3:34 30 Nov 2022

Efter första världskriget var Europa i sådan chock över människans mörker att konst gick från att framställa världen som den var till världen som den upplevdes.

Surrealism och Dadaism växte fram som avantgardistiska rörelser eftersom traumat av krig är surrealistiskt i sin natur.

Krig gör att ett mörker vi ej kan begripa uppenbarar sig och skapar en krock mellan det vi förstår och det som är. Hur kan man skildra en verklighet efter verkligheten blottats som fiktion?

Vi vet ingenting. Ingenting. Och vi förstår ännu mindre.

Läsare, som du märker uppskattar jag kursiverade ord.

Det här går i cykler i konsthistorien. Att skapa naturalistiska skildringar, för att sen vilja skapa överdrivna, emotionella skildringar, och sen tillbaka till det rationella.

Bla bla jag vet att jag har pratat om det här tusen gånger innan, men jag har aldrig bloggat om det så det är hög tid.

När kriget i Ukraina bröt ut följde jag den fotointresserade influencern turned viral flykting Valerissshs på Tiktok.

I en video med nio miljoner visningar sprang hon genom ruiner mot familjens skyddsrum. Krigslarmet dånade i bakgrunden: “en vanlig dag i Ukraina”.

Några veckor senare dök ett nytt klipp upp i flödet. Det var en selfie på Valerissshs med söndergråtna ögon, följt av ett foto på hennes artonåriga bror. Ett barn. Han hade dött i krig.

“Jag älskar dig, bror”. Tretton miljoner visningar.

Vår tids Guernica.

 

Min poäng är att Elon Musk har köpt Twitter och allt känns som att det är på låtsas. Klipp på kvinnor som massmördas i Iran varvas med reklam för hudvård. Coca Cola sponsrade FNs klimatkonferens. Ceci n’est pas la vie. Samtiden känns som Dalís smältande klockor.

Det är obegripligt men vi har lärt oss att infinna oss i det. Resultatet blir en ny epok av surrealistiska kulturella uttryck, uttryck vars obegriplighet har normaliserats till den grad att de inte längre är märkvärdiga. Dag ut och dag in marinerar vi våra hjärnor i verk så vrickade att Dalí och Duchamp vänder sig i graven av avund.

Den ultimata smältande klockan är Margaux Dietz. Hennes youtubeklipp med tillhörande kommentarsfält är vardagsmat för erfarna internetanvändare. Men om man placerar den i en annan kontext så fungerar den som en utmärkt artefakt av en samtida dystopi.

“The purest surrealist act is walking into a crowd with a loaded gun and firing into it randomly”, sa André Breton som var med och grundade den surrealistiska rörelsen. En samtida omskrivning av det citatet skulle kunna vara:

“The purest surrealist act is to commodify personhood and let oneself become a product of monetised entertainment. And then become the very embodiment of the surreal reality that everyone hates.”

 

// @itsbritneybitch__69

10:59 25 Jul 2022

Så fort jag öppnar Tiktok-appen möts jag av ett främmande ansikte som försöker förklara för mig att jag är lesbisk. Eller millennial. Kanske autistisk? Eller ”that girl”, “clean girl”. Eller så har jag bara otrygg anknytning. Kanske HSP?

Jag vet inte om ni vet det här, vuxna, men era tonåringar använder Tiktok för att outa era dåliga egenskaper som föräldrar. Det finns en enorm relateability factor i bardomstrauman, och om många kan relatera så får klippet större spridning. Antalet 19-åringar som förklarat diverse allmängiltiga trauma-symptom för mig är jarring. 

TikTok har förresten tagit över facklan från Google som världens största hemsida. A vibe shift if ever there was one.

 

Forer-effekten

Det här är inte ett nytt fenomen – att slap a name on a generic human experience in the name of viral relateability. Det heter tydligen”Forer-effekten”.

Wikipedia beskriver det som ett allmängiltigt och vagt uttalande som därför passar in på vem eller vad som helst. Den som vill kan få det att bli till en sanning, även om det är omedvetet.

Innan var stjärntecken ett bra exempel på det här, men numera känns det som vartannat klipp på tiktok anspelar på samma, omedvetna effekt.

