Vilda som om jag var en hund. Det gjorde mig på dåligt humör så jag reste jag mig inte utan tittade istället åt ett annat håll. 

Hon fick säga Vilda några gånger till innan jag reste mig. Jag hasade efter henne in i en korridor. Man var tvungen att ha på sig sånadär blåa skoskydd så jag kunde glida på linoleumgolvet. Umotanten öppnade en dörr och gick in. Jag åkte efter på skoskydden. På hennes namnskylt stod det Eva. 

”Hej Eva.” Sa jag och satte mig på en stol vid skrivbordet. Det visade sig vara Evas stol för hon bad mig sätta mig i den andra. 

”Så då ska vi se Vilda. Då kan jag ta ditt personnummer lite snabbt?” Sa hon sen.

”Nollfyranollsexnolltretjugoettsextio.” Det hängde dammiga vimplar i taket och på väggen satt det en affisch med en naken brud på. Jag hoppades att det var Evas privata. 

”Ja, super. Och ditt telefonnummer, slutar det fortfarande på 34?”

”Ja men jag har tappat min mobil. Men jag har önskat mig en ny i julklapp.” Svarade jag.

Då skrattade Eva vilket fick mig på ännu sämre humör. Varför var det kul att jag inte hade någon telefon? Det är hemskt. Och pinsamt. För övrigt så hatar jag när folk skrattar åt mig. Jag är en väldigt seriös person.

”Okej. Det går jättebra ändå. Super. Och du har skrivit att du är här idag för du tror att du kanske är gravid?” 

”Japp.” Det var som hon inte kunde något annat ord än super. Jag tänkte att ifall hon sa det en gång till skulle jag bli tvungen att kasta mig ut genom fönstret.

”Vad får dig att tro det?” Sa idiot-Eva efter det. Det var en jävligt dum fråga om jag får säga det själv. 

”Öö för det första så är min mens sen” Jag snurrade ett varv på min stol. Hon gjorde det väldigt svårt för mig att tycka om henne. 

”Sen så är jag hungrig hela tiden.” Fortsatte jag. 

Jag har ju varit vegetarian sen vi började gymnasiet men har börjat äta kött igen dom senaste veckorna. Min mamma tror att jag har järnbrist. Igår åt jag falukorv. Jag köpte en på Ica vid mig och så fort jag kom ut ur butiken skalade jag bort den röda plasten och åt den som en banan. Men det var ju väldigt konstigt gjort så det sa jag såklart inte till Eva. 

 ”Använder du något preventivmedel idag?” Sa hon sen. 

Det tog ett tag innan jag svara för jag hade slutat lyssna. 

”Nej. Juste så har jag fått jättekänsligt luktsinne också, så jag mår fett illa hela tiden. På vägen hit var jag tvungen att gå av tunnelbanan för en kille åt någon äcklig macka i min vagn.” Det var som världens sämsta superkraft. Inne på umofängelset luktade det starkt av plast och Evas tjocka fläta.

”Så du använder alltså inget preventivmedel?” Hela tiden antecknade Eva på en dator från tidigt 1800-tal. 

”Men nej.” Fan vad hon var tjatig. Och jag började känna mig hungrig vilket gjorde mig ännu mer less.

”Okej. Vi gör ett test. Det kommer gå super.” Där sa hon på riktigt super igen. Om det inte också låg i mitt intresse att få reda på ifall jag skulle bli teen mom eller inte så skulle jag sparkat ner dörren och gått. 

Jag fick testet ihop med en skitlång muntlig instruktion av Eva. Men hon hade tappat mitt intresse igen och mitt fokus var istället på hennes ovanligt urringade blus.

”Hur gammal är du?” Frågade jag då. Hon verkade kränkt över att jag avbröt hennes föredrag om hur man kissar på en pinne. Till mitt försvar så kunde hon faktiskt inte ha valt ett tråkigare ämne.

”Fyrtioett.” Sa hon då. Jag tror hon ljög. Hon såg ut som någon som ljuger om sin ålder.  Tillslut fick jag gå in på toaletten som låg i anslutning till rummet. Jag hade blivit jättevarm och fick ta av mig north face jackan och min pälsmössa som jag behållt på fram tills nu i någon form av svag protest. 

På toalettsitsen var det kiss från andra gravida tonåringar. Precis som jag skulle dom hem och sätta igång en familjekris. God jul alla. Jag fick hålla hårt i väggen för att slippa sätta mig helt. I världens oskönaste position kissade jag och kände mig som en gatuhund igen. 

Jag såg mig själv i spegeln och blev påmind om något jag inte orkat prata om med Eva. På väldigt kort tid hade jag blivit sjukt hårig. Och då menar jag på hela kroppen. Som en tunn, ljus päls. Och jag säger inte att det är dåligt att vara hårig det vet du. Vi går på Södra Latin liksom. Men det här hade börjat likna någon guiness world record skit liksom.

Aja jag hade ju inte lyssnat när Eva höll sitt brandtal om gravtestet så jag hade ingen aning om hur lång tid det skulle ta innan man fick svar. Jag plockade upp det och stirrade på skärmen. Den var mörk och istället såg jag att alla mina jävla akrylnaglar hade ramlat av. Och längst ut på varje finger satt nu istället en liten, brun klo. Jag vet, jag freakade också ur. Men det är sant.

Och från ingenstans började det knacka på toalettdörren. Det var Eva som ville kolla hur det gick. Super lyckades jag få ur mig. Ganska kul såhär i efterhand. Men sen gick det ännu längre tid och Eva verkade ha fått långtråkigt. Inte så konstigt i och för sig. Jag var uttråkad redan efter två minuter inne hos henne. Men i alla fall. Då låste fittkärringen upp dörren till toaletten och sen så hände det bara.

Och jag hoppas du fattar att det inte var med flit. Utan det var ju Eva som betedde sig helt jävla gränslöst. Det fattar du väl?

När jag kom ut på St Paulsgatan igen så krafsade jag bort något som fastnat mellan tänderna. Det var en vit tråd från Evas Odd Molly blus. I rulltrappan ner till Mariatorget så tog jag upp hennes namnskylt ur fickan och fäste den på sidan av min pälsmössa.