Hemma från Lissabon. Staden ligger väldigt fint på ett antal olika kullar och jag trivdes bra. Men det är alltid svårt att bedöma en stad första gången man är där. Då hinner man som mest skrapa på ytan. Det är andra gången som räknas. Precis som till exempel Aten där jag senast var för ett par månader sedan så är Lissabon inte heller en särskilt inbjudande stad rent mentalt. Som outsider kommer man fortare närmare inpå många andra städer.

 

En kväll satt jag i Ritz hotellbar och tänkte ta en öl där innan vidare färd ut på stan. Plötsligt slår sig en äldre man ned bredvid eftersom det fanns stolar lediga vid mitt bord. Jag noterade omedelbart att vi hade kusligt lika skor i en miljö där man vanligtvis har helt andra sorters skor.

 

 

Vi började snart prata, det märktes snabbt att han var en mycket bildad person, och bestämde oss för att äta middag tillsammans. Han var 73 år och gjort mycket affärer på i Syd- och Centralamerika men slutat jobba för några år sedan. Dessa affärer var jag såklart nyfiken på.

 

”I have never been involved in the operational business. I plan. I am a planner. And the thing is, you see, I don’t like competition, so I plan to eliminate the competition and create a monopoly or a really strong market position so you can set prices and the others have to follow. I like monopolies”, sa han och kollade på mig.