Ni minns mina inlägg om framtidsdrömmar? Om VR-hjälmar, cyberrymden och allt det där?

Facebook köpte just upp Oculus Rift, företaget som på många sätt låg längst fram i detta den virtuella verklighetens kapprustning. Två miljarder dollar splashar Facebook på den där Kickstartade framgångssagan. En fis i rymden för ett företag som pungade ut 19 miljarder för Whatsapp.

Men eventuellt ett slut på alla våra drömmar.

Det här kan ju förstås tolkas på en massa olika sätt. Till exempel att den där William Gibsonska framtiden där tangentbordsjockeys surfar på raytracade internetvågor nu för evigt bytts ut mot något helt annat. Det är ju på ett sätt så jävla typiskt att det här händer samma dag som King, företaget bakom Candy Crush Saga, börsnoteras.

Istället för Framtiden (dvs våra våta drömmar) målas istället bilden av en värld där vi sitter upphookade mot sociala medier-flödet och spelar små, dumma och beroendeframkallande spel – fullpepprade med ingame-reklam – med skärmar exakt en centimeter från ögonen. Du kan inte fly.

Men faktum är att det inte är mina krossade drömmar jag är mest orolig för här. Zuckerberg har sagt att OR kommer fortsätta fokusera på gaming, och de kommer få fortsätta jobba mer eller mindre ostört. Pengar har ju så klart slutat vara ett problem för Oculus Rift, men med Facebooks oändliga pengabinge är det ännu mindre av ett problem.

Och John Carmack-citatet:

”I have a deep respect for the technical scale that FB operates at. The cyberspace we want for VR will be at this scale.”

…får det i alla fall att rinna till lite hos mig. Även om det går att ställas i direkt motsats till Markus ”Notch” Perssons citat:

”We were in talks about maybe bringing a version of Minecraft to Oculus. I just cancelled that deal. Facebook creeps me out.”

Men den stora frågan här handlar varken om Minecraft eller själadödande Facebookspel. Den stora frågan handlar om ägarförhållandena på internet. Vad händer när ett par stora företag börjar köpa på sig en allt större del av den digitala kakan? Hur mycket kontroll kommer slutanvändaren ha? Hur mycket frihet?

Kanske landar vi inte inte så långt ifrån William Gibsons profetior ändå.