Hon har stora pupiller för att hon har knarkat. Jag fotar dom. ”Säg inte till min kille, han försöker sluta”. 

En annan tjejkompis gillar att förklara saker för oss andra runt bordet, ofta om relationer och livet i stort. Hon börjar varje mening som ett anförande. Tar sats. Tonfallet låter som retoriska frågor. Jag får dödsångest av allas instämmande. Alkohol kan dra ur folk alldeles för nya insikter. Hennes kille gillade det i början. En person med påhittade åsikter är fortfarande en person med åsikter. Han kommer lämna snart, tänker jag. 

Jag läser Katrin Z på toaletten. Lång caption om barnen och Bingo som vanligt. Fastnar där ett tag. Skäms när jag ser att kön utanför är lång.

En tredje tjejkompis dejt kommer in och slår sig ner. Ingen har träffat honom förut men alla vill ha honom. Ju fler tjejer en kille ligger med i en umgängeskrets desto mer man vill ha honom. Men att göra honom bekväm i sällskapet är inte ett brott mot nån tjejkod, så alla kommer undan. Att alla förmodligen nån gång har matchat med honom på Tinder spär också på hennes tvivel. När hon märker att tjejerna runt bordet har kommit honom närmre än vad hon själv har, säger hon att hon är trött och bokar en Uber åt dem.

Elin med de stora pupillerna har två killar som tävlar om att va mest omhändertagande. Svårt att veta om de raggar eller bara ansvarar för hennes första knarkupplevelse. Men hon gillar känslan av att bli räddad lika mycket som de gillar den motsatta rollen.   

En annan kille börjar sluddra för tidigt, och ögonlocken går i slow motion. När hans tjej vill dra hem stannar han kvar. En puss på kinden. Att ge varandra frihet är för viktigt för att få starta ett bråk, eller ens visa sin besvikelse. 

Min kille kom aldrig dit, han tycker de alla är dumma i huvudet. Det tycker jag också, men de är mina vänner.