Pratade såklart både jättefort och jättemycket precis som vanligt. Men stort tack till både Sara och Linnéa för en mycket trevlig pratstund! Listan över dessa och fler anmärkningsvärda krogkoncept hittar ni här. Och texten om Sushi Cat här. 

Idag från 11 och framåt är jag med i PP3 och pratar krogkoncept. Då får ni bland annat reda på vad tusan det här (bilden) är för något. 

Ikväll, ja faktiskt hela natten, ska jag åka båt. Såhär ser jag tydligen ut när jag gör det (bildgooglade mig + båt). Vi ses imorgon. Rubriken ovan är tydligen resans hashtag, samt en hiphoplåt. 

Sa jag att det var en hiphopbåt jag skulle åka med?

För att fira släppet av TRUE avslöjar Avicii sju sanningar om sig själv. Jag vill givetvis inte vara sämre än så.

Första ställe som jag någonsin DJ:ade på: Folkets hus i Skönsberg, Sundsvall. Det var en gymnasiefest och jag var riktigt dålig.
Aviciis svar: Club Louie i Miami  2010.

Person som jag drömmer om att samarbeta med: Påven, hans röst är otrolig.
Aviciis svar: Adele, är hennes röst är otrolig.

Denna feedback kommer jag aldrig att glömma: ”Befria oss från den här jävla P3-popen”, Obaren 2011.
Aviciis svar: När jag hörde Pete Tong prata om min första låt “Man Man” i hans show redan 2009.

Första instrumentet som jag lärde mig att spela: Gitarr.
Aviciis svar: Gitarr.

Denna artist är jag avundsjuk på: Ekonomiskt sett Peter Siepen, han tjänar svinmycket pengar utan att vara ens i närheten av bra.
Aviciis svar: Jag försöker att inte jämföra mig med andra – jag gör min grej och fokuserar på det 110%.

Den här låten förändrade mitt liv: Hey Ya.
Aviciis svar: Byron Stingily – Get Up (Everybody). Den här låten är en gammal klassiker, enkel men ändå fantastisk!

Mitt bästa råd till blivande DJs där ute: Vänd kepsen bakofram och samarbeta med Benny Andersson.
Aviciis svar: Ge inte upp! Det tar lång tid att verkligen få grepp om produktionsdelen, och samma sak med att lära sig bemästra utrustningen.

Var på smygpremiären av pop-up-restaurangen Dill igår och provade deras niorättersmeny. För ynka 495 spänn får man en resa genom den molekylära gastronomin med inte mindre än nio stopp alltså. Maten i sig var förstås i minimalistiska portioner där de första tre-fyra rätterna kanske var en aning väl tillkrånglade. Det var egentligen först vid den första varmrätten – biffen – som det verkligen började brännas. En riktigt höjdpunkt var dock pommes fritesen gjord på kikärtor. Synd då att man bara fick en.

Vi fick jackpot gällande bordsplacering och hamnade bredvid Lisa med sällskap. Notera den sjukt tjusiga lokalen i bakgrunden. 

Det här är den enda matbilden jag tog. Ser ut som en skogaholmslimpa med mjukost, jag vet. Det var det inte riktigt, men väl blåmögelost. Svingott.

Och här är menyn i sin helhet. Som sagt, det tog fart på riktigt från biffen och framåt. 

Här är jag med kocken Michael Wignaill som dagen till ära hade foten i gips efter en wakeboardolycka. Allt som allt – passa på att gå dit någon gång innan den 3 oktober om du får bord. Bokningarna i första svängen tog tydligen slut på 29 minuter.

Skippa vinpaketet dock och satsa på en rejäl flaska rödpang. Klart slut.