 

Ahagh det går nt att embedda tiktok-videos på det här bloggen tydligen så nu har d tweetats klipp utan kontext från mitt håll

 

Iof är generationsskillnader, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, kärleksspråk, anknytningsteori och sexuella läggningar lite mer vetenskapligt underbyggda grupperingar än astrologi. Vilket för mig till nästa punkt på agendan: är inte ”virability through relateability” bara trauma bonding?

*googlar trauma bonding*

Tyvärr betyder trauma bonding inte riktigt det jag hade tänkt. Jag tänkte att det betydde typ det där starka bandet som kan uppstå mellan två personer som bär på mycket trauma. Ni vet, vissa personer som delar med sig av sitt livs största mörker första gången man träffas som en undermedveten manipulationsstrategi som gör att du upplever en illusion av närhet, så du öppnar upp dig på ett sätt du aldrig gjort innan och bleep bloop ✨✨trauma bond✨✨

Men enligt google är trauma bond bara ett nytt ord för stockholmssyndromet. Så tråkig definition?? Vi har redan ett ord för det fenomenet, min definition var bättre!

 

Ännu en jättekonstig tweet från mig!! För bloggens skull!!!

 

Anyway, jag tycker Tiktok ägnar sig åt min definition av trauma bonding, vilket blir ett fängslande recept i kombination med Forer-effekten och vårt behov av att hitta samhörighet och en definierbar identitet.

 

Cope culture

Det finns också en självhjälpsvibe i allt det här. Eller som Hailey Nahman beskriver det ”cope culture”, alltså ”hantera/stå ut-kultur”. I brist på den samhällsförändring som hade lett till bättre levnadsstandard för många så har vi vänt oss till självdiagnostisering och självhjälpsbeteende. Forer-effekten gör att ”individuals can solve social ills through changing our habits or using modern tools and products”. Tänk: meditationsappar, cannabis, clean eating-kurer, livsstilskolumner, collagen, anti-depp, psykolog-appar och en tiktok-video med tips på hur man slutar hata sitt jobb så mycket och börja romantisera sitt liv. 

 

Trend brain

Men det här behovet av att identifiera och definiera saker gäller inte bara vårt egna mående. Det pågår en manisk bearbetning av allt i vår samtid genom kategoriserande och etiketter.

Terry Nguyen beskriver det som ”Trend Brain” och menar att det snarare handlar om att kategoriserandet av konsumenten gör oss lättare att marknadsföra produkter mot:

”Anything that’s vaguely popular online must be defined or decoded — and ultimately, reduced to a bundle of marketable vibes with a kitschy label.”

”It’s an attempt at repackaging ideas, attitudes, and aesthetics into identifiable trends — something that can be capitalized on for attention or profit, comprehended, and widely consumed by a mass audience.”

 

Eller som fölande tweet. Att på samma sätt som vi försöker konsumera oss ut ur psykisk ohälsa genom meditationsappar och pilates så försöker vi konsumera oss ut ur dålig moral. Identitet har blivit moral. Trendspaningar är nödvändiga för att veta vad som är inne, ute, bra, dåligt, du, jag, and ultimately, hantera vår omvärld.

 

Jaha fitta nu har den tweeten tydligen raderats och jag sparade bara skärmdumpar på replys. Originaltweeten var iaf:

 

”I just think some people in fandom are so insistent that consuming/creating the “wrong” media makes someone a bad person, because they so desperately want to consume their way into being a good person, without doing anything else that takes actual effort”

Och här är ett par replys:

 

 

Ett jättebra exempel på det här är också den här texten om att det pågår en ”Vibe Shift”. Texten är skriven av en millennial som delar in det senaste årtiondet i trender och undrar: vad kommer bli nästa innekultur och ”who I was supposed to be in it”. Den blev både viral och hånad. Internet svarade: sweaty, du beskriver bara hur det känns att bli gammal och inte ha koll längre.

 

Personligen älskar jag att trendspana och att se samband där samband inte finns. Så fort jag såg Beyoncés skivomslag så tänkte jag att stora bröst är inne. Det kan aldrig bara vara att Beyoncé har stora bröst och stora bröst är universellt alltid trevligt.

I vårt förrförra poddavsnitt nämner jag att bara för Beyoncé och Drake har släppt house-inspirerad musik så måste det inte finnas ett samband mellan house och ekonomiska recessioner. Correlation does not imply causation. Men ändå vill vi peka på varje litet samtidsfenomen och se ett samband och innebörd.

