Jag har en kompis som vi kan kalla för Jompa, men han heter i själva verket någonting annat. Jompa är socialdemokrat och jobbar som tjänsteman i regeringskansliet. Han är ofta träffsäkert självkritisk och självironisk kring socialdemokratins, regeringens och hela politikens många brister och krumbukter.

När vi för ett tag sedan tog en öl, jag och Jompa, så kom vi in på paternalismen, en av socialdemokratins grundpelare — med sina för- och nackdelar — och hur den efter många års nästan oavbrutet maktinnehav ibland tagit sig bisarra uttryck och spårat ur i oinskränkt petighet. När en kraft av vilket slag som helst får fritt spelrum kommer den förr eller senare att slå knut på sig själv.

“Jag förstår att vi förlorade valet 2006″, sa Jompa. ”När jag var i Malmö på tjänsteresa och var dunderförkyld en kväll gick det inte att få tag i nässpray, eftersom det då bara såldes på apotek. Alla apotek var stängda, så jag kunde inte andas. Jag var så täppt i nästan att jag fick andnöd. Fatta vad sjukt: i vårt Sverige var det förbjudet att andas”.

Nu när regeringens socialdepartement och en majoritet i riksdagens socialutskott verkar överens om att förbjuda rökning på uteserveringar kom jag att tänka på det han sa igen.

Det är ju redan så i dag att rökning tillåts på vissa uteserveringar, eller vissa delar av uteserveringar, utifrån de regler som restaurangerna själva sätter upp. Det funkar rätt bra. Ingen lider särskilt mycket av det pragmatiska upplägget, eller om man gör det så kanske man egentligen har andra problem, som detta snarare blir en proxy för. Det finns ju folk som påstår sig lida av el och strålning också. Det finns folk för allt.

Förbudet mot rökning på uteserveringar är ju knappast jämförbart med det förbud som infördes 2005 mot rökning inne på krogar. Det var ett bra och rimligt förbud, som hade positiva effekter för de flesta, inklusive restaurangnäringen själv. En utomhusmiljö, däremot, skiljer sig väsentligt från en inomhusmiljö så att det faktiskt går att ordna så att rökare och icke-rökare kan samexistera utan några större svårigheter.

Och det är ju inte bara heltidsrökare som drabbas av detta, utan alla chosefria människor som kan unna sig en cigarett då och då. Vanligt folk, som inte är extremister åt något håll. Folk som kanske bara vill röka en cigarr på en uteservering när deras fotbollslag vunnit SM-guld eller vad det nu kan tänkas vara.

Rökförbudet på uteserveringar är ett extremt utslag för när någon eller några har fått dra sina egna preferenser lite för långt. En Nils Bejerotsk fix idé för vår tid. Jag har en annan kompis som kallar den typen av människor för avföringsplanerare. Det kommer från en japansk dokumentär om människor i Japan som äter och dricker saker i en viss ordning för att skikta sitt eget bajs på ett “optimerat” sätt: för att exkrementets konsistens ska hamna precis rätt på Bristol-skalan.

Avföringsplanerarna kan inte få bestämma allt i samhället. Jag kan bara hoppas att ledamöterna i riksdagens socialutskott kan värdera även det perspektivet när de i morgon voterar om rökförbudet på uteserveringar. Det inser redan kloka typer som Jompa inom politiken.

Demokratin bör inte missbrukas genom att alla försöker bestämma över alla. Och jag tror att det i nuläget är skadligt för alla etablerade partier att lägga sig i den här sortens detaljer, samtidigt som många väljare upplever att statens kärnverksamhet inte riktigt fungerar. Förut fanns en känsla av att de styrande politikerna verkade enligt något slags proportionalitetsprincip, där de viktigaste frågorna fick den största uppmärksamheten. Det upplever allt färre i dag.