Drönartekniken, va? Vilken grej. När den inte används till att övervaka folk eller typ stoppa inrikesflyg kan den ju faktiskt vara med och skapa skoj grejer. Som det här återskapandet av GTA 2 IRL. Ja, typ så där såg GTA ut innan det blev snyggt och tredimensionellt och det.

Jag älskar Grand Theft Auto-serien. Ja, faktum är att jag lagt absurda tidsmängder på nästan samtliga av Rockstars spel – trots att de ofta tangerar gränsen för vad som är okej (och stundtals trampar långt över gränsen). Ironin och sarkasmen har alltid räddat upplevelsen, på något sätt. När Rockstar nu släpper Grand Theft Auto 5 till nextgen-konsolerna, ett av förra årets mest spelade spel för egen del, har de uppgraderat upplevelsen rejält. Allt är väldigt mycket snyggare, livligare.

Och så en liten skillnad till: perspektivet går nu att ändra så att du kan se i förstapersonsvy. Alltså ur ögonen på den rollfigur som du spelar för tillfället. Den här till synes marginella skillnaden, som jag sågade när jag hörde talas om den först, gör all skillnad. Kolla på klippet nedan, till exempel (tack för länken FZ-Tomas!) (OBS TRIGGERVARNING):

Att köpa prostituerade är ju bortom rimligheten redan när du ser det ske i tredjepersonsvy, men när jag ser det här klippet blir jag så sjukt mycket mer illa berörd (mycket beroende på vad som händer i slutet, så klart). Och visst, jag kan välja att inte köpa sex i spelet. Men det här är det kanske extremaste fallet av en intressant observation. Allting blir nämligen så otroligt mycket mer personligt när du ser genom rollfigurens ögon. Jag har inte statistik på det ännu, men jag är övertygad om att jag spelar på ett helt annat sätt i nextgen-versionen av GTA 5. Skjuter färre. Kör lugnare. Det kanske låter självklart, men för mig var det otroligt slående. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det.

Det ska bli otroligt intressant att se hur det här tas emot av framför allt den amerikanska allmänheten. Rockstar har ju inte riktigt ett perfekt förflutet.

I gårdagens inlägg om HBTQ-gamers avslutade jag med någon slags hoppfull tanke om att användarna själva skulle ta makten över sitt medium. Men kanske är det naivt att tro att användarmakt skulle leda till något gott. Ibland känns det nämligen som att det finns fem troll på varje vettig person här ute i cyberspace. Och så har det alltid varit. Men när jag stöter på senaste nyheterna om vad moddare gjort i GTA Online blir jag bara så jävla trött.

GTA Online är en massiv sandlåda fylld med kaos, våld och ond bråd död. Det är Grand Theft Auto, fast du spelar i samma stad som andra spelare. Ja, det är ren galenskap. Att tillbringa en kväll här är att gå med på att kliva in i en värld där din karaktär med största sannolikhet kommer att dö – och döda andra – oändligt många gånger. Och det är okej, för det är vad spelet handlar om. Köra snabba bilar, skjuta tunga vapen och bära löjliga kläder.

Det finns så klart de som fuskar i GTA Online. Oftast handlar fusken om att tjäna snabba pengar. Men det finns undantag. Nyligen började det nämligen rapporteras om spelare som kunde ta kontrollen över andra spelare. Helt plötsligt tappar du kontrollen över din karaktär – och du börjar dansa eller göra armhävningar. Moddaren i filmen nedan samlar ihop samtliga spelare på servern och får dem att dansa för honom, samtidigt som han går runt med byxorna neddragna. Dansen är tagen från spelets animationsbibliotek och känns igen från något av spelens stripphak. På samma sätt har den efterföljande animationen, som används för att våldta en av spelarna i gruppen, tagits från en specifik scen i Grand Theft Auto 5.

Kanske hör du någon försvara det här med att det är ett obetydligt och harmlöst pojkstreck. Kanske känns den sortens ”ursäkter” igen från verkligheten. Kanske är det bara ytterligare ett bevis på hur jävla fucked up allting faktiskt är.

Rockstar, som gör GTA Online och GTA 5, har inte uttalat sig i den här specifika frågan än, men har tidigare sagt att de ska göra allt i sin makt för att stoppa fusket i GTA Online. Förhoppningsvis görs det innan det här hinner sprida sig.

Arizona-baserade Nebula Vaping Lounge säljer e-cigarett-kit med blommor på, vattenpipesmaker som heter saker som ”Halley’s Comet” och har 90-talspsykedeliska tavlor på väggarna. Det verkar vara för seriösa kännare av rökdon vad Karamellkungen är för söttandade mellanstadiekids: himmelriket.

Med hjälp av ett par skruvmejslar och lite för mycket fritid har Vaping-experterna precis träffat en guldåder. Genom att rensa ut innandömet på en Gamecube har de byggt den kanske mest gamer-flörtande vattenpipan sedan någonsin. Frågan är naturligtvis hur många som kan tillverkas innan Nintendos jurister nosar upp och stänger ner det.

Och för dig som undrade/rasade: nej, det handlar naturligtvis inte om droganvändning på något sätt.

Men, jag tyckte ändå det passade att avrunda det här inlägget med en topp tre-lista på de mest minnesvärda drogtripparna jag upplevt (i spel). Det är ju ändå fredag.

Yoshi’s Island

Översöta Super Mario World 2, eller Yoshi’s Island som det heter i folkmun, är förmodligen det sista spelet dina föräldrar skulle leta efter droger i. Men de finns där, mitt i allt det där sockersöta. Yoshis uppdrag är att bära Mario-bäbisen till säkerhet, men råkar hen springa in i en sån där stor maskrosfluff blir verkligheten snabbt skev. Kan mycket väl vara det trippigaste som upplevts i Svampriket (glöm då inte Mario-brödernas grava svampmissbruk).

Max Payne
Oavsett vad din Hem och Skola-representant försöker hävda så är droger sällan något bra i tv- och datorspel (förutom de som ger tillbaka hälsa/gör dig starkare/snabbare/större dvs). Sällan är det väl så tydligt som i Max Payne. Max är en sliten New York-snut som sett sin familj mördas och nu, bokstavligt talat, är ute på hal is på jakten efter att stilla sitt hämndbegär. Militärdesignade drogen Valkyr visar sig spela en viktig roll i berättelsen, och när Max drabbades av den (i juli 2001) bjöds jag på en av mina mest obehagliga spelupplevelser någonsin. Drugs are bad, mkey?

(typ 1:52 in i klippet. Ledsen för snubben som kommenterar)

GTA V
Mycket kan sägas om GTA V, och inte allt är nödvändigtvis bra saker. Men när du (free)basejumpar enbart iförd gubb-kalsipper är det svårt att inte älska vansinnet. Det är när ex-gangstern Michael sliter sin son, Jimmy, ur tv-spelsrummet för att få lite kvalitetstid med sin avkomma som det barkar. Michael vill styra upp Jimmys liv. Få honom att sluta spela tv-spel och röka gräs. Jimmy är inte lika peppad. Så han spetsar Michaels sockerhaltiga läskedryck med syra. Resten är historia.

Nästa gång det skrivs om spel och droger ska vi koncentrera oss på spel som vill ge en rusliknande effekt (säg hej till Rez och Space Giraffe!).