Nu är det jul. IGEN!!!

Idag är det dan före dopparedan. En formulering som Föräldraföreningen mot incest har protesterat mot i många år. Det har blivit dags för varenda jävel med kropp att packa ihop en stor väska smutstvätt och pallra sig tillbaka till skithålet dom kommer från. 

Precis som alla andra idioter står man på Åhléns en kvart innan stängning med kölapp nummer 666 the number of the beast för att få en Marimekkoskål till morsan inslagen av en tjej med servicetofs och för varje minut som går blir man mer och mer övertygad om att “mamma vill nog inte ha nån julklapp i år…”

Samt: “julklappar… vad ska det vara bra för? Julen är bara ett kapitalistiskt spektakel… ska vi verkligen hålla på med det när barnen i Aleppo inte ens får spela Pokémon Go?”

Pappa får samma bok om Börje Salming som för två år sedan men det är det ingen som minns. Den mänskliga hjärnan är mästare på att förtränga trauman. Lillebror får en hög med blöt ved fint inslaget som delvis “en luring” men främst av ekonomiska skäl. Han avsäger sig släktskapet. Dessvärre funkar inte släktskap så.

Hela hösten har man längtat bort från det vindsförråd man hyr i en förort till en förort till Stockholm. Man kan spela marimba på sina revben för det frodigaste man har ätit på hela året är en Snickers man stal av en blind tiggare i tunnelbanan. Man längtar hem till hemmets lugna vrå och mammas hemlagade mat.

I samma sekund man ställer ner väskan hemma kommer man plötslig ihåg att hemmet inte har någon lugn vrå. Det är som ett mellanstadie i Örebros musikaluppsättning av Djungelboken hemma. Dom som inte skriker dansar. Mammas hemlagade mat är en tallrik fil utan fil. Med krossat porslin kvar mellan tänderna inleds julafton. Alla som inte får vara fulla av medicinska skäl är kräftskivepackade innan ”Kan du vissla Johanna?” är slut och ser fyrdubbelt.

“Åh vilken schtor och fin schläkt vi är!”

“Det är du som är full Örjan! Vi är bara sju stycken!”

Ingen vill fira jul men man måste. Det är årstidernas tandläkarbesök. Och det är rotfyllning varje gång. Man äter Willys version av August Strindbergs favoritmat. En hel bondgård och två akvarier ligger uppdukade på en duk med renar på. Det enda som går åt är potatisen.

Vem gör vi det här för?

“Det var den här dagen Jesus föddes”

Ja och vad har nånsin Jesus gjort för oss? Va? Han var en motivationscoach för tvåtusen år sen som drog från stad till stad på en åsna som nån jävla Mia Thörnblom och lurade tanter inom vården att dom kunde “förverkliga sina drömmar”. 

Alla i släkten är kommunister. Om det är någon skäggig gubbe med tvivelaktiga idéer vi borde fira så är det Marx. Men den jäveln hatade julbord.

“Vi gör det för barnens skull”

Vilka barn? Ser du några barn här? Brorsan är yngst i släkten och han är 22 och han hoppar hellre ner i en brunn i Norrtälje och dricker avslagen Trocadero tills han tappar alla tänder och täljer ett munspel av dom.

Men i år blir det säkert annorlunda.

Bild: Bernardo Daddi

Nästa vecka: Samma text fast om nyår