Mitt favoritspel just nu har inte ens kommit ut. Faktum är att det inte ens lämnat crowdfundingsajten Kickstarter än. Och med 47 timmar kvar men bara 10 000 av de 18 000 dollar hittills insamlade ser det mörkt ut. Kanske kommer jag aldrig få chansen att spela Toni Roccas Bear Senpai: Date the Bear of your Dreams. Det känns lite tragiskt.

Dating-simulatorer är ingen nyhet i spelvärlden. Faktum är att romantiska spel av den här sorten funnits typ lika länge som de moderna tv-spelen. Yuji Naka, mannen som brukar tituleras ”Sonics pappa”, debuterade till exempel med Girl’s Garden redan 1984. Sedan dess har det hänt en hel del i genren. Och innan du drar för snabba slutsatser om att det här bara handlar om tunnelbanependlande japanska farbröder och deras tveksamma fetischer: här finns faktiskt plats för mer än bara den stereotypa, manliga blicken (se till exempel Coming out on top, en visuell novell/dating sim). Och Bear Senpai är inte första spelet som inte innehåller storögda mangafigurer heller. Hatoful Boyfriend är aprilskämtet som blev riktigt spel 2012. Hatoful boyfriend är en duvdejtarsimulator som utspelar sig i en dystopisk framtid (vad annars?).

Vill du, som jag, stödja Bear Senpai gör du det här.