Jag har på sistone utvecklat ett allt starkare intresse för frikyrkoförsamlingen Livets Ord. Det är en process som inte direkt börjat hos mig själv, utan har snarare kommit till mig. Församlingens ungdomsförbund började nämligen rikta sina Instagram Stories-annonser mot mig. Många av dessa annonser är knappt uppfattbara. Man kan exponeras för dem igen och igen och igen utan att de fastnar. Man glömmer dem inte efter att man har sett dem ens en gång, man glömmer dem i nuet. De registreras inte. Men med Livets Ord Youths sponsrade inlägg var det annorlunda. De träffade rakt i solar plexus.

Här har ni ett exempel. Bildsättningen varierar, men sloganen är densamma i alla annonser från detta konto.

Ren. Rotad. Radikal. Jag tror aldrig jag har sett en starkare slogan. Och jag har definitivt inte känt en starkare slogan; den gick rakt in i magen. En vän föreslog att jag skulle testa den som Tinder-biografi, men jag har ännu inte vågat. Delvis för att jag inte känner att jag kan stå för den – jag är vare sig särskilt ren, rotad eller radikal som det är i nuläget.

En annan sak som slog mig med deras marknadsföringskampanj var att den är så snyggt producerad. Både konceptet och produktionen håller imponerande hög nivå. Jag skrev till kontot (@livetsordyouth) och frågade vilken byrå de har använt. De svarade rätt snabbt, och jag måste säga att bemötandet jag har fått från Livets Ords ungdomsförbund varit väldigt härligt. Mycket glädje och energi. Svaret jag fick var att de inte har använt någon byrå utan gjort kampanjen inhouse, vilket bara gör mig ännu mer imponerad. Om det nu stämmer, skulle också kunna vara så att byrån inte vill synas i sammanhanget. Men det är klart – passion är en bra grogrund för stark kommunikation så det skulle säkert kunna stämma också.

Mitt nyvunna Livets Ord-intresse har ännu inte tagit steget ut i verkligheten, men jag har fördjupat det digitala engagemanget. Nu följer jag ett antal profiler i församlingen; pastorer och influencers av olika slag, både i moderförsamlingen och ungdomsverksamheten. En sak som är väldigt utmärkande är när man går in och tittar närmare på vilka de följer. I stort sett alla som följs av dessa personers konton verkar också tillhöra församlingen. Jag har ännu inte sett någon som varvar att följa andra Livets Ord-medlemmar med att också följa kanske Zara Larsson, Sveriges Radio eller Calle Schulman. Sociogrammen är slutna. Jag antar att det är därför vissa envisas med att elakt kalla församlingen för sekt.

Själv funderar jag på om jag ska ta nästa steg och gå på ett möte. Av det jag ser i mitt flöde på Instagram verkar de ha trevligt ihop. Fullt av skratt, sång, gemenskap. Hade jag – handen på hjärtat – inte varit lyckligare om jag tillät mig själv att oftare förlora mig i sådana saker? Frågan är förstås om jag skulle kunna, eller om cortex skulle envisas med att sätta stopp. Men att ge det ett försök skadar kanske inte.

Jag har ännu inte bestämt mig, men jag har funderat kring fördelarna och nackdelarna med att gå med i Livets Ord. Här är några av varje, som jag ser det i min ännu inte helt färdiga analys:

Fördelar

– Helhetspaketet. Mitt liv är i dagsläget aningen spretigt. Jag har olika sorters engagemang, är del av olika umgängeskretsar och har mina tankar på olika platser. Som medlem i Livets Ord föreställer jag mig att mitt liv skulle strömlinjeformas, och som en följd av detta skulle jag förhoppningsvis äntligen få sinnesro. Genom ett tydligare fokus i tillvaron externt skulle jag nog kunna hitta mitt inre lugn.

– Ett högre syfte. Jag har en vän som brukar säga att ”det är viktigare att vara övertygad än att ha rätt”. Han brukar säga det i frågor om företagsstrategier eller i andra professionella sammanhang. Att det är viktigare att hitta en linje än exakt vad den linjen är när man ska ta sig an något och få det att fungera.

– Skydd mot exponering. Jag tror att ett medlemskap skulle reducera min exponering mot omvärlden, att min synlighet skulle minska. Exponering är riskabelt och skapar en känsla av otrygghet som jag skulle bli av med om jag i stället trädde in i Livets Ords kokong.

Nackdelar

– Det sociala stigmat. Det värsta med medlemskapet vore att folk, både sådana som jag känner och andra, skulle börja betrakta mig på ett annat sätt, och förhålla sig annorlunda till mig. Vissa skulle förmodligen ta mer eller mindre avstånd, eller kanske de flesta? Jag vet inte riktigt hur omfattande de sociala och professionella konsekvenserna skulle bli, och den osäkerheten känns läskig i sig.

– Begränsad frihet att välja vänner. För varje år som går blir jag och mer noggrann med vilka jag väljer att umgås med, och försöker fråga mig själv varför. De flesta har många destruktiva, ostimulerande eller konstgjorda vänskapsrelationer och för egen del har jag försökt att reducera andelen sådana. Men jag tror att ett inträde i Livets Ord skulle placera mig i en social miljö där man förväntas umgås i kollektivet lite oavsett vilka individer som ingår i det. I en församling med stark sammanhållning tilldelas man vänner i högre grad än vad man väljer dem.

– Det oerhörda känslofokuset. Jag är rädd att jag skulle känna mig som en anomali i en miljö där allt handlar så mycket om känslor. En terapeut jag hade tidigare anmärkte ofta på att jag svarade med hur jag tänkte när hon ställde frågor om hur jag kände (innan hon gav mig sparken från terapin eftersom hon inte tyckte att jag släppte in henne i mitt känsloliv). Skulle jag verkligen passa in, eller kunna anpassa mig, i en organisation som är så uppburen av känslor?

Det finns starka argument både för och emot ett medlemskap i Livets Ord. Vi får se hur det slutar.