Nu är ju jag världens kanske äldsta människa, men jag minns tillbaka till en tid innan internet. En tid då Minesweeper (ett litet pusselspel som skeppades med Windows och såg ut så här) på riktigt var något en spelade. Kanske inte för att det var världens roligaste, men det fanns liksom där. Ett småtrevligt tidsfördriv. Jag minns också hur vi på skolrasterna spelade Hjärter över datorsalens lilla nätverk, de gånger då vi inte lyckades tjyvinstallera Quake.

Det var tider det, säger världens äldsta människa. Men idag då? När Windows 10 är gratis – och skeppas med Candy Crush Saga? Visst måste det vara bättre nu?!

Korta svaret: nej.

Bilden är tagen från PC Gamer

Windows 10 har flera spel inbyggda i operativsystemet när du installerar det. Det är grymt. Men det är inte allt. Men många av dessa spel ska tydligen (jag har inte vågat installera min kopia än) också ha inbyggda annonser. Vissa av dem kräver att du tittar på 30 sekunder långa reklamfilmer. Du kan betala en månadsavgift för att slippa allt det här (och dessutom få vissa fördelar i spelen).

Det här är ett bevis för var spelbranschen är 2015. På gott och ont. Spelen förväntas driva in kronorna det kostar att skapa och upprätthålla ett operativsystem. Det kanske är mäktigt, på ett sätt. Men samtidigt också SÅ smutsigt. Spelen blir inte något mer än tidsfördriv byggda för att hålla kvar dig så länge som möjligt – så att du får fler tittade annonsminuter. Jag inser att min inställning kanske är lite naiv. Alla försöker väl tjäna pengar, eller? Men samtidigt kan jag inte låta bli att känna att det här är fel. På så många plan. Annonserna och reklamen har ju redan inkräktat på mitt vardagsliv i nästan alla andra former. I min mobil, på vägen till jobbet osv. Det här är ytterligare en yta som monetäriseras, en plats som mutas in för att få mig att konsumera ännu mer.

Min uppmaning till dig? Använd Windows 10, det ser rätt trevligt ut (mycket bättre än det Windows 8 jag använder dagligen, i alla fall). Men lägg din patiens med en riktig kortlek. Och spela ett spel med en berättelse istället. Jag lovar att det är värt det. 

Jag läste någonstans att mobilspelsindustrin drog in 10 miljarder dollar 2013. Och att två av de tio miljarderna gick rakt (typ) ner i fickan på King, skaparna av Candy Crush.

Och visst, det är väl FINE. Om det inte vore för att King nu också förslavat inte bara mänskligheten – utan också en stor del av djursläktet. Se bara:

Känner du till King? Mest känt för ett litet spel som heter Candy Crush Saga. Ett spel som gjort King till ett av världens snabbast växande spelföretag. Det finns massvis att skriva om det företaget. Om dollarstinna framgångar, om cynism och om rovgirig Zynga-kapitalism. Det senaste kapitlet i sagan om företaget rymmer nästan allt det här.

King har nu nämligen ansökt om att få varumärkesskydda ordet ”Candy”.

Men låt oss först ta ett steg bakåt, för att få lite perspektiv. För några år sedan satt jag i en park i Umeå med indiespelutvecklaren Nicklas ”Nifflas” Nygren och pratade om hans (då) kommande spel NightSky. Spelet låg på is under lång tid på grund av spelets förläggare, och som om det inte vore frustrerande nog släppte en liten oberoende spelstudio ett spel som såg misstänkt mycket ut som en klon av Nifflas spel. Några månader senare pratade jag med Petri Purho. Petri hade upplevt samma sak som Nifflas, fast i ännu större skala, under utvecklingen av Crayon Physics.

Berättelser av den här sorten är inte ovanliga på något sätt. Holländska indieduon Vlambeer har berättat hur de nästan helt tappade motivationen att fortsätta arbeta på Ridiculous Fishing när en konkurrent helt oblygt kopierade konceptet – och tjänade högvis med pengar på det. I Vlambeers fall slutade historien lyckligt. Ridiculous Fishing blev ett av 2013 års mest hyllade mobilspel. Men alla har inte den turen. Och för den ensamme spelutvecklaren är det i stort sett omöjligt att bekämpa idéstölder av den här sorten. Faktum är att de sällan ens har råd att gå i rättstvist med någon.

Det där sista lilla faktumet, att den lille utvecklaren inte har råd att ta frågan till rätten, går att utnyttja på många sätt. Till exempel så finns det varumärkestroll av den mindre sorten, som den fullständigt urspårade Tim Langdell. Och tragiska trollföretag som Bethesda som försökte sätta dit Minecraft-skaparna Mojang.

Och så finns det enorma aktörer som King. King äger redan ordet ”Saga”. Och under tiden de väntar på att ansökan om att ordet ”Candy” ska behandlas skickar de ut hotbrev till små utvecklare världen över. Till exempel till Benjamin Hsu, som gjort ett mobilspel med det fullständigt orimliga namnet Candy Casino Slots – Jewels Craze Connect: Big Blast Mania Land. Du får inte döpa ditt spel till något som får det att verka som att det har en koppling till något av de titlar med godistema som King har släppt.

King behöver inte göra något, inte ens vänta på att varumärkesansökan går igenom. De spänner sina finansiella muskler en aning, lutar sina stjärnadvokater mot den anklagade, skickar ett cease and desist-brev – och vinner. Eftersom ingen har råd att stå upp för sin sak. Har kan du dra dina egna slutsatser om hur rättssystemet funkar i ett kapitalistiskt samhälle. Uttrycket ”… som att ta godis från ett småbarn” har aldrig varit mer relevant.

Och aldrig förr har det väl varit så uppenbart att upphovsrätten är ett juridiskt skydd för de som redan har allt. Allt, inklusive godis.