Om inte Nintendo hittar på något helt i hästväg utlyser jag Sony till vinnaren av E3 2014. De gjorde det igen, även om det inte var med precis allt det där en hade önskat sig (The Last Guardian…).

Bloodborne var det ryktade Demon’s souls 2 (som jag tidigare skrivit om som ”Project Beast”). För mig kvittar det vad From Software sätter för namn på det, bara det har samma grymma fokus på gameplay som Souls-spelen har. Och det tror jag. Höga hattar, långa skägg och goreslafs i kvadrat. Är dock sjukt besviken över att vi inte fick se något gameplay.

Lustigt hur det funkar ändå. Bungie, som länge var Microsofts flaggskepp, visar upp kommande Destiny på Sonys E3-konfa. Spelet släpps på massa plattformar, men får en beta på PS3 och PS4 redan nu på torsdag. Det är ju pepp, men jag måste samtidigt säga att jag lämnade trailern önskandes mer.

Ett av tidernas bästa äventyrsspel, Grim Fandango, släpps remastrat till PS4 och PS Vita. Bra skit. Och de har ett helt gäng feta indietitlar på gång också, mycket tack vare nära samarbete med indiehuset Devolver (som ju bland annat förlägger Hotline Miami-spelen). Little Big Planet 3 visades också, men tyvärr görs spelet inte av stackrarna på Media Molecule. På tal om svenskheter så fick Paradox massa uppmärksamhet för sitt Magicka 2.

Mysigast såg undervattensäventyret Abzü ut, som alltså inte är ett träningsspel med fokus på sexpack.

…för att inte tala om No man’s sky, som ser mäktigare ut för varje gång det visas upp:

The Order: 1886 är Resident Evil hjärta Penny Dreadful, typ. Tjocka mustascher, håriga mansvargar och helt otroligt ljus.

Och så avslutade Sony med att visa upp en teaser för Uncharted 4: A thief’s end. Med tanke på turbulensen kring det projektet så hoppas jag verkligen att allt ändå går som det ska, på något sätt.

Så där ser den ut, Sonys svar på hela den där Framtidsdrömmen jag skrev om för ett tag sen. De kallar den ”Project Morpheus” och det handlar om virtual reality, man. Det japanska företagets försök att slå sig in på en marknad som många tror kommer explodera snart – den som förutsätter att alla kommer sitta med två bildskärmar ett par centimeter från ögonen och vara så sjuuukt inne i illusionen. Jag ställer mig, av olika anledningar, något tveksam inför det här (just Sonys försök, dvs). Men ju fler som är med på tåget – desto bättre borde ju den lösning som vinner vara, right?

Hoppas. Någon gång i natt får vi reda på mer om Project Morpheus, då den visas upp i samband med Game Developer’s Conference, som pågår i San Francisco just nu.

”Annat var det på min tid”, sa ingen någonsin utan att tappa trovärdighet. 

Reddit-användaren med det skönklingande namnet Auir2blaze som tagit på sig uppgiften att inflationsjustera lanseringspriset på många av spelhistoriens främsta konsoler. Alltså: om Nintendo släppt sin 8-bitarskonsol, den vi alla känner som Nintendo Entertainment System (NES), med dagens prisläge hade den kostat 412 dollar. Jämfört med Playstation 4, som ju faktiskt släppts i år, var alltså NES en dyrare produkt på sin tid.

Här kan vi till exempel se vad några av de första framgångsrika konsolerna för hembruk kostade. På den tiden fanns det ju fortfarande arkadhallar (RIP), men för den som insåg att alla de där femkronorna till slut blev jävligt mycket pengar var en konsol ett bra alternativ. Sjukt bara att maskinerna var så ABSURT dyra. Alternativet var ju förstås att köpa hem ett arkadkabinett. Och det är inte billigare.

NeoGeo var i princip just det. En arkadmaskin för hemmabruk. Mellanstadie-Micke brukade drömma om att vinna på måltipset. Högst på önskelistan var en 486:a och en NeoGeo. Fun fact: jag har fortfarande inte råd med en NeoGeo.

1993 CD-skivan var så jävla mycket skiten. 3DO var en konsol med CD-läsare, som kunde visa 3D-grafik och som kostade ungefär lika mycket som ett mindre lands BNP. Det gick, så klart, åt helvete för den.

Det lustigaste(?) med den här listan är att några av de absolut bästa maskinerna också var de allra billigaste. Super Nintendo (förra raden) och Dreamcast var ju till exempel rent utav prisvärda när de släpptes. Läxan: gå inte på prislapp när du köper tv-spelskonsol.

Citatmaskinen och före detta VD:n på Sony Computer Entertainment, Ken Kutaragi, har sagt ganska roliga saker om Playstation 3 och dess tjocka prislapp. Det är nästan i linje med det där chipspåse-argumentet och SL-korten, du vet. Sug på det här:  
”It’s probably too cheap… If you can have an amazing experience, we believe price is not a problem.” 
”We want consumers to think to themselves ‘I will work more hours to buy one.’ We want people to feel that they want it, irrespective of anything else.”
”If you consider the PlayStation 3 a toy, then yes, it is an expensive toy. However, it is more than a toy. It is a PlayStation 3. And it is the only PlayStation 3. I hope that those who understand this will gladly purchase it.”

Och så till den här generationens konsoler. Priserna haltar naturligtvis lite med tanke på att vi i Sverige ALLTID får betala betydligt mer för en konsol än vad folk på andra sidan pölen får göra. Men jämförelsen är ändå relevant eftersom momspåslag och liknande borde vara likadant över hela brädet.

Jag fick en stor låda med posten igår. Och nu har jag ju visserligen spoilat innehållet redan (lugn, det ska inte bli en vana), men gissa vad som var i? Jo, två av mina favoritgrejer.

Bubbelplast.

Tv-spel.

Jag vet inte om det är något att kokettera med egentligen, men jag kollar på en del unboxingvideor. Och de allra bästa unboxarna har bomullsvantar och svinvassa knivar. Med kniven läggs snitt som är så pass kirurgiska att ingen lekman kan se snittytan på tejpen. Sjukt viktigt pga vi vill hålla förpackningen så nära mint det bara går.

I stora lådan fanns en mindre låda. Sjukt klyschigt men ändå roligt för de/oss som får puls av hårda förpackningar.

Jag tror aldrig jag kommer bli så härdad och cynisk i min yrkesroll att jag slutar känna den där metalliska blodsmaken av pepp i munnen när jag öppnar kartongen till en ny konsol. Jag vet inte om det beror på min historia (låt mig återkomma till det vid ett senare tillfälle) eller om det är likadant för er också. Det måste vara så här troende kristna känner när dom äntligen får fira Jesus födelse med en råsaftcentrifug.

Lukten av nyöppnad hemelektronik. Näst efter lukten av min dotters bäbisskalle är det nog det bästa jag vet. Oavsett vad Tyler Durden säger.

Handkontrollen förtjänar egentligen ett inlägg för sig, men här kommer ett par bilder som visar DualShock 3 bredvid den nya, upphottade (och fantasifullt döpta) DualShock 4. Sony tar ett inte så litet steg mot sköna Xbox 360-handkontrollen, utan att för den skull tappa sin egen identitet. Kontrollen har en pekkänslig platta där startknappen brukade sitta, en högtalare just under den och ett hörlursuttag i nederkant. Där finns också en Move-lampa på toppen. Och en ”Share”-knapp. Det där sista kan tyckas vara en liten detalj. Det är det inte. Det är en revolution, något som mycket väl kan komma att definiera den här generationen. Kom ihåg var du hörde det först (och jag ska återkomma om varför). Det följer också med ett pyttelitet och ganska rötet headset. Bättre än inget, men enligt rykten ska de flesta headset funka att koppla in (när jag testade med mina iPhone-lurar rundade det dock järnet).

Konsolen i sig är så jävla fin. 80-talsfuturistisk på ett sätt som är så sjukt rätt nu (för två år sen?) och som säkert kommer hålla måttet för evigt (skrattar vi åt den om tio år?). Min första tanke är dock ”undrar hur den kommer se ut i vitt utförande”. Jag behöver en vit.

Jag fick också ett par spel skickade till mig i recensionssyfte. Förpackningen ger jag tio plus pga bubbel, ytterligare betyg måste jag vänta med tills senare. Efter att ha ruskat försiktigt på plasten visade det sig att spelen jag fått med var Killzone: Shadow Fall och Knack. Lanseringsspel brukar sällan hålla särskilt hög klass, och jag fruktar att så också är fallet här.

Så. Redo att pluggas in och ta steget in i nästa generation tv-spel. Undrar hur många hundratusentals nördar som krämbrallar i just detta ögonblick.

Hej hörrni! Michael Gill heter jag, speljournalist till yrket. Ni kanske känner igen mig från Blogemup.se, P3 Spel, Super Play eller Aftonbladet. Eller så gör ni inte det. Oavsett vilket så kommer jag ha hand om Nöjesguidens speltäckning från och med det nummer som kommer ut nästa vecka. Det kommer bli grymt. Men jag har inte riktigt tid för presentationer nu, för det har liksom hänt en grej.

Playstation 4.

Och vad passar väl egentligen bättre än att sparka igång en spelblogg med släppet av den första riktiga nextgen-konsolen? Stay tuned för ett svulstigt unboxing-inlägg!