Distansen till Göteborg är antalet timmar på tåget. Dagarna har gått här också. Pocketshop har öppnat långt före min entré. Hampus liv pausades när jag försvann. Och mina vänner gör ingenting när jag inte är med. Rikards liv ska vi inte ens tala om, så länge han har tjej har det inte börjat. Kvinnan på pocketshop har inget val än att fråga om jag letar efter nåt särskilt. Det är jag som väljer, när jag svarar nej tack. Jag ska kliva in och kliva ut här och min nummerlapp visar 50. Eller kanske 100. Väntar på ”taxin” utanför stationen. Pocketshop-kvinnan hade sagt: det är din tur. Klampa in, klampa ut. Välja, välja bort. Hampus fick ett barn sen, det är helt sant! Det måste gått flera år för ungen ser stor ut. Kanske en till på gång. Jag tror jag valde bort, men jag är inte säker. Allt här svarar med högkänsligt lugn när jag är stressad. Han snäll och jag hård. En dag skrev han välkommen hit, en dag skrev han vgd, en dag skrev han ingenting. När jag lämnar igen på snabbtåget är det jag som ska få lugnet, det är bestämt. 3 timmar lugn och han 3 timmar stress. Ska du va med på bloggen då? Innan jag är klar ska det bli drama av dig också.