Kanske handlar det till viss del om att sökandet och identifierandet av mönster är en inprogramerad överlevnadsstrategi och vi mår bra av, och tycker det är kul att spela memory med oss själva.

 

Nu känns det som jag börjar tappa tråden lite. Jag vet inte om jag hade en tråd till att börja med? Min poäng är att jag ser en trend :P Och jag ville skriva en metadiagnos av en pågående diagnos-trend. Jag har däremot ingen kur.

Men visst börjar det gå lite överstyr? En tjej kan aldrig bara vara en tjej, hon måste vara that girl, manic pixie, clean girl, cool girl. En person som mår dåligt kan aldrig bara må dåligt den måste lida av ptsd, vara autistisk, otrygg anknytning, adhd, highly sensitive. Omg nu kom jag på en sak. Jag konsumerar ju innehåll av och för tonåringar. Utan att tänka på det har jag slungats tillbaka till att filtrara mig själv och min roll i samhället genom ett coming-of-age-filter. En oväntad konsekvens av influencerskapet. 

 

 

Har jag knytit ihop säcken nu? Att man alltid måste ha en avslutande poäng i det här jävla landet

 

 

 

 

blev jätteglad att ni gillade och delade förra blogginlägget förresten <3 <3 < 3 tack d e roligare att skriva – come to think of it, att göra allt – om man får dripping wet piping hot throbbing girthy sloppy bekräftelse

tataaaa

 

//Michelle

5:35 22 Jul 2022

Minns ni Paris Couture Fashion Week här om veckan?

Kim Kardashian, Dua Lipa och Nicole Kidman på Balenciagas runway, North West front row, Anne Hathaway i cerise, Drew Barrymore och Mariah Carey på Dolce & Gabbana.

Det riktiga hantverket under modeveckan var inte couture-sydda kläder, det var modeindustrins extremt framgångsrika memeifiering.

Virgil Abloh (grundare av Off White och fd AD för Louis Vuitton) och Demna (kreativ chef för Balenciaga och medgrundare av Vetements) var/är experter på det här. Alltså att fläta in något populärkulturellt uttryck i kollektioner så att köparen kan kommunicera att de är “in the know”.

Ordet “meme” syftar inte på en rolig bild med tillhörande text i det här sammanhanget, utan snarare på studien om hur kulturell kommunikation överförs. Så basically allt som har potential att bli viralt/generera debatt/etablera trender.

Exempel på memeifiering av modeidustrin är Balenciagas foppatofflor med klack samt modevisning inne på the trading floor of the New York stock exchange. Miu Mius lyckades även göra en minikjol till en meme bara för den var överallt och jättekort.

 

Sidospår nu men Sverige ligger verkligen efter när det kommer till en memeifierad approach till PR. Alla svenska SoMe-kampanjer är millennial pink, kitchigt seriösa och cheugy. Var är Sveriges motsvarighet till Flo Rida som äter kött i en glittrig Celine-tisha? Kate Moss som blir ansiktet utåt för Coca Cola så hon kan dra skämtet “I’ve always loved coke”?

 

Memetic engineering

I något poddavsnitt nämner jag att Taiwans regering har en avdelning som ägnar sig åt memes, eller “memetic engineering”. Till exempel, om ett falskt rykte sprider sig online så bemöter de konspirationen på samma nivå som konspiratörerna: med en rolig meme. De kallar det en “humor over rumor”-approach.

 

Humor som kapital

För att utmärka sig intellektuellt räcker det inte längre att kunna akademiska ord, du måste även kunna delta i en trendkänslig lek. I Ana Andjelics senaste nyhetsbrev skriver hon att företag ofta misstar pathos för gravitas, och att humor är mycket mer komplext att åstadkomma än allvar: “Humor, playfulness, spontaneity and wit are contradictory, complex and chaotic. They require nuance and depth and sensitivity to zeitgeist.”

 

Det kanske är därför konstscenen är så tråkig numera? Konstinvesterare är inte precis kända för sin självdistans och att ha örat mot marken. Inte statliga konstbeställare heller. Det knasigaste de kan komma på är en erigerad k**.

Det här ruckar om samhällshierarkin lite. Innan gick ”god smak” hand i hand med ekonomiska tillgångar och bildningsnivå. Man var tvungen att exponeras för god smak för att kunna identifiera den. Nu kan vem som helst, framförallt de med internetuppkoppling och ett intresse för kultur, identifiera och förstå olika statusmarkörer. Att ha råd med massproducerade luxury goods är inte längre en statusmarkör, målet är snarare att utmärka sig socialt, att visa att man tillhör ”the culturally savvy elite”.

