Södermalm är min trädgård och min syster bor granne. Jag träffade en bekant vid årstaviken, hon skulle kunna vara en nära vän, men någon annan blev det istället. Husen står här för att de måste, men utan dem är söder en plätt, och alla samlas vid vattnet för att tvätta sig. Mina fiender är där, men de har inga åsikter om mig. Kroppen är bara hur den känns och mitt ansikte kan jag inte se. Jag går till ett jobb för att tjäna pengar. En kollega visar en bild på sin son ”Julian” där han gråter i en skidbacke. Jag har aldrig funderat på vem jag är, men jag vet att jag inte har några barn och jag vet att jag jobbar på kontor. På kvällen ska jag gå på en ”dejt”. Han frågar vad jag jobbar med, var jag gick i skolan, säger att han gillar min tröja. Bakom honom finns en spegel som jag tittar på mig själv i. Jag har på mig min uppväxt, mina åsikter och mitt utseende. Bär min yrkestitel som läppstift. På vägen hem lägger jag upp en story för mina 244 följare, minus 2 fiender med för starka åsikter om mig, som jag dolt den för.