De som klagar på bostadssituationen i Stockholm kan inte känna till bostadssituationen under Almedalsveckan. Veckan samlar ungefär 30 000 besökare (även om inte alla är där samtidigt) i en stad som till vardags har ungefär 25 000 invånare.
Många gotlänningar flyr förstås ön under veckan och hyr ut sina bostäder till hutlösa priser. Konsulter som tjänar miljoner bor staplade på varandra i små lägenheter och frågar på Facebook om ”någon inte har en luftmadrass att låna ut”.
Vi har en lägenhet vid ringmuren till det i sammanhanget facila priset 30 miljoner kronor för en vecka – men var tvungna att bo den första natten i ett hus en bit utanför stan i stället då lägenheten inte var tillgänglig då.
Det var inte helt lätt att hitta till den nybyggda villan 1,5 mil utanför Visby när vi kom hit i går. Efter mycket om och men mötte vi husvärden, som själv inte ägde huset men tog emot och var ansvarig kontaktperson. När vi kom in i villan utspelade sig följande konversation mellan värdinnan och min vän David:
– Det här är ju inte åtta bäddar som det stod, utan sex bäddar. Eller sju om man räknar med soffan men den är alldeles för kort. Det var en sån Freddie Wadling sov i, det var så hans rygg blev som den blev.
– Ja, jo. Nej, det är ju inte.
– Och det finns inga gardiner någonstans? Det är ju ett problem när det är panoramafönster och solen går upp vid tre.
– Nej, det finns det visst inte. Men tänk positivt. Det är nära till naturen. Häromdagen var det en räv precis här utanför.
Det är säljarnas marknad, bostadsmarknaden i Visby under Almedalsveckan. Avsaknaden av gardiner gjorde att jag vaknade 05 i morse och inte kunde somna om. Men detta var åtminstone bättre start på veckan än förrförra året, då vi hade råkat hyra en lägenhet som helt enkelt inte fanns.