 

Ana Andjelic fortsätter:

“It is infinitely easier to be earnest than to be playful – but playfulness and humor build and protect brands”. Alltså, humor är avgörande för att skydda varumärken. Lite som en osäker elev i skolan som använder humor som försvar.

Enligt wiki ansåg Freud att sinne för humor är den största av alla försvarsmekanismer. “Vi skämtar bort det mesta som är jobbigt. Vi kan ju inte skratta och gråta samtidigt. Skrattet gör att vi upplever en tillfällig frigörelse från ångesten och fruktan.”

 

It 🤌just makes sense🤌 att humor blivit en så stor del av varumärkesbyggande för både kändisar och företag när så många konsumenter beskriver sin samtid som en ångestladdad apokalyps. Jag undrar bara om skivbolag och agenturer förstår det här. Att det töntigaste och osexigaste som finns 2022 är en Austin Butler som tar sig själv och sin skådespelarinsats på blodigt allvar. Vissa politiker verkar ha fått the memo iaf, Boris Johnssons ”hasta la vista, baby” t ex. Succé.

It 🤌just makes sense🤌 att Kim Kardashian dumpade Kanye, en man som inte tillåter skämt på sin egen bekostnad, och ersatt honom med en self-deprecating knasboll.

All this choppy text to say: enligt mina beräkningar är vi i vår funny era just nu 😍

Fuckk jag tänkte avsluta inlägget nu men såg elektronikdetaljhandelskedjan RadioShak’s senaste PR-kampanj: att anställa en unhinged SoMe-manager och ge hen fria tyglar.

Det här är ett jättebra exempel på ett företag som har förstått att meme-kultur är ett effektivt sätt att generera uppmärksamhet på. Men det är också ett bra exempel på hur allt är cykliskt och att subversiv humor kommer approprieras av makthavare och bli töntigt inom kort :(

 

Usch nu måste jag verkligen publicera för tanken var att texten skulle vara ett par stycken långt och jag vet inte ens vad jag skriver längre. Är på dåligt humör till och med för jag orkar inte mer

// Michelle

 

 

5:13 21 Jun 2022

😍😍😍😍😍😍👅👅👅👅👅🍑💦💦💦💦🍆🍆🍆🍑🍑🍆🍆👅👅💦👅👅💦🍑🍑🍑🍑

Jag har försökt stanna hemma för att bli frisk från min stockholmsförkyning den senaste tiden. Jag har därav sopat internet rent på tweets och artiklar.

Här är en lista saker jag sett och läst och tänkt på:

 

Jennifer Lopez netflix-dokumentär hade premiär i veckan och jag hade fångat en granat för henne, kastat min hand på ett knivblad för henne (?)  Men jag hade aldrig – ALDRIG – kollat på hennes netflix-film. Hon är så tråkig?

På fars dag delade hon en grattishälsning till Ben Affleck via en reel. EN REEL.

I bildtexten uppmanade hon sina fans att gå in på OnTheJLo.com för att se hela klippet. Hon meddelade förlovningen på samma sätt: ”skriv upp er på mitt nyhetsbrev så ska ni få höra.”

Jag trodde aldrig jag skulle säga det men jag saknar ARod. Jag saknar hans tomma blick, hans kritvita tänder och hans konstanta vänsterprasslande. För med det fick vi även ett maniskt entreprenörsskap och re-branding av Jennifer Lopez. 😩 Saknar när hon var med i Hustlers, försökte bli Youtuber, släppte ett hudvårdsmärke, var domare i ngt dansprogram, uppträdde på Superbowl och åkte på världsturné inom loppet av ett och samma år.

Jag säger inte att en kvinna behöver en man för att vara en psykotisk sellout, men ibland hjälper det! Bennifer 2.0: FLOP!!!!!

 

 

Vad tycker ni om Dakes nya album? Det känns som vi är inne i någon slags post-feministisk era då männen re-claimar toxic masculinity som ett empowering ord. (En välskriven och svensk mening.) Lite som att säga ”I’m gay and I’m proud” har straighta män börjat säga ”I’m the worst and I’m proud”. It’s not the pride month we asked for but it’s the one we received 😍

I både Futures nya video Wait for You och Drakes video Falling Back kapitulerar de inför tvåsamheten och skryter om hur dåliga de är på att hålla sig till en och samma tjej. Tristan Thompson, som är Khloe Kardashians ex och ansiktet utåt för otrohetsskandaler, gör till och med en cameo i Falling Back.

Monogami och otrohet i Hollywood är ett så spännande ämne tycker jag. Kvinnor opererar sig för att se ut som kn-dockor och män tar testosterontillskott och/eller anabola vars biverkning är ökad libido.

Att kändisarna fortfarande kämpar på med drömmen om långsiktig tvåsamhet känns därför väldigt knäppt. Jag undrar om Tristan, Drake eller Future någonsin läst The Ethical Slut och vad de hade tyckt om boken? Kanske hade de slutat skriva tio tusen låtar om att de är världens sämsta män och istället börjat rappa om hur man kan få ett polygamt förhållande att funka. Jag skämtar. Det vore fruktansvärt. Men ändå konstigt att de verkligen kämpar på med kärnfamiljsidealet där borta. Styrkekram till kändisarna <3

 

 

Om någon är intresserad av NFTs och hur digital konst används för att tvätta pengar så vill jag tipsa om Amy Castors texter!! Att läsa om den korrupta konstmarknaden leder till lagom mycket apokalyptisk ångest, så det rekommenerar jag varmt.

”The physical art world has a money-laundering problem — it is a secret world where expensive pieces are often bought and sold anonymously.

Art is subjective, so it’s easy to justify spending millions of dollars on a piece. ‘This is a beautiful painting. I paid what I thought it was worth!’

The art trade is not subject to the Bank Secrecy Act. In other words, the BSA does not consider art dealers, advisers, and auction houses to be financial institutions.”

 

Apropå det vill jag också tipsa om den här alldeles för långa texten om hur högerpolitiker och riskkapital blandar sig i konstscenen just nu.

“Art is more interesting than politics, and it’s impossible to create good art when you’re always looking over your shoulder,” Belove said. “You need a certain freedom from concern to create — scared artists never win. And that’s why everything sucks right now. Everyone’s scared.”

 

 

Trailern för nya Marilyn Monroe-filmen starring Ana de Armas har kommit ut och med tanke på ramaskriet kring klänningen Kim Kardashian fick låna så kan vi ju bara föreställa oss hur det blir när Marilyn Monroe bryter på kubansk spanska.

Jag tror filmen kommer handla om hur Marilyn var en persona som Norma Jean kunde stänga av och på. Intresset för kvinnors konstruerade personliga varumärken har verkligen inte vetat hut sen Caroline Calloway outades som bluff 2019 (i Sverige hade vi Isabella Löwengrip och Linnea Claesson samma år.)  Kort därefter: Anna Delvey och Elizabeth Holmes etc etc etc.

Hela premissen för kändisskap, influencerskap och dess lukrativa bransch är att konstruera en tilltalande fasad. Efter århundraden av mytologiserande och objektifierande har kvinnor blivit experter på det, och filmregissörer (+dess publik) får inte nog. Kvinnor får äntligen se de CoMpLeX FeMaLe ChArCteRs vi bett om. Men de här karaktärerna är fortfarande väldigt tvådimensionella. De har ett mytologiserat, sexigt skal, och så har de ett trasigt inre. 😍 Vi gjorde det. Vi kom på hur vi skildrar en komplex kvinna.

Rayne Fisher-quann skriver typ om samma ämne i en text jag citarat i podden, här kommer den igen.

”it’s easy, as a woman, to compactify illness into a consumable package — to whittle at the edges of pathology until it becomes little more than smudged eyeliner and wild sex. childhood trauma becomes daddy issues, suicidal depression becomes mystique. selling your pain is easier than living with it.”

Men vad vet jag! Nya Marilyn-filmen är nog jättebra!! Men jag tror killar kommer behöva skriva tentor om det här när de pluggar filmvetenskap på SU om tio år.

 

K thx bye

// Michelle

 

 

9:09 3 Feb 2022

Heej bloggen hur mår ni? 🥰

Kommer inte på hur jag ska inleda inlägget. Bleep bloop här kommer en lista tankar:

 

Sexiga tecknade figurer

Som bekant går värden igenom en åsiktskorridor/enlightenment/woke-washing era just nu och tyvärr börjar de liggbara tecknade figurerna stryka med. Det började med Lola Bunny från Looney Tunes och fortsätter med den sexiga, gröna M&Men.

 

Om avsexualisering av apan i Aladdin står på tur kommer jag hoppa från någonting väldigt högt.

Apropå det här skulle jag vilja bidra med min åsikt om den rådande debatten om engelska skolans konservativa klädkoder. Som en person som har växt upp på engelska skolor har jag nämligen tolkningsföreträde.

Jag tycker att hela debatten om klädkoder är en slöseri av tid. Det spelar ingen roll om vi försöker woke-washa samhället genom att avsexualisera tecknade figurer eller kontrollera tjejers self expression genom att införa konservativa klädkoder. I slutändan blir det samma sak: osexigt och påklätt. Det är bara olika metoder för samma resultat. Lägg ner era vapen.

 

Emo-porr

Varje år publicerar pornhub en sammanfattning av deras statistik och varje år studerar jag listorna i noggrann detalj.

2018 var “the most defining search term” (vad nu det innebär) “fortnite”, 2019 “amateur” och “aliens,” 2020 var det “quarantine” och 2021 var det “hentai.” Trustttt att jag har försökt komma på en sigge eklundsk slutsats om vad det här säger om vår samtid men det dånar verkligen av syrsor här inne. Hur kom de ens in i min lägenhet??

Den enda statistiken som stod ut enligt mig var att sökningar som innehöll ordet “goth” ökade med 283% !! med ett genomsnitt på mer än 5 miljoner goth-sökningar per månad.

Skriker vrålar i truly love that for us.

Det är så roligt att samma år som döskallar och blod fick en revival tack vare Meghan Fox + MGK och Kravis, och emopop blev trendigt igen tack vare Tiktok, så sitter folk alltså hemma i sina stugor och söker på emoporr? Vi är verkligen roliga vi människor.

 

Korv – for the vibes

Min kompis Hanna och jag har under de senaste veckorna utfört en utförlig antropologisk fältstudie via instagram DMs. Vi har nämligen kartlagt en tydligt uppåtgående trend:

Korv med bröd.

Eller som Hanna kallar det, ”den nya pandemin”

 

Folk har visserligen ätit korv i alla tider – en tidlös, klassisk föda – men aldrig har det varit lika självklart att instagramma måltiden som nu.

Case in point:

 

Sara Klang

Well, otroliga fantastiska sångaren Sara Klang, det är du tydligen inte ensam om!!

 

Lucia Haag

Nöjesguidens resident cool girl Lucia Haag har t ex här lagt upp en slideshow med korvbilder.

 

 

 

Erik Galli

Erik Galli är inte bara snygg, han är även ett av våra främsta ansikten utåt för korv. Bifogar skärmdump från när jag bad om bildbevis.

 

 

Foto via Sandra

Sandra Beijer

Även om Sandra Beijer möjligen var grundaren av trenden skulle jag vilja påstå att hon kanske är ett undantag i sammanhanget. Framförallt eftersom hennes korvätande gått från någon enstaka instagram-korv till uppemot tjugo korvar per dag? Jag har hört rykten om att hon ställt in alla andra planer för att äta korv på heltid.

 

Det finns jättemånga fler bevis okeeej men jag går väl inte runt och sparar bilder på folk som äter korv hela tiden.

🌭

Kanske är det bara för att korv är gott och mer estetiskt tilltalande än en blöt wrap. Men jag känner instinktivt att det handlar om någonting mer. Att korven är en symbol för ett större samhällsfenomen. Ett paradigmskifte i kulturdiskursen skoja

Korven kommunicerar något slags tecken på coolhet; att man är fri från klasskomplex och ätstörningar, men självklart inte fattig och tjock. Om du lyckas göra falukorv sexigt har du passerat steg två eller kanske tre i livets coolhets-squid game. Alla kommer inte lyckas. Många kommer dö på vägen. Men de som kan instagramma korv ~for the vibes~ överlever till nästa steg.

 

 

xoxo go piss girl

Lyssna på veckans poddavsnitt!! Vi ringer Fanny Klefelt som bekräftar ryktet om att Brad Pitt och Lykke Li dejtar!! Max berättar om när han låg med en främling på ett hostel och jag berättar om när en kille åkte till akuten efter en dejt med mig.

 

// @itsbritneybitch__69

 

Andra bloggar