Han tittade mot sin buss och sen på mig och sen på bussen igen. Som han valde att springa till bussen, valde han den andra tjejen. Och han hann. 

Jag skulle åka till min praktikplats. Obetald två veckor. Jag skrev typ bara om nya glasställen i Stockholm. SNÖ var rätt nyöppnad, men deras kända kola-brynt smör-rosmarin fanns inte än. Jag hade levt flera planlösa år efter 20, hon gick fortfarande på gymnasiet. Jag minns att jag gillade att hon va så liten för det legitimerade att jag kände mig kränkt. Jag stod på t-centralen och mentalt slog mig själv på kinderna och sa ”kom igen nu”. Men jag bröt ihop vid spärrarna. Killen som tar betalt vid toaletterna släppte in mig. Jag hade ingen tiokrona men det va lugnt. T-centralen pågick utanför men därinne var det tyst. Jag satt på golvet och han kom och satte sig ner bredvid mig och pratade om framtiden. Han letade efter rätt saker och att säga och hittade dem. Det kommer ordna sig, ditt liv kommer bli bra och din chef kommer förstå. Det hade inte kunnat tas för nåt annat än vänlighet, om det inte vore för hans högra hand på min rumpa och hans vänstra hand på mitt lår. 

Jag flyttade lite åt sidan men hans närmanden kändes som en obetydlig sak i sammanhanget. Det som gjorde ont i mig kunde varken bli större eller mindre. Så jag orkade inte bry mig. Och det var nog så han resonerade också. 

En annan gång jag grät offentligt var efter en utekväll vid mariatorget. Jag satt mot en husvägg på en tvärgata in från Swedenborgsgatan. En polisbil stannade framför mig, den kvinnliga av dem ställde några artiga frågor och avslutade med: du borde inte sitta här, det kan vara farligt för en tjej som du. Att jag kände skam över att jag satt där betydde att jag tagit rollen hon gav mig, att jag inte va kapabel att bedöma risken, så som hon var. Lika fel hade hon också om att nån kille påväg hem från Morfar ginko skulle behöva våldta mig, det tillhör en fantasivärld att säga nej till dem. 

Hon sa att jag skulle gå hem och jag ställde mig upp efter att de kört iväg. Efter en bit hittade jag en bänk som jag satte mig på, det var en fin sommarnatt och mitt dramatiska utspel var inte över än. Det var ganska tomt på gatorna men en kille kom fram och frågade hur det var. Han ställde så många frågor att jag förstod att det inte var för min skull han ställde dem. Och när jag sa att jag bodde 300 meter därifrån bad han om att få skjutsa hem mig. Lika viktigt det var för mig att säga nej till att hoppa in i en bil med en främling, var det för honom att få köra hem en ledsen tjej i natten. När frågorna mer blev till uppmaningar sa jag ja. Han var tillräckligt ofarlig för att åka bil med, men tillräckligt farlig för att säga att alla mina ex är svin. När vi va framme vid porten sa han: ska jag inte följa med upp? Jag sa nej. Till en kille påväg hem från morfar ginko.