…och så en kort blänkare om varför Bioware är bäst på pretty much ALLT just nu. Samkönade relationer? Visst, om du vill. Interracial hårdhångel? Absolut, om det är din kopp med te. Tuff kärlek med hornbeprydd stud? Klart, bara kör! Löften om livslång romantik i nya, maffiga Dragon Age: Inquisition: precis vad jag behöver när novembermörkret lägger sig.

Tro det eller ej, men en av de absolut vanligaste frågorna jag får i egenskap av speljournalist är ”ja, men hur är det med sexspelen då?”. Frågan ställs ofta med en liten ”glimt i ögat”. Men jag tänker att det ändå finns ett genuint intresse på många håll. Ärligt talat, på riktigt, så vet jag inte så mycket om det. Men jag tänker varje gång jag hör frågan att jag kanske borde researcha frågan. Just i brytpunkten mellan sex och spel finns ju redan ett par välkända, otroligt intressanta berättelser. Den om Hot Coffee-modden i GTA: San Andreas till exempel. Eller kanske den om faktiska sexarbetare i den ”virtuella världen” Second Life.

Det senaste sexrelaterade spelet jag stött på är egentligen en slags självhjälps-app. Appen heter Happy Playtime och är tänkt att framför allt hjälpa (cis)kvinnor att bli asgrymma på att onanera – och i förlängningen försöka motverka alla sociala stigman kring kvinnors onani.

I appen får vi träffa en slags pokémonvagina som heter Happy. Du får lära dig hur du ska göra, men kan också dela med dig av dina bästa tekniker (jag måste få veta hur en ”pikachu” går till!). Och när du gör rätt ropar Happy uppmuntrande saker till dig. Om vi bortser från att det känns rätt märkligt att fronta med en gullig och snackande liten köttälva så kan jag ändå se någon slags utbildningsvärde i det här (och frågan är om det varit bättre med någon slags 70-talsdoftande blåvitt-approach istället). Och allt det här skriver jag fullt medveten om att jag inte är den huvudsakliga målgruppen för den här appen. Men vi är ju alla studenter i the gentle art of love making, skrev jag och dog sedan av skammen.

Happy Playtime har fått kritik också, bland annat från spelskaparen Anna Anthropy (hon som bland annat gjort det magiska Dys4ia!). Hon menar att en spelifiering av onanivanor kan slå över och ge kvinnor en skev relation till sin kropp (och någonstans här passar det att dra skämtet ”äntligen någon som puts the runk in runkeeper”). Det är en rimlig kritik på alla sätt, men det är inte anledningen till varför Apple anser att det här landar långt bortom deras riktlinjer för vad som får finnas på App Store.

Jag kan tycka att det är synd. Happy Playtime fyller nämligen en plats som få andra ”spel” gör. Det här är nämligen något som främst riktar sig till kvinnor, och som avdramatiserar sexet. Sex i spel är ju generellt en av de största orsakerna till skämskudde någonsin.

…som buskissexet i Larry-spelen eller som i gamla Sex Games (med finska kommentarer for extra sexyness)…

…eller genomvidriga Custer’s Revenge, där naken cowboy duckar pilar för att få våldta den amerikanska ursprungsbefolkningen. Bokstavligt